Bådaviken 23.8. Björkbärfisar

Förmodligen större björkbärfis, Elasmostethus interstinctus. Mer om varför det är "förmodligen" här.

Trycker med foten ner Kleidocerys resedae, representant för familjen fröskinbaggar, Lygaeidae.

Sävlig mindre björkbärfis, Elasmucha grisea. Frågan är om sävligheten hade något att göra med att den var belägen bland nättrasslet i ett "spindelbo" eller om den annars bara var trött och ovillig att röra sig på annat sätt än i extrem slow motion.

Spindeln är en ung eller subadult morotsdvärgspindel, Gongylidium rufipes. Som vuxen kommer han att se ut så här. 

Lustigt nog är det här första gången jag dokumenterat morotsdvärgspindel i Bådaviken. Arten är galet vanlig häromkring och är med största sannolikhet också galet vanlig i Bådaviken. Men jag har under de sista 6-7 åren inte befattat mig så mycket med små täckvävarspindlar (fam. Linyphiidae) vilket självfallet avspeglas i såväl artkrysslistan som bloggflödet.

Avslutningsvis - förmodligen - större björkbärfis i femte och sista nymfstadiet.

Ska tillägga att bärfisarna ovan - namnet till trots - inte tillhör familjen bärfisar (Pentatomidae), utan kölskinnbaggar (Acanthosomatidae).

Bådaviken 23.8. Palomena prasina

I inlägget innehållande första trädgårdskrysset av grön bärfis, Palomena prasina, skrev jag i all korthet hur den verkar ha spridit sig norrut i rätt stor omfattning sista åren.

Det blev Bådavikenkryss på arten nu också.

Bådaviken 23.8. Chilocorus renipustulatus

Hög tid för nya bilder på tvåfläckig sköldluspiga, Chilocorus renipustulatus.

Det är åtta år sedan jag senast dokumenterade en sådan i Bådaviken men bara fyra år sedan det skedde i trädgården.

Några enstaka exemplar observerades och fler kunde säkerligen ha hittats ifall jag letat. 

De bör rimligen ha ordnat med tillräckligt fettlager för övervintringen vid det här laget.

 

Bådaviken 23.8. Acronicta rumicis

Syreaftonfly, Acronicta rumicis, är nytt artkryss i Bådaviken.

Med det sagt vill jag tillägga att det nya artkrysset gäller för mig personligen. Kan mycket väl vara andra som sett syreaftonfly i Bådaviken före mig vilket i så fall inte skulle vara någon överraskning. Habitatet är helt i enlighet med dess önskemål och arten torde rimligen vara rätt vanlig där.

Den dokumenterade larven var drygt 10 mm och därmed ännu rätt liten.

Här fullbildad fjäril på Valsörarna 2021 och här larv i trädgården 2013.

Bådaviken 23.8. Protocalliphora sp.

Borde ha åstadkommit bättre bildmaterial på fågelspyflugorna, släktet Protocalliphora, som satt församlade på en björkstam i den yttersta bården av strandskogens småträd och lapade sol.

Ursprungligen var det fyra flugor men tre stannade kvar för de första fotografierna.

Till vänster två hanar och till höger en hona.

Jag hann få ett par bilder av hanarna i någorlunda profil men bildresultatet räcker inte riktigt till för säker artbestämning. Flugorna upplevde mitt fotograferande som störigt och bytte till någon lugnare plats på annat håll.

Ursprungligen lutade jag mot nordisk fågelspyfluga, P. nuortevai, men efter konsultation i en Diptera-grupp på Fb lutade mer bevandrad expertis snarare mot brynfågelspyfluga, P. azurea.

Någon spikad bestämning blir det dock inte. 

Här en hona av just brynfågelspyfluga dokumenterad i Bådaviken 3.7.2024. Texten i inlägget andas osäkerhet men den osäkerheten är numera svag. 

Jag vill tillägga att jag upplever att huvudet (ögonlisterna/pudringen) hos honan i bilden ovan inte riktigt delar karaktär med honan i det länkade inlägget samt att jag således känner viss tveksamhet beträffande P. azurea.

Men å andra sidan ska jag betraktas som spyflugenoob och bör därmed förlita mig mera på experters expertis. Dunning-Kruger-effekten riskerar alltid spela pinsamma spratt.

Bådaviken 23.8. Picromerus bidens

Spetsrovbärfis, Picromerus Bidens, övervintrar som ägg. De vuxna man ser nu på sensommaren ska alltså se till att föra sina gener vidare innan kölden kommer.

Vanlig art men det här var första gången jag fick ögonen på den i Bådaviken. Det handlar främst om att jag oftast letat annat när jag under tidigare år besökt området på sensommaren och därmed inte haft uppmärksamhet på de ställen i växtligheten man vanligen hittar spetsrovbärfis.

Här ett tidigare inlägg med arten i fråga.

Trädgården 21.8. Bombus lapidarius

Jag vet varför jag knappt dokumenterar humlor. Åtminstone när det gäller humlor i trädgården. En orsak är att jag sällan ser en för mig ny art. Alltså någon jag inte tidigare noterat och fotograferat. Dokumentation känns således mindre angelägen. 

Men en annan kanske mer betydande orsak är att humlorna är svårfotograferade.

De må vara vanliga och orädda. Man kommer alltså ofta rätt nära dem. Just den grejen är med andra ord inget bekymmer. Men när det kommer till humlornas envisa benägenhet att huka sig i blommor och ständigt bara visa rumpan mot fotografen är det en annan visa. Man ska ha tålamod helt enkelt. Och så måste man ta rätt många fotografier för att åtminstone få ett eller två på vilket humlan är någorlunda väl synlig och representativ. Merparten av alla bilder man tagit brukar bara visa en oformlig, ointressant hårig boll.

Summa summarum: Oftast triviala arter plus hopplöst oformligt hukande gör att jag tenderar söka upp andra kryp i stället. 

Här en hane av stenhumla, Bombus lapidarius.

Trädgården 21.8. Lucilia sericata

Hona av trädgårdsguldfluga, Lucilia sericata, har inte fått vara med på bloggen tidigare. På tiden att saken åtgärdas.

Jämför facettögonen med hanens diton här.

Trädgården 20.8. Humleblomflugor

Sensommaren är Volucella-tider. Släktet heter humleblomflugor på svenska.

Bålgetingblomfluga, Volucella inanis, såg jag i trädgården första gången 2018. Sedan dess har jag endast sett några enstaka exemplar och det har inte skett varje år.

Den här sommaren har jag noterat en handfull ungefär. Hanen ovan gick med på en lateralbild men inget foto i dorsal vy.

Bålgetingblomfluga är, som namnet antyder, boparasit hos bålgeting, Vespa crabro men angriper gärna även tyskgeting, Vespula germanica. Varkendera art är vanlig här i Österbotten. Enstaka overifierade rapporter finns på laji.fi och av tyskgeting finns ett fotografi taget i Karleby. Tilläggas kan att rapporterade observationer av bålgetingblomfluga geografiskt stämmer rätt väl med rapporterna över bålgeting och tyskgeting, även om just getingarna bjudit på långt färre rapporterade observationer. 

Men bålgetingblomfluga ska enligt uppgift också vara konstaterad hos vanlig geting, Vespula vulgaris, och möjligen är det i så fall den som angrips häromkring (ref.).

Fönsterblomfluga är däremot standard i omfattande mängd från början av juli och fram till slutet av augusti.

Hanarna tävlar om att hålla revir i vissa specifika luftrum här och var i trädgården. 

Lyckad spelflykt bär frukt.

Fönsterblomfluga har jag dokumenterat många gånger och här höll jag mig endast till laterala bilder med flit. Blir ju ett enhetligt inlägg med bålgetingblomflugan då också (fast det tänkte jag egentligen inte på när jag fotograferade).

Åtminstone vanlig geting och rödbandad geting, Vespula rufa, är bovärdar för fönsterblomfluga.

I övrigt saknar jag förresten artkryss på humleblomfluga, V. bombylans, den tredje Volucella-arten möjlig att se i mina trakter. Detta faktum är aningen lustigt med tanke på dess vanlighet.

Så småningom kan det kanske bli aktuellt med en fjärde. 

V. zonaria (inget svenskt namn än) har under de senaste åren nämligen raskt spridit sig norrut från Danmark och ses nu ofta i södra Sverige.

Några enstaka overifierade observationer är rapporterade från södra Finland. Men med tanke på artens likhet med bålgetingblomfluga ska de eventuellt tas med en nypa salt. Inga fotografier är bifogade till rapporteringarna.

V. zonaria är känd hos samma getingarter som bålgetingblomfluga.

Referenser:

Speight, M. C. D. (2024) 

Volucella species: identifying them, finding them and a bit about their biology. (Diptera: Syrphidae).

NBDC Occasional Publications Series, No. 1, 15 pp.

National Biodiversity Data Centre, Waterford, Publication Series no. 36.

SLU Artdatabanken (2025).

Artfakta: humleblomflugor (Volucella). https://artfakta.se/taxa/1000403

Laji.fi. Volucella.

Trädgården 20.8. Chorthippus sp.

De gräshoppor (alla i släktet Chorthippus) jag hittills fotograferat i trädgården har varit antingen larver/nymfer eller vuxna hanar. Några av hanarna har visat framvingarna tillräckligt för möjlig artbestämning varpå slåttergräshoppa, C. biguttulus, varit svaret.

Här en hona. Honor av de båda aktuella Chorthippus-arterna går inte att artbestämma på basis av forografi. Man får förmoda att hon okcså är en slåttergräshoppa men mer än en förmodan blir det alltså inte. Backgräshoppa, C. brunneus, kan ju också vara möjlig.

Hade hon haft en hane med sig kunde man dragit lite mer säker slutsats.

Mitt under fotosessionen skuttade hon iväg och landade i en bunke med vatten. På den sista bilden är hon alltså blöt och därmed lite onödigt glansig.

Trädgården 20.8. Muscina stabulans

Det bristfälliga bildmaterialet till trots är slutsatsen den att arten borde vara Muscina stabulans. Detta enligt Vikhrev & Esin 2023.

Bland annat benens och antennernas färg samt avståndet mellan facettögonen (hane) tyder på att så är fallet. Övriga diagnostiska karaktärer är inte möjliga att se i bilden. Flugan drog sin kos efter första fotografiet och således har jag ingen dokumentation ur andra vinklar.

Tack till Johan Ennerfelt för bekräftelse!

Här är vad som förmodas vara släktingen M. levida fotograferad i Bådaviken samt en gnutta tilläggsinformation.

I övrigt är det naturens dag i dag 30.8 (sista lördagen i augusti). Tycker en trivial art som M. stabulans är passande dagen till ära. De vanliga arterna är trots allt viktiga med sin vanlighet.

Trädgården 20.8. Större björkbärfis?

I dessa tider av många insekters avancemang norrut blir det för slappt om man okritiskt spikar större björkbärfis, Elasmostethus interstinctus utan ordentlig granskning.

Arten kan nämligen inte särskiljas från de i övrigt mer sydliga trybärfis (E. minor) och jolsterbärfis (E. brevis) utan kontroll av genitalsegmenten. 

Nu sitter den visserligen varken på try eller jolster, vilket arterna i fråga är starkt knutna till, utan på annan växt under en stor björk. Därigenom lutar det förstås starkt mot större björkbärfis. Men man borde som sagt kika dem i aktern.

Trädgården 20.8. Kompostblomfluga (nu med kvalsterlarv)

2.8 dokumenterades kompostblomfluga och 20.8 fotograferades en silverfotblomfluga med parasitiska kvalsterlarver.

Här en slags kombination av de tu.

Angående kvalstret gäller samma information som i fallet med silverfotblomflugan.

 

Trädgården 20.8. Dolichovespula saxonica

Högst ordinär takgeting, Dolichovespula saxonica, torde det vara om jag inte ser alldeles galet fel.

De sociala getingarna tenderar jag glömma bort och har sista åren endast dokumenterat enstaka hanar när jag sett sådana. Kändes som om det var dags igen nu när denna relativt slöa individ råkade dyka upp framför ögonen.

Den gångna sommaren har det förresten varit sparsamt med getingar i trädgården. 

Det är väl helt enkelt ett sådant år i år. 

Eller har humlemotten decimerat kolonierna i kvarteret?

Trädgården 20.8. Palomena prasina

Palomena prasina, på svenska känd som grön bärfis, har jag inte sett i trädgården förrän nu... eller rättare sagt 20.8 då detta fotografi togs.

Det har dock handlat om den berömda tidsfrågan eftersom den funnits i regionen under åtminstone ett par år. 

Grön bärfis har de senaste åren spridit sig rejält norrut och i stort sett alla nordligt belägna rapporter i landet härstammar från de två tre sista åren.

2023 kryssade jag av mina första.

Den här är i femte och sista nymfstadiet och blir vuxen nu innan övervintringen. Exemplaret i länken ovan var i fjärde nymfstadiet.

Nykelpigan (sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata) blev bifångst.

Därmed passar det ypperligt med tillägget att den här sommaren varit tydligt nyckelpigfattig här i trädgården. Tycker mig ha noterat att också andra runt om i Finland påtalat bristen på nyckelpigor i år.

 

Trädgården 20.8. Lucilia caesar

Svart vingknapp (se föreg. inlägg) + grönt första bakkroppssegment + mestadels mörka hår på bakhuvudet + två par innerborst bakom ryggens tvärfåra + riktigt smal panna = hane av kejsarguldfluga, Lucilia caesar.

Det sistnämnda skiljer den från hanar av lysterguldfluga, L. illustris, vars panna är något bredare.

Honorna har mycket bredare panna.

Referens:

Ennerfelt, Johan., Nielsen, Peter. 2024

Juvelflugor

Västsvenska EntomologKlubben.

 

Trädgården 20.8. Koboltspyflugor

Jag är måhända inte ensam om att uppfatta många av våra "vanliga" flugor som en anonym massa av spyflugor (eller bollflugor som de heter lokalt) och husflugor vilka sommartid mest bara är störiga runt köksbordet. De är så triviala och talrika att man inte fäster någon större vikt vid exakt vad det är som vandrar på fönsterglaset eller bajsar på lampskärmskanten.

Med boken Juvelflugor öppnar sig en del av denna anonyma värld. 

För bland de vackert glänsande arterna i familjerna spyflugor (Calliphoridae), husflugor (Muscidae) och parasitflugor (Tachinidae) gömmer sig ett flertal arter som är möjliga att urskilja om man bara kikar närmare och får korn på de ibland små detaljerna som utgör diagnostiska karaktärer för artbestämningen.

Koboltspyflugor är det svenska namnet på släktet Calliphora. 

Här är två sådana som dokumenterades i trädgården 20.8.

Först (överst) i detta inlägg hona av en spyfluga som jag bara hann få ett fotografi av. 

Till stor del ljus vingknapp (basicosta - fjäll-liknande struktur på vingens framkant nära vingfästet) torde räcka för att landa på trädgårdsspyfluga, C. vicina. 

Övriga arter har svart vingknapp.

Nedan kommer så en av de där övriga arterna.

- Mörka hår på huvudets undersida.

- Båda vingfjällen tydligt förmörkade (inte vita).

- Gul grundfärg på kind och ansikte.

Nämnda karaktärer leder till nordspyfluga, C. uralensis.

Jag noterar att nordspyfluga är ganska sällan rapporterad både i Sverige och Finland. Men det torde handla mera om underrapportering än att den är ovanlig. Förmodligen råder samma situation som med exempelvis många högst vanliga stickmyggor eller andra toktriviala insekter som inte ter sig spännande nog att rapportera eller spännande nog att faktiskt artbestämma.

Artbestämning kräver trots allt en liten stund av engagemang... engagemang som är lättare att uppbåda när mer exotiska småkryp finns framför ögonen.

Just nu upplever jag ändå viss exotism med nordspyfluga.

Alla släktets arter lever i larvstadiet av animaliska kvarlevor. De är alltså företrädesvis asätare mer eller mindre specialiserade på olika typer av kadaver. En del kan också leva i spillning. 

Flera av arternas larver kan påträffas på människolik och används då inom kriminologin som indikation på när döden inträffat. 

Att man allmänt hittar koboltspyflugor i sin trädgård innebär att det relativt närbeläget finns en del djurkroppar som ätits upp. Så även centralt i en liten stad. 

Det kan förstås också handla om köttrester i sopkärl eller komposter.

Sålunda inser man vikten av deras existens och vad de betyder för nedbrytningen av både ett och annat.

En del av arterna används inom medicin som behandling mot svårläkta sår i vilka larverna äter död vävnad. 

I vissa fall kan de orsaka myiasis eller sprida sjukdomar, men det är ämnen för någon annan blogg.

Referens:

Ennerfelt, Johan., Nielsen, Peter. 2024

Juvelflugor

Västsvenska EntomologKlubben.

Trädgården 20.8. Sarcophaga sp.

Hona av någondera art i släktet Sarcophaga (fam. köttflugor, Sarcophagidae).

Brukar fotografera dem väldigt sällan av den anledningen att man borde vänta på en hane som i sin tur ska samlas in för genitaliegranskning ifall man vill veta vilken art det handlar om.

Men stiliga flugor hur som helst och det är väl skäl nog att ta ett fotografi ibland?

 

Bådaviken 19.8. Svampar

Min flegmatiska svampdokumentation fortsätter... att vara flegmatisk.

Nära toppen på en ca fyra-fem meter hög björkstubbe hade denna svamp sina fruktkroppar utspridda.

De flesta svamparna får jag slå på. 

Slå på i en bok alltså.

Boken i det aktuella fallet är volym två i Fungi of Temperate Europe av Thomas Læssøe och Jens H. Petersen. Ett genomtjusigt bokverk.

Bland de som såg värda ut att kolla närmare på var släktena Cerrena och Trametes. Problemet är att fruktkropparnas ovansida inte syns.

Cerrena, närmare bestämt slingerticka, Cerrena unicolor, plockade jag bort ur ekvationen eftersom den normalt är lurvig på ovansidan och "håren" borde synas över kanten. Därmed var några arter i släktet Trametes kvar. Konsultation i svampgrupp skickade mig tillbaka på slingertick-spåret.

Fruktkropparna ser färska ut och nytillväxten längs kanten kanske döljer eventuellt lurv. Porerna känns också mera slingerticka än Trametes.

Summa summarum luktar det alltså slingerticka för tillfället. 

Slutligen tog jag en uppföljande bild av den här svampen.

 

Bådaviken 19.8

Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.

En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.

Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.

På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.

Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök). 

800 mm och rejält beskuren bild.

Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra. 

Efter en stund dök kärrhökshonan upp. 

Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.

På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.

Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider. 

Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?

Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning. 

När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.

De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.

Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!

I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.

Trädgården 18.8. Platycheirus albimanus

Dokumentationsresultatet blev aningen magert men på basis av bl.a. frambenet samt den silvriga pudringen på bakkroppsfläckarna vågar jag säga att det är silverfotblomfluga, Platycheirus albimanus.

Att frambenet - dvs. första benparet - nämns har att göra med att dess utseende är diagnostisk karaktär hos många av släktets hanar.

Släktnamnet Platycheirus betyder för övrigt bredhänt eller platthänt (1).

Arten är vanlig och förekommer i relativt många olika biotoper över hela Norden. Larverna är predatorer på bladlöss (2).

Fotblomflugorna, släktet Platycheirus, inbegriper i övrigt många svårbestämbara arter. De är relativt små, vanligen under 10 mm, och ganska diskreta av sig. Det här är den första jag dokumenterat i fält.

Här en tidigare insamlad fotblomfluga.

De två hemolymfasugande kvalsterlarverna ville jag också försöka få skärpa på. Gärna med större förstoring.

Men flugan drog rätt snabbt sin kos och det blev inte så mycket bevänt med den saken heller.

Borde förstås ha samlat in flugan med sina kvalsterlarver för att kika på dem genom mikroskopet. Men som vanligt gav jag mig inte den chansen.

Det finns alltså ingen möjlighet att vara säker men min gissning är att det kan röra sig om sammetskvalster, släktet Trombidium, eftersom larver av dessa - speciellt T. holosericeum - är kända som parasiter på bl.a. blomflugor (3). Men som sagt - bara en gissning.

Deras placering på flugkroppen är också i enlighet med hur Trombidium-larver normalt är placerade när de återfinns på flugor.

Referenser:

1.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: fotblomflugor (Platycheirus). https://artfakta.se/taxa/1000384

2.

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Rådén, A. & Nasibov, E. (2009). 

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Syrphinae. (DH 53a). 

Uppsala: ArtDatabanken, SLU.

SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: silverfotblomfluga (Platycheirus albimanus). https://artfakta.se/taxa/200719

3.

Haarder S. and Mąkol J. (2022), 

Terrestrial Parasitengona mites (Trombidiformes) of Denmark – new data on parasite-host associations and new country records. 

Acarologia 62(2): 508-520.