Månen 7.11

Ibland blir nattsömnen kortare när det är fullmåne. 

Inte för att fullmånen gör att jag sover dåligt. Det känns konstigt att ha sämre sömn bara för att solen lyser på hitsidan av något som är mellan 356 000 km och 406 700 km långt bort och som jag dessutom inte ser i sovrummet.

Nej, det handlar förstås om att jag kan få ett behov av att gå ut med kameran för att ta ett fotografi eller två.

7.11 var månen som synes inte längre riktigt full. Men vädret var fördelaktigt.

Så jag plockade ut mitt gamla Canon FD 150-600 f5.6 och monterade en Canon FD 2x-A-extender på det.

1200 mm således. Har testat kombinationen många gånger förr men utan att nå särskilt tillfredsställande resultat. Den här gången tänkte jag också se hurudan skillnad det blir jämfört med RF 200-800. Jämförelser bör ju helst ske vid samma fotograferingstillfälle eftersom de atmosfäriska förhållandena ofta spelar stor roll.

Första bilden ovan är en enskild bild tagen med 80-talslinserna.

Här jar jag stackat 9 exponeringar i Photoshop. Orsaken till det är att enskilda delar av månen kan vara skarpa och andra oskarpa pga. ljusbrytningar i atmosfären. Sådana områden syns i den första bilden. Ljusbrytningarna böljar av och an vilket innebär att skärpan och oskärpan ständigt byter plats. Stackningen innebär att programvaran använder de skarpa delarna ur respektive exponering och då finns chans att merparten av månen kan framträda med bättre skärpa.

Slutligen tog jag några fotografier med det nya objektivet (nedan). 

Här är bilden mer beskuren eftersom 800 mm inte fyller bildytan med lika mycket måne som 1200 mm. 

Nu har jag än så länge inte bemödat mig om att göra en fokusstackning av bildmaterialet erhållet med den nya optiken. Så fotografiet nedan dras med en del "regional oskärpa".

- Men dragningskraften då?

... hör jag någon fråga. Är det inte den man sover sämre av?

- Vi människor består ju av närmare 60% vatten och alla vet ju hur månen drar med sig en tidvattenvåg runt hela jordklotet. Klart vi påverkas!

Men nä. Vattnet i vår kropp påverkas givetvis inte mer än resterande molekyler i kroppen. Dessutom borde vi i så fall påverkas varje gång månen passerar över himlavalvet och inte enbart när den är full. 

Utöver det utövar objekt i vår omedelbara närhet ständigt större gravitation på vår kropp än vad månen gör.