Bådaviken 3.7. Del 21 - Parasteatoda sp.

Nu blir det Parasteatoda-fest som slutar aningen avslaget och utan fyrverkerier.

Gamla omgående efter cykeln var parkerad och jag påbörjade spana efter småkryp fastnade denna Parasteatoda-hona på näthinnorna.

Dessa spindlar upptäckte jag förra sommaren och även om en del experter, på basis av bildmaterialet, var säkra på att det rör sig om husklotspindel P. simulans hyste jag ändå ett litet tvivel med tanke på artens ovanlighet i landet och med tanke på att dylikt blekt färgade fröspindlar P. lunata trots allt konstaterats existera. 

Således ville jag erhålla säkerhet genom fynd och epigynkontroll nästkommande säsong - alltså den nu gångna sommaren.

3.7 hade jag inte med mig rätt utrustning för sådan kontroll. Jag hade inte riktigt förväntat mig hitta vuxna honor då än. Ingen insamling eftersom jag inte har tillstånd för det i naturskyddsområdet.

Hona nummer 2 (ovan).

Hona nr. 3 (ovan).

Hona nr. 4 (ovan).

Hona nr. 5 (ovan).

Hona nr. 6 (ovan).

Hona nr. 7 (ovan och två bilder nedan).

Den här honan ville jag låna ur nätet en smula. Hon har mer mättat röda toner och påminner således aningen mera om fröspindel som dock vanligen har mer svart på bakkroppen. 

Betyder det att det handlar om ljusa och bleka fröspindlar eller förekommer båda arterna i Bådaviken? Eller kan husklotspindel se ut så här?

Hona nr. 8 (ovan).

Hona nr. 9 (ovan).

Hane nr. 1 (ovan och nedan).

Hona nr. 10 (ovan).

Hon, hona nr. 10, hade en larv och en hane (således hane nr. 2) i sitt nät.

Att jag skulle återvända till Bådaviken ganska omgående med anpassad epigynkollarutrustning var självklar. Vem vill inte ha säkerställd artbestämning?

Blev det gjort?

Nej!

Jag plitar ihop det här inlägget hela två och en halv månad efter det aktuella Bådavikenbesöket. Den här sommaren har helt enkelt inte riktigt blivit som tänkt... eller så som jag kanske trodde... om jag nu egentligen alls trodde något om hur den skulle gestalta sig.

Illustrationsuppdrag och konstprojekt började uppta ganska stor del av tiden och dessutom bidde det tillökning på hundfronten. Helt plötsligt hade veckorna passerat utan ny vistelse i Bådaviken. Sommarens resterande småkrypsexpeditioner skedde i trädgården och de var korta. 

Tredje gången gillt nästa sommar?... angående epigynkontroll alltså.

 

Bådaviken 3.7. Del 20 - Sadellocke

Sadellocke Mitopus morio är allt annat än ny på bloggen och i Bådaviken. Men om inte annat så är här i alla fall en dokumentation på hur en hona ser ut 2024.

Bådaviken 3.7. Del 19 - Rhagio scolopaceus

Rhagio scolopaeus, familjen snäppflugor, Rhagionidae. 

Vanlig i Bådaviken.

 

Bådaviken 3.7. Del 18 - Stegana sp.

Stegana är ett släkte i familjen daggflugor, Drosophilidae, med dylika "knäckta" vingar vilket gör dem lätta att känna igen.

Artbestämning låter sig dock inte göras på basis av fältfotografi.

Släktets arter (larverna)  är förknippade med förmultnande ved.

 

Bådaviken 3.7. Del 17 - Kamelstekel

Med hänvisning till det nyligen publicerade inlägget om Xiphydria picta kan jag härmed komplettera halsstekelrapporteringen med detta enda fynd av släktingen kamelstekel X. camelus.

Bådaviken 3.7. Del 16 - Tvåfläckig tornbagge

Kryss för tvåfläckig tornbagge Tomoxia bucephala i Bådaviken.

När jag själv fick artkryss på tornbaggen i Uppsala för två år sedan konstaterade jag att observationsrapporterna i Finland primärt har viss sydostlig förskjutning.

I samband med dokumentationen upptäckte jag även lavsnabblöparen till höger. Den hade troligen gått mig förbi om tornbaggen inte suttit där den satt. Lavsnabblöparna behandlades här.

Bådaviken 3.7. Del 15 - Mindre vedlarvsstekel

Kärt återseende i form av mindre vedlarvsstekel Aulacus striatus.

Eftersom mindre vedlarvsstekel hör ihop med halssteklarna har jag misstänkt att fynden i Bådaviken blir allt mer fåtaliga samt eventuellt upphör i enlighet med vad jag skrev i det här inlägget. Observationerna har dessutom varit fåtaliga redan från början och senaste fyndet gjordes 2021. Innan dess hade jag sett den endast några gånger och lyckats få fältfoto vid ett tidigare tillfälle.

Vedlarvsstekeln betedde sig knyckigt och flyktigt så som det ofta är med den här typen av insekter och många bilder blev det således inte.

Bådaviken 3.7. Del 14 - Allacma fusca

Klothoppstjärtsbjässe i form av nästan tre millimeter lång Allacma fusca. Denna vanliga art är "kryssad" i Bådaviken tidigare.

Här befinner den sig på en död alstam och rafsar i sig av diverse mikroskopiskt som där erbjuds.

 

Bådaviken 3.7. Del 13 - Luktgräsfjäril

Luktgräsfjäril Aphantopus hyperantus är vanlig i större delen av landet och inget förvånande artkryss bland Bådavikens gräs. Det här är ett ganska ljust exemplar. Tyvärr ingen bild av ovansidan.

Äggen läggs på en hel uppsjö olika gräs- och starrarter.

Referens och mera information:

SLU Artdatabanken (2024). Artfakta: Aphantopus hyperantus

Bådaviken 3.7. Del 12 - Xiphydria picta

 

Klang och jubelfest!

Varje år sedan jag 2018 hittade hanar av Xiphydria picta har jag sökt honor. Fram till nu har eftersökningarna av någon anledning varit resultatlösa och under de två senaste åren har jag knappt ens letat. Både hanar av X. picta och framförallt den vanligare arten kamelstekel X. camelus verkar nämligen ha minskat i antal under de sista fem åren. 

Jag hade liksom gett upp hoppet om att få syn på en X. picta-hona. 

Varför jag inte hittat någon trots närvaron av hanar har varit ett mysterium med tanke på hur mycket jag spanat efter dem både medan hanarna varit talrika och kort efteråt. Hanar kläcks ju vanligen ett antal dygn före honorna.

Nämnda minskning av halssteklar i Bådaviken är inte bekräftad. Bara upplevd på basis av antalet observationer - vilket i sig inte kan ses som ett bevis eftersom det inte inbegriper någon förd och granskningsbar statistik eller konsekvent metodik.

Om minskningen stämmer är min gissning att det beror på allt färre "fräscha" stående döda alar. Den absoluta merparten av kvarvarande döda alar i området har stjälpt eller - om de fortfarande står - nått långt i sin förmultningsprocess att de duger allt sämre för svamparna i släktet Daldinia stekellarverna lever av.

Självfallet tenderar kameran få jobba lite extra när man hittar trevliga motiv.

Två honor hittades. Honan nedan är alltså inte samma som den i ovanför-varande fotografier.

Bådaviken 3.7. Del 11 - Rhyssella approximator

Avståndsdokumentation av Rhyssella approximator (underfamiljen. Rhyssinae, raspryggsteklar; fam. Ichneumonidae, brokparasitsteklar).

Det är en art jag tidigare fotograferat ganska ofta i Bådaviken. 

Här är ett av de mer bildrika och informativa inläggen. 

Under de senaste åren har mina observationer av stekeln varit märkbart fåtaliga och samma gäller halssteklarna den parasiterar på. Troligen är det ett resultat av färre stående döda alar av rätt ålder.

Bådaviken 3.7. Del 10 - T⁠hricops semicinereus

Hane av vad som torde vara Thricops semicinereus (fam. Muscidae, husflugor).

 

Bådaviken 3.7. Del 9 - Regnbroms

Regnbroms, Haematopota pluvialis.

Tre år sedan en sådan senast fick ett inlägg och med andra ord är det på tiden. Dess vanlighet till trots hade jag inte kryssat den på Bådavikens artlista tidigare. Nu är det gjort!

 

Bådaviken 3.7. Del 8 - Eudasyphora cyanicolor (?)

Flugor är förvånansvärt ofta ganska lätta att dokumentera om man bara närmar sig dem i slow motion. Då sitter de vanligen snällt stilla. Största faran är precis när kameran börjar skugga dem. Speciellt om de sitter och solar. 

Sitter de kvar efter det får man vanligen åtminstone ett fotografi. I samband med det uppstår nästa riskmoment, nämligen blixten. En del flugor verkar inte bry sig medan andra raskt drar sin kos.

Hanen på bilden hör till den sistnämnda kategorin och därav blev det endast detta fotografi.

Han tillhör familjen husflugor (Muscidae) och torde sannolikt vara arten Eudasyphora cyanicolor.

Tack till Anne-Marie Björn för bestämning!

Bådaviken 3.7. Del 7 - Lavsnabblöpare

Eventuella återkommande läsare av bloggen har antagligen tagit del av mina många inlägg om lavsnabblöpare Philodromus poecilus.

3.7 var spaningen efter dem av det mer sparsamma slaget.

Intrycket var att lavsnabblöparna i år blev vuxna aningen tidigare än normalt för Bådaviken. Jag kan i och för sig inte med säkerhet avgöra vad som är normal tidsintervall eftersom det skulle kräva tätare eftersökningar gjorda över ett större antal år.

Lavsnabblöparspaningen må ha varit sekundär men stammarna granskades ändå ganska ingående eftersom jag mestadels letade andra typer av småkryp. Vissa plattnosvivlar hör t.ex. till önskearterna. Så med tanke på den saken var de tre lavsnabblöparna jag observerade ändå förhållandevis få till antalet. 

Jag misstänker honorna redan lagt ägg i skyddade skrymslen och att hanarna kanske inte längre lever eller är aktiva på ett sätt som gör dem synliga. 

Åldern på de tre fyndade lavsnabblöparna är jag aningen osäker på. 

Den första (bilderna ovan) är i något juvenilt stadium och nedanvarande lavsnabblöpare torde vara antingen en äldre juvenil eller möjligen redan subadult... om jag tolkar utseendet och karaktären korrekt.

Först senare när jag granskade bildmaterialet mer ingående noterade jag att den tredje lavsnabblöparen, en juvenil så vitt jag kunde notera, hade sällskap.

Tyvärr satt fokus inte precis på de små larverna och detaljerna är således osynliga.

Det torde dock röra sig om relativt nykläckta nätvingar (Neuroptera) och närmare bestämt möjligen någon florslända (Hemerobiidae).

Jag får återkomma ifall frågetecknen rätas ut.

Bådaviken 3.7. Del 6 - Brynfågelspyfluga (?)

Vackert grönglänsande flughona med stilfull pudring på mellankroppen.

Det torde eventuellt vara brynfågelspyfluga Protocalliphora azurea men jag är än så länge högst osäker angående risken för förväxlingsarter inom släktet.

Hanarna gör för övrigt bättre skäl för det vetenskapliga artnamnet vad färgglansen beträffar.

Brynfågelspyfluga är i larvstadiet blodsugarparasit på fågelungar i deras bon.

 

Bådaviken 3.7. Del 5 - Scolopostethus sp.

Scolopostethus thomsoni eller S. affinis.

Markskinnbaggen borde ses från sidan eller snett underifrån för att man ska komma åt att kika på några tuberkler som sägs enligt vissa vara de enda tillförlitliga artkaraktärerna.

I boken Suomen Luteet beskrivs andra antennledens färgsättning som tillräcklig. Jag har inget att tillföra debatten annat än att detta enligt Suomen Luteet är S. thomsoni både vad beskrivning och utbredning anbelangar. 

Jag låter artbestämningen vara osäker.

Skärpan på fel ställe men eftersom det är första dokumentationen av någondera art i Bådaviken får bilden passera hela vägen fram till publicering.