Sedan mitten av 1990-talet har jag gjort en och annan illustration med motiv inom ämnet paleontologi. Det började - och höll i sig rätt många år - med tuschteckningar och gouachemålningar för Rolf Österblads suveräna naturvetenskapsartiklar i Vasabladet samt senare även enstaka andra uppdrag.
2014 gjorde jag en serie målningar för Matts Anderséns bok När himlen faller ner som handlar om Söderfjärden och framförallt dess geologiska historia.
När det projektet var avklarat blev det inga nya på flera år och vad paleontologisk illustration beträffar. Dessutom girade jag ändå mera in på motiv bestående av nu levande organismer vilket också var heltidsjobb under några år (se t.ex. lungsnäckor och krabbspindlar).
Men så helt plötsligt och oförväntat fick jag våren 2024 förfrågan om att göra ett antal målningar för ett kommande bokprojekt. Arbetet med de målningarna avslutades i somras och boken går inom kort i tryck. Jag ordar mera om boken när den publicerats.
Som en biprodukt i det arbetet uppstod en önskan om att omvandla och utveckla en av målningarna för ett nytt ändamål, nämligen som framsidesförslag till tidskriften Science. Forskarlaget som kontaktade mig var på väg att få referentgranskningen av en artikel godkänd för publicering och ville med framsidesförslaget skapa lite mer synlighet för artikeln. I den bemärkelsen är det här inlägget med sin målning också en liten blänkare till bokprojektet.
Science (Magazine) är tillsammans med Nature två av de mest renommerade tidskrifterna innehållande referentgranskade forskningsartiklar. Nature startade 1869 medan Science började ges ut 1880. Utgivningstakten är ett nummer per vecka. Båda publicerar referentgranskade artiklar inom alla naturvetenskapliga områden. Utöver forskningsartiklarna inbegriper de alltid genomintressanta redaktionella artiklar, ledartexter och fantastisk nyhetsöversikt. Politik och dess effekt på vetenskap tas också upp i den redaktionella sektionen. Det är alltså två tidskrifter som på på närmast fullödigt sätt förmedlar bred och djup vetenskap med största möjliga respekt för de vetenskapliga principerna.
Min tvångstankemässiga dragning till allt det som dessa publicister matar ut ledde för flera år sedan till att båda tidskrifterna kommer hem till postlådan. Visst kunde jag ha en digital prenumeration! Men min hjärna behöver ha tryckt text på papper för åtkomst till erforderlig sinnesro och förmåga att ta till mig det jag läser. Att prenumerationerna skapat ohållbar pappersöversvämning i arbetsrummet - där tidningarna förstås måste uppbevaras - är något jag ganska snart måste ta tag i.
Att få skapa ett förslag på framsidesbild för Science kändes av ovan nämnda orsaker synnerligen hedersamt och därmed naggades gladeligen en hel del av min sommarsemester i kanten. Det fanns förstås ingen garanti för att Science-redaktionen skulle välja forskarlagets och mitt förslag. Andra forskarlag med artiklar i samma nummer hade troligen också önskan om synlighet genom att få plats på omslaget.
När det slutligen blev klart att min målning valdes kändes allting ganska overkligt. Jag firade med en liten skål glass. Vaniljglass utan något extra.
Sedan följde förstås lång väntan fram till 13.11 då numret med artikeln och illustrationen skulle publiceras.
Artikeln handlar om tidigt ökad marin biodiversitet efter massutdöendet i slutet av Perm för 252 miljoner år sedan. Detta konstaterande baserar sig på fynd i marina avlagringar på Svalbard och inbegriper en tidigare oförväntad rik artsammansättning med flera olika benfiskar, hajar, temnospondyler (en slags "primitiva groddjur") och fisködlor. De fossila spåren efter massutdöendet pekar på att ca 90% av allt marint liv försvann. Klimatologiska förändringar och kemiska omdaningar i biosfären var omfattande samt pågick över relativt lång tid. Det föranledde tidigare en misstanke om att biodiversitetsökningen blev en utdragen process en bra bit in i Trias (den geologiska perioden efter Perm). Fynden påvisar alltså förhållandevis snabb återhämtning inom de närmaste tre miljoner åren efter massutdöendet. Åtminstone i det marina område som fossilbädden härrör ur.
Målningen inbegriper ett mindre urval av de djur som hittills hittats på Svalbard.
I centrum Aphaneramma rostratum (Temnospondyl) som fångat benfisken Bobasatrania nathorsti. Skallen på Aphaneramma var ungefär 40 cm lång.
Tre stycken fisködlor, Grippia longirostris, cirklar runt och plockar exemplar av ammoniten Svalbardiceras spitzbergensis. Grippia var ca 1 - 1,5 meter och Svalbardiceras var en småvuxen ammonit. Utseendet på mjukdelarna och förmågan att spruta bläck är spekulation. Samma gäller förstås exakt form och färg på resterande djur.
Nere till höger dyker toppredatorn Cymbospondylus fram.
Långt bort skymtar ett stim Boreosomus som antastas av den långsträckta rovfisken Saurichthys.
Längre ner i bakgrunden syns två hajar i släktet Acrodus.
Science-redaktionen justerade kontrasterna en smula (det får de göra) men beskar i mina ögon en liten gnutta för hårt. Jag hade gärna sett två millimeter av bildytan i vardera kant. Men jag ska egentligen inte klaga.
Ganska exakt en månad efter utgivningsdatum landade mitt premumerationsexemplar i postlådan. Det är den normala fördröjningen mellan utgivningsdatum och leverans på prenumerationen. Men jag fick några exemplar i specialförsändelse relativt omgående efter publiceringen.
Jag trodde paleontologiska motiv hörde till det förflutna i mitt arbete. Plötsligt satt jag och jobbade med sådana i ett drygt år. Man vet liksom aldrig vart ett och annat leder. En gammal kontakt resulterade i ett bokprojekt som i sin tur resulterade i en avknoppning som landade på framsidan av Science.
För 10 år sedan var jag i ärlighetens namn aningen trött på paleontologiska motiv och framförallt trött på den något grabbigt juvenila "paleoart"-diskussion som genren genererar i sociala media. Men den måste jag förstås inte ta del av.
Hur som helst var det onekligen riktigt skoj att återigen dyka ner i den här världen. Mer om ämnet när nämnda bok publiceras.
Merparten av allt som Science publicerar på nätet är dock bakom betalvägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar