Bådaviken 5.6.

Nytt kvällsbesök i Bådaviken för att kolla om några nattaktiva arter skulle tänkas ge sig till känna.

Jag passade också på att kolla batterier och minneskort i de två viltkameror jag placerat ut i vasskanten mitt ute i blötan. Materialet i dem ska jag återkomma till i ett annat inlägg.

Kärrhökshanen (brun kärrhök) hämtade hem mat till honan. Bakom vassvipporna kunde jag notera att hon flög honom till mötes och matbiten överlämnades i luften. Tyvärr inga bilder på det eftersom kameran inte lyckades fokusera på fåglarna bakom växtligheten.

Det är rimligen antingen en fågelunge (gräsand eller sothöna) eller kanske någon sork. En mörkbrunsvartgrå klump är det i alla fall.

Därefter satte han sig en kort stund på en kostängselstolpe innan han åter drog iväg på jakt efter mera mat.

Korna är inte på plats än och stängslet behöver ses över innan de placeras ut.

En annan på jakt var denna sparvhökshane som snabbt passerade tvärs över viken med ett litet antal arga småfåglar i hasorna. Duvhök sågs i strandskogen när jag var på väg ut i viken.

Gräsandshona med ungar.

Under hela den stund (20:30 - 23:30) jag var på plats försåg sig skrattmåsar av svärmande insekter. En för året ny art i Bådaviken var backsvala. 

Någon dokumentation av dem blev det inte den här gången men nästan exakt samma datum 2023 var de också på plats.

I övrigt var det lugnt och inte mycket att skriva hem om.

Bådaviken 28.5. Röda tranor och midnattsälgar

Kvällsbesök och väntan på eventuella nattsjungande fåglar.

Medan jag väntade blev det några bilder på tranor på väg till en lämplig övernattningsplats någonstans längs den närbelägna strandlinjen. Totalt kring ett 20-tal tranor.

Buskskvättan fanns på sin vanliga plats och drog några sista drillar samtidigt som horisonten började förhindra solinstrålningen.

Morkullan i området är synnerligen opålitlig. Sträcket går mestadels i en cirkel medsols runt Bådaviken. Jag ställde mig strategiskt för att få bild på relativt nära håll och med den sista kvarvarande solen i ryggen. Här ovan syns morkullan över lövträden i vikens södra del... ett halvt varv från min position. Jag skulle bara behöva vänta ungefär en dryg minut på passage på låg höjd snett ovanför mig.

Men den passagen kom aldrig. Tydligen landade morkullan någonstans längs västra sidan.

När jag senare befann mig i södra ändan och lyssnade efter eventuella sångare i vassen skymtade jag morkullan igen. Då i norr och flygandes i en annan bana än den normala. Jag tror nämligen att det rör sig om endast en stycken morkulla med sitt sträck.

Vid tolvtiden på natten upplevde jag att de nattsjungande arterna redan borde ha hörts - om de alls finns i området. Jag tänker till exempel på rörsångare inne i vassen eller näktergal i skogskanten. Hittills har jag kammat noll. Ska tillägga att vattenrall hänförs till nattsjungande arter... eftersom den vanligen sjunger låter på natten. 

Men vattenrall är redan kryssad och klar. Vattenrallarna har dessutom slutat med sina kypp kypp kypp för en tid sedan och sysslar nu mest med lågmält skorrande.

Det fick alltså räcka för min del där någon gång efter tolvtiden.

Innan jag kom mig in i strandskogen på väg bort från Bådaviken noterade jag något stort och rörligt ungefär 150 meter från min position.

Älgko med kalv.

Kamerans ISO vreds till taket och det blev några gryniga bilder genom mörker och allehanda växtlighet.

Sakteliga kom de snett närmare och när de var ca 100 meter från mig tror jag kon började känna min vittring pga. vindriktningen varpå de vände om och älgade tillbaka.

Bådaviken 25.5. Del 4. Fyrfläckad trollslända

Eventuella återkommande läsare av denna sida har rimligen noterat innehållets enorma övervikt på småkryp under de senaste tio åren. Fåglarna har de facto stått rejält i bakgrunden.

Det här året har däremot hittills gått nästan helt i fåglarnas tecken. 

Orsaken står att finna i den pågående fågelinventering jag utför i Bådaviken. All koncentration kanaliseras således på projektet i fråga de gånger jag vinglar omkring ute i grönskan. Däremellan ska mina normala jobbuppdrag skötas och bl.a. försöker jag nu så snabbt som möjligt färdigställa ett lite större illustrationsuppdrag vilket tar tid i anspråk. Det återkommer jag till när det är klart och publicerat. Småkrypen får för tillfället således vänta. Det har de knappast något emot.

Men när någonting dyker upp alldeles framför ögonen och snabbt kan dokumenteras backar jag förstås inte. Teleobjektivet som är medhavt i samband med fågelinventeringen fungerar hyfsat även för så pass stora småkryp som trollsländor.

Här är en fyrfläckad trollslända, Libellula quadrimaculata, som befann sig precis intill en av observationspunkterna jag nyttjar i inventeringen.

Några trollsländor hade jag inte noterat tidigare denna vår och det ante mig att den var relativt nykläckt. 

Mycket riktigt fanns också larvskalet längre ner på vassröret och trollsländan var med andra ord så pass färsk att den fortfarande höll på att bo in sig i sin vuxna kostym och stelna till.

Det här är faktiskt första exemplaret jag får ögonen på i Bådaviken. Märkligt med tanke på artens vanlighet och flexibilitet beträffande miljö. Jag har sannolikt inte varit tillräckligt uppmärksam på trollsländorna överlag.

Bådaviken 25.5. Del 3. Trenne sångare (men inte Plácido, José och Luciano)

Fortsätter med småfågeldokumentationer gjorda i samband med senaste inventeringsrunda i Bådaviken. 

I förra inlägget var det en liten blandad kompott och här kommer tre sångare.

Inledningsvis en relativt "ren" och vitmagad lövsångare. Kände mig nödgad att kasta ett extra öga på vingpennornas längd för att säkerställa mig om att det inte handlar om en blek grönsångare.

I strandskogen tävlar lövsångare och bofink om att vara vanligaste arten. Loppet är väldigt jämnt. För närvarande ser lövsångare ut att ta hem segern med - i medeltal - 28 sjungande hanar mot bofink med 26 diton inom det granskade området. Antalet noterade sjungande hanar hos respektive art har förstås varierat en smula från gång till gång under mina rundor.

På tal om grönsångare har jag också hört dess accelererande technodrill i Bådavikens strandskog. Men bara en individ och då vid granskogsgränsen där den biotopmässigt hör bättre hemma snarare än bland de glesare bestånden av lövträd som utgör utkanten av mitt undersökningsområde.

I vassen dominerar sävsångarna både numerärt och ljudmässigt.

Det är i stort sett hopplöst att få vettigt grepp om hur många de är. Sävsångarna byter ständigt plats och rör sig om vartannat hit och dit. Vad som händer i vasshavet är dessutom lite hopplöst att överblicka. Jag kom i söndags till en försiktigt uppskattad siffra på 26 sjungande sävsångare men tror att det verkliga antalet sannolikt är större. Hur mycket större är knepigt att veta eller ens gissa. Jag får kanske extrapolera en smula utgående från de ytor jag har bäst koll på.

Sävsångar-sången är något av en personlig favorit. Hysterisk attityd. Espresso-speedat tjatter med återkommande drillutsvävningar av än det ena och än det andra slaget. För några dagar sedan började jag spana intensivt efter gulärla innan jag insåg att någon av sävsångarhanarna förmodligen spelat mig ett spratt.

I övrigt önskar jag mig några andra vass-anknutna sångare också. Men sådana har än så länge inte gett sig till känna. Blir någon ny nattlyssning inom kort.

Nära fågeltornet försökte jag få korn på en skönsjungande trädgårdssångare.

Trädgårdssångaren ville inte vara med på bild. I stället fastnade denna födosökande, och då tysta, ärtsångare på kamerasensorn nästan precis intill trädgårdssångarens serenadkvist. 

Ingen sjungande ärtsångare under de timmar jag var på plats denna dag, men han skakade sin plåtburk med torra ärter på kvällen några dagar tidigare.

Bådaviken 25.5. Del 2. Några småfåglar

Här följer några enkla dokumentationsbilder från gårdagens inventeringsrunda i Bådaviken.

Två grå flugsnappare noterades på olika håll. 

Ur fotograferingssynpunkt sitter många av strandskogens fåglar på helt fel ställen. Gärna besvärande högt uppe i träden där motljuset ytterligare förvärrar det tråkiga perspektivet. Skymmande kvistvirrvarr gör det inte heller lättare. Ur ren dokumentationssynpunkt har jag ändå inga bekymmer med den saken. Snarare tvärtom... på något slags sätt.

Hela sju stycken rosenfinkar (hanar) gav sig till känna utspridda längs strandskogskanten mot viken.

Ovan en mer utfärdad hane och nedan en yngre och honfärgad individ. Att det är en hane får man ta på sången. Måntro han har någon chans mot den röda rivalen 200 meter bort?

Äntligen hände det!

Skäggmes på kamerans bildsensor.

Jag har ju hört dem här och var inne i den tätaste vassen men aldrig riktigt sett dem. Någon gång har jag skymtat små rörelser eller i ögonvrån anat en ljusbrun plutt snabbt ila mellan vassbestånden.

Riktigt långa stunder kan jag heller inte vänta ut dem på en och samma plats eftersom inventeringsrundan behöver utföras inom någorlunda rimlig tid i och med att fåglarnas aktivitet ändrar vartefter morgonen framskrider. Fåglar som slutar sjunga och övergår till födosök blir svårare att upptäcka och registrera varpå bedömningen av vilka arter som finns var kan bli haltande. Jag tar dock observationsplatserna i olika ordning vid respektive inventeringsrundor för att i någon mån motverka eventuell effekt av tidpunktfaktor.

Hur som... Jag stannade allt upp några minuter extra när jag råkade höra dem på ett ställe där de potentiellt också skulle gå att se. Det gick inte riktigt att gyckla allt för mycket med kraftiga inzoomningar, komposition och fokuseringsåthävor när mesarna (som egentligen inte är mesar, utan närmare släkt med lärkor) bara rörde sig hastigt långt ner bland vassrören.

Så jag zoomade ut och bara tryckte av ett antal exponeringar på vinst och förlust. Tack för digital fotograferingsteknik som tillåter stora mängder tagna bilder.

Dokumentation avklarad!

Jo, det finns en skäggmes i fotografiet ovan. Gult huvud med tydlig banditmask och gul näbb betyder att det är en juvenil hane.

Någon annan dag får jag placera mig på strategiskt bra ställe och vänta ut dem ordentligt.

För några kvällar sedan vägrade en buskskvätta bli dokumenterad. Även det ordnades upp i går.

Fler än en sjungande buskskvätta har jag än så länge inte noterat i området.

En annan flugsnappare, en svartvit sådan... till namnet då alltså eftersom det här är en hona, gjorde på samma sätt som den grå och lät sig endast dokumenteras sittandes högt upp i ett träd.

Hanen rusade bara runt som ett tok och ska jag åstadkomma bild av honom så är det samma procedur som med skäggmesarna. Sitta still, ha tålamod och vänta ut.

Bland mesarna (t.ex. talgmes och blåmes) är det inte mycket revirkvitter längre. Man ser dem snarare med påsar under ögonen och fullt upptagna av födosök. 

Bådaviken 25.5. Del 1.

I dag var det både dags och läge för ny heltäckande inventeringsrundvandring i viken. Under de senaste besöken befann jag mig mestadels centralt i området och observationerna var därför av begränsat slag.

Kl. 04:35 var jag framme och inledde min rutt som innehåller drygt 30 utvalda platser på vilka jag lyssnar och spanar efter fåglar för att få grepp om vilka arter som finns var och hur talrika respektive arter är.

Senaste heltäckande rundvandring gjordes 11.5. 

Frost på marken och sjörök över vattnet.

I vikens norra ända betade ett rådjur. Bilden tagen från fågeltornet där jag vanligen stannar upp två gånger under en inventeringsrunda. Tornet i sig är också en av de drygt 30 observationspunkterna jag använder mig av.

Rådjur och älgar lämnar sina spår i stort sett överallt men jag ser dem förstås aldrig när jag själv vandrar runt. Så tyst lyckas jag inte förflytta mig.

På Bådavikens vattenspegel syntes några grågäss, det bofasta sångsvansparet, enstaka gräsänder samt en och annan sothöna. Det för året ordinarie klientelet med andra ord. Flera av grågässen och gräsänderna har ungar nu och ser således till att mestadels hålla sig gömda.

Bådaviken 19-21.5

Det har blivit ett antal kvällar i Bådaviken. En av kvällarna (19.5) blev till natt eftersom potentiellt närvarande nattsångare föga förvånande vanligen sjunger just då. 

Kameran som vanligt med trots det fotofientliga kvällsmörkret och mitt egentliga fokus på annat än fotograferande. Bofinken här ovan dokumenterades som synes innan det blev alldeles för mörkt.

I solnedgången sjöng en ung och ännu honfärgad rosenfink-hane (ovan). En buskskvätta hade han sällskap av men några bilder på den fågeln blev det aldrig. Samma gäller skäggmesarna som nu börjat höras inne i vassen.

Några nattsjungande arter knutna till vassområdet hördes inte. I strandskogen bakom fågeltornet sjöng ärtsångare och törnsångare.

Följande kväll (20.5) var luften fylld av svalor.

Ladusvalor i försvarlig mängd och enstaka hussvalor jagade svärmande fjädermyggor.

Även tornseglare hade anslutit. Inte många. Kanske 5 st.

"Mina första" tornsvalor för året.

Brun kärrhök-hanen kretsade som vanligt över viken.

Antalet grönbenor har rört sig om ca 50 individer som stannat kvar ett antal dagar och födosökt i viken.

Vid några tillfällen har jag noterat sparvhök (hona) som siktat in sig på grönbenorna. Attacken inleds ofta i låg och snabb flykt tätt över vasshavet vilket gör sparvhöken osynlig för grönbenorna som letar mat på de öppna ytorna mellan vassen och strandskogen. Någon lyckad jakt har jag inte bevittnat än.