Bådaviken 19.8. Svampar

Min flegmatiska svampdokumentation fortsätter... att vara flegmatisk.

Nära toppen på en ca fyra-fem meter hög björkstubbe hade denna svamp sina fruktkroppar utspridda.

De flesta svamparna får jag slå på. 

Slå på i en bok alltså.

Boken i det aktuella fallet är volym två i Fungi of Temperate Europe av Thomas Læssøe och Jens H. Petersen. Ett genomtjusigt bokverk.

Bland de som såg värda ut att kolla närmare på var släktena Cerrena och Trametes. Problemet är att fruktkropparnas ovansida inte syns.

Cerrena, närmare bestämt slingerticka, Cerrena unicolor, plockade jag bort ur ekvationen eftersom den normalt är lurvig på ovansidan och "håren" borde synas över kanten. Därmed var några arter i släktet Trametes kvar. Konsultation i svampgrupp skickade mig tillbaka på slingertick-spåret.

Fruktkropparna ser färska ut och nytillväxten längs kanten kanske döljer eventuellt lurv. Porerna känns också mera slingerticka än Trametes.

Summa summarum luktar det alltså slingerticka för tillfället. 

Slutligen tog jag en uppföljande bild av den här svampen.

 

Bådaviken 19.8

Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.

En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.

Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.

På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.

Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök). 

800 mm och rejält beskuren bild.

Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra. 

Efter en stund dök kärrhökshonan upp. 

Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.

På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.

Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider. 

Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?

Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning. 

När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.

De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.

Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!

I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.

Trädgården 18.8. Platycheirus albimanus

Dokumentationsresultatet blev aningen magert men på basis av bl.a. frambenet samt den silvriga pudringen på bakkroppsfläckarna vågar jag säga att det är silverfotblomfluga, Platycheirus albimanus.

Att frambenet - dvs. första benparet - nämns har att göra med att dess utseende är diagnostisk karaktär hos många av släktets hanar.

Släktnamnet Platycheirus betyder för övrigt bredhänt eller platthänt (1).

Arten är vanlig och förekommer i relativt många olika biotoper över hela Norden. Larverna är predatorer på bladlöss (2).

Fotblomflugorna, släktet Platycheirus, inbegriper i övrigt många svårbestämbara arter. De är relativt små, vanligen under 10 mm, och ganska diskreta av sig. Det här är den första jag dokumenterat i fält.

Här en tidigare insamlad fotblomfluga.

De två hemolymfasugande kvalsterlarverna ville jag också försöka få skärpa på. Gärna med större förstoring.

Men flugan drog rätt snabbt sin kos och det blev inte så mycket bevänt med den saken heller.

Borde förstås ha samlat in flugan med sina kvalsterlarver för att kika på dem genom mikroskopet. Men som vanligt gav jag mig inte den chansen.

Det finns alltså ingen möjlighet att vara säker men min gissning är att det kan röra sig om sammetskvalster, släktet Trombidium, eftersom larver av dessa - speciellt T. holosericeum - är kända som parasiter på bl.a. blomflugor (3). Men som sagt - bara en gissning.

Deras placering på flugkroppen är också i enlighet med hur Trombidium-larver normalt är placerade när de återfinns på flugor.

Referenser:

1.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: fotblomflugor (Platycheirus). https://artfakta.se/taxa/1000384

2.

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Rådén, A. & Nasibov, E. (2009). 

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Syrphinae. (DH 53a). 

Uppsala: ArtDatabanken, SLU.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: silverfotblomfluga (Platycheirus albimanus). https://artfakta.se/taxa/200719

3.

Haarder S. and Mąkol J. (2022), 

Terrestrial Parasitengona mites (Trombidiformes) of Denmark – new data on parasite-host associations and new country records. 

Acarologia 62(2): 508-520.

Bådaviken 3.8. Hericium cirrhatum

Inte överdrivet ovanlig men inget man ser varje dag. Den diffusa formuleringen får beskriva förekomsten av gyttrad taggsvamp, Hericium cirrhatum.

Släktingen koralltaggsvamp, H. coralloides, brukar jag ibland få korn på i Bådaviken men det här var första gången gyttrad taggsvamp dök upp framför ögonen.

Här växer den på död björk vilket den gärna gör. Den kan också hittas på bok, sälg och tall.

Bådaviken 3.8

Kärrhökarna (brun kärrhök) som kretsade över viken var av annan karaktär än "normalt". Betydligt mera jämnmörk fjäderdräkt och med ett ihållande ljust pipande.

Det var med andra ord kärrhöksparets ungar som gled omkring och övade sig på att vara funktionella representanter för sin art.

Det ska sägas att bilderna är tagna i motljus och med motivet på stort avstånd. Ganska hårt beskurna bilder alltså.

Skillnaden mot den i övrigt utseendemässigt relativt lika honan var och är ändå tydlig.

Efter en stund i fågeltornet blev det orientering genom tät och hög vass fram till viltkameran som fått i uppgift att dokumentera ett liten undangömd vattenyta. 

Jag har tidvis haft två kameror på samma stolpe. 16.7 tog jag bort den ena (Zeiss) och vittjade minneskortet ur den andra (Spypoint). I brist på extra minneskort förblev Spypoint-kameran utan fram till 3.8 när jag fick tummen ur och startade upp den igen.

Zeisskameran lämnades kvar hemma. Den har ständigt tömt sina batterier i rasande fart trots att jag stängt av uppkopplingen till telefonnätet. Mest beror det nog på det stora antalet bilder den tagit eftersom känsligheten är hög och vass tenderar röra sig i vinden. Jag kunde förstås minska känsligheten men beslöt att kameran tjänat färdigt i Bådaviken för den här säsongen. Blir det mera nästa år tror jag den får utrustas med annat batteri och solcell.

Viltkamerorna har bjudit på en del små guldkorn och det är kanske för mycket att hoppas på fler. Men en liten önskan är att rördrommarna skulle komma förbivandrande med ungar i släptåg.

När viltkameran var återstartad stannade jag kvar en stund och lyssnade efter småfåglar. Det var generellt ganska tyst men relativt omgående hördes i alla fall skäggmesarna.

Som vanligt höll de sig alldeles osynliga inne i vassen. Men under ett kort ögonblick hämtade denna hona luft ovanför vassytan varpå jag hann få ett par fotografier innan hon åter dök ner i virrvarret.

Trädgården 2.8. Lucilia sericata

Det är med viss aktsamhet jag ger mig på guldflugorna. Speciellt vissa av dem.

Med tre par centrala borst på ryggen (bakom "ryggsömmen") och ljus basicosta vågar jag rimligen spika Lucilia sericata på denna. Trädgårdsguldfluga är dess svenska namn.

Trädgårdsguldfluga är en av de vanligare guldflugorna. Sedan kan man förstås undra en smula över hur säkra inrapporterade observationer egentligen är. Rätt ofta rapporteras osäkra bestämningar lite slappt som den vanligaste arten bland ett gäng närbesläktade svårbestämnda sådana. Men det oaktat är trädgårdsguldfluga ändå en av de vanligare.

När jag synade guldflugorna i bildarkivet kunde jag notera att jag faktiskt inte verkade ha något fotografi på denna högst vanliga art. I alla fall inget på vilket man kan göra en säker artbestämning. Det ska dock tilläggas att jag rent allmänt inte alls varit så flitig med att fotografera dem.

Artbestämningen av guldflugor och andra med motsvarande metallglans borde inom kort bli lite smidigare eftersom jag väntar på boken Juvelflugor.

 

Trädgården 2.8. Cremnops desertor

Som jag jagat Cremnops desertor med kameran!

För drygt tio år sedan såg jag rätt många exemplar i trädgården men därefter verkade de försvinna fram till i fjol (2024) då några observerades i en av trädgårdens rabatter. 

Typiskt nog hade jag aldrig kameran i handen när steklarna var framför ögonen. Så fort kameran hade hade hämtats, vilket alltid skedde på stört, var steklarna redan långt utanför kommungränsen. Nykarleby är till ytan en stor kommun.

Men nu 2.8, då jag gjorde årets första riktiga trädgårdssafari, råkade minsann en av dessa steklar besöka stjärnflockorna, Astrantia major, i ett av trädgårdens mer undanskymda hörn. 

Jakten på denna harhjärtat flyktbenägna stekel satte i gång.

Efter många om och men och suddiga skräpbilder blev det till slut några fotografier som passerade önskat kvalitetsminimum.

Cremnops desertor (fam. bracksteklar, Braconidae) tillhör underfamiljen Agathidinae som, i mitt tycke, bjuder på ett gäng synnerligen estetiska arter. Tyvärr har jag än så länge endast kryssat två arter och då är den ena en döing ur trädgårdens växthus. 

Naturen där ute är full av ännu osedda småkryp. Slutet på önskelistan är utom synhåll.

Trädgården 2.8. Rhagio lineola

Nytt artkryss samt därmed även nytt trädgårdskryss och ny art för bloggen är denna snäppfluga (fam. Rhagionidae).

Arten är Rhagio lineola och likt övriga arter i släktet jagar den andra små insekter. Larverna är också rovdjur och livnär sig på maskar och insektslarver nere i förna och jord.

I trädgården är R. maculatus observerad och dokumenterad sedan tidigare.

I Bådaviken huserar R. scolopaceus.

Trädgården 2.8. Eumenes coronatus

Äntligen! Äntligen fick jag en krukmakargeting dokumenterad. 

Tyvärr var alla bilderna av undermålig kvalitet. Getingen befann sig bland blommor på obekvämt avstånd inne i en rabatt.

Med detta utseende ska det handla om hårig krukmakargeting, Eumenes coronatus, som också är den oftast rapporterade i landet.

Jag har sett krukmarkargetingar vid enstaka tillfällen tidigare men aldrig fått dem på bild.

Namnet krukmakargeting kommer sig av att de murar små krukliknande bon. Hårig krukmakargeting anlägger sina bon på stenar och vanligen i en färdig fördjupning vilket gör att getingen endast behöver bygga övre delen av "krukan".

Trädgården 2.8. Ett och annat

Rönnspirea, Sorbaria sorbifolia, klassas som invasiv och den har funnits i kvarteret men avlägsnats... om än inte helt och fullt än. Någon enstaka buske har bitit sig fast och nu när de gått i blom får de stå kvar med tanke på blommornas attraktion på insekter.

Bandad humlebagge, Trichius fasciatus, är typisk besökare.

Humlorna är förstås talrika på rönnspireans blommor. Det var mest trötta exemplar av ljus jordhumla, Bombus lucorum, vilka börjar vara på sluttampen av sin säsong. Det gäller förvisso för alla humlorna. Några hushumlor, B. hypnorum, och stenhumlor, B. lapidarius, fanns också på blommorna. Av någon anledning fotograferade jag aldrig dessa. 

Nytt trädgårdskryss är ljus lyktblomfluga, Leucozona glaucia. Här en hona. 

Larverna äter bladlöss på flockblommiga växter.

Bildmaterialet blev tyvärr synnerligen bristfälligt.

Rönnspirea är en fjärilsmagnet. 

Påfågelöga, Aglais io, var en av tre arter som besökte blommorna medan jag var på plats med kameran.

Vingarnas undersida är hos amiral, Vanessa atalanta, minst lika bedårande som ovansidan.

Tredje dagfjärilsarten var nässelfjäril, Aglais urticae, men det blev aldrig något fotografi på en sådan.

 

Trädgården 2.8. Syritta pipiens

Noterar att min lilla trädgårdssafari 2.8 till viss del innebar dokumentation av högst triviala arter jag inte fotograferat på väldigt länge. Måhända beror det på att jag denna sommar knappt gjort någon trädgårdssafari alls och att allt smått som rörde sig därmed blev av intresse när jag slutligen fick tummen ur och kom mig ut med makromojängerna.

Kompostblomfluga, Syritta pipiens, är vanlig i trädgården. Jag brukar se dem nästan varje år och skulle med största sannolikhet också kunna kryssa av dem varje år om jag faktiskt lade manken till.

Fotograferat dem har jag inte gjort sedan 2014.

Kompostblomflugan på bilderna är en hona.

Trädgården 2.8. Conops quadrifasciatus

Elva år. Så länge sedan är det jag senast såg stekelflugan (fam. Conopidae) Conops quadrifasciatus i trädgården. Försökte desperat dokumentera flugan men dess bekvämlighetszon var stor och bred. En enda suddig, sketen bild fanns på minneskortet när flugan försvann bort från blommorna och jag gav upp.

Fick jaga intensivt och med tålamod också förra gången jag dokumenterade samma art.

Trädgården 2.8. Sericomyia silentis

Tänkte nästan inte ta några bilder av ljungtorvblomflugorna, Sericomyia silentis, som just nu är hyfsat "talrika" i trädgården. 

"Talrika" i bemärkelsen att man ser några av dem.

Orsaken till att jag inte tänkte dokumentera dem var att jag tyckte mig nyligen ha gjort det. Typ förra året. 

Det kändes mera angeläget att spara blixtbatterier än att öka mängden ljungtorvblomflugor i bildarkivet.

Men så blev det ändå några fotografier. 

Därefter visade det sig att jag senast fotograferade arten 2019. Måhända dags igen då? 

Jag vet inte hur ofta man, enligt regelverket, måste fotografera en viss art. 

Ovan en hane och nedan en hona. Den synliga skillnaden sitter i ögonen.

Trädgården 2.8. Tachinidae

Jag tror denna parasitfluga (fam. Tachinidae) tillhör underfamiljen Exoristinae.

Tack till Anne-Marie Björn för bekräftelse av familj!

Bildmaterialet blev tyvärr begränsat precis så som det ibland blir när man fotograferar kryp i fält utan extra arrangemang för att få dem mindre flyktbenägna.

Bild rakt ovanifrån vore t.ex. prima. Lite fler bilder med skärpa på rätt ställe hade inte heller varit fel.

Redigering 10.8: Det visar sig vara någondera art i släktet Panzeria. Således är underfamiljen Tachininae och inget annat. Stort tack till Chris Raper för bestämningen!

Tre arter finns på Finländska artlistan och P. rudis är med marginal den oftast rapporterade. Men med dylika svårbestämda kreatur får man förstås räkna med att många rapporter är högst osäkra och att statistiken dras med skevhet. 

Nattflylarver verkar vara värddjur hos släktets arter.