Så oerhört typiskt. Jag slentrianfotograferade en nyckelpiga, upptäckte efter hemkomsten att det inte är sjuprickig nyckelpiga (Coccinella septempunctata) utan stackmyrepiga, Coccinella magnifica, som jag inte dokumenterat tidigare och som jag nu plötsligt har trenne onödigt dassiga bilder av.
Det där halvhjärtade fotograferandet är ingen bra grej. Antingen skippar man det helt eller gör det ordentligt. En intressant detalj är att jag inte heller har vettiga bilder på vår triviala sjuprickiga nyckelpiga. Antagligen för att den är så vanlig. Jag kan härmed ge mig själv en uppgift för sommaren. Hade jag ens tänkt tanken på att ordna upp den bristen med nyckelpigan på Storsandsstranden hade jag ju fått bättre bilder på... ja... stackmyrepiga då alltså.
Skillnaden arterna emellan kan upplevas som subtil. Prickarna är vanligen större hos stackmyrepiga (samt placerade aningen annorlunda) men eftersom storleken varierar en hel del hos sjuprickig nyckelpiga är det en lite vansklig karaktär att gå på. Den rundare formen med tydligt mera lodräta sidor på täckvingarna är ett bättre kännetecken. Halssköldens vita fläckar går hos stackmyrepiga länet in under halssköldens undersida, men det syns ju inte här.
Stackmyrepiga är som namnet antyder knuten till stormyror (släktet Formica) och främst då röd skogsmyra (F. rufa). Även kal skogsmyra (F. polyctena) nämns.
På Storsands dyner finns inte de arterna. Där härskar i stället gråmyra, F. cinerea.
Då blev det aktuellt att försöka hitta uppgifter gällande huruvida stackmyrepiga överhuvudtaget är förknippad med gråmyra. Resultatet blev aningen knapert men i denna doktorsavhandling (Godeau. 2007) är en känd koppling arterna emellan nämnd. Avhandlingen inbegriper i övrigt flera studier om stackmyrepiga och bl.a. skillnaderna mellan den som aningen begränsad specialist och sjuprickig nyckelpiga som är mer flexibel, och möjligen opportunistisk, beträffande relationen till myror.
Den gemensamma nämnaren mellan olika nyckelpigarter och myror är bladlöss. Myror håller bladlöss som "boskap" och skyddar dem vilket är till gagn för bladlössen som kan föröka sig. Mängden bladlöss blir automatiskt en lockelse för rovdjur som förstås måste navigera sig förbi myrorna. Nyckelpigor är hyfsat bra på den navigationen genom doft, fysiskt skydd och försvarsmekanismer. Studierna visar att specialiserade nyckelpigor, så som stackmyrepiga, tenderar bli attackerade mer sällan av myrorna än generaliserade arter som sjuprickig nyckelpiga. Hos stackmyrepiga är det t.o.m. så att myrorna beter sig ompysslande vilket sannolikt har med nyckelpigans utsöndrade doft att göra.
Känner jag mig själv lär jag ta fler halvhjärtade fotografier av diverse kryp även i framtiden trots att det går emot mina egna rekommendationer.
Referenser:
Jean-François Godeau. 2007
Les stratégies écologiques de la coccinelle myrmécophile Coccinella magnifica Redtenbacher.
Universite De Mons-Hainaut.
Sami Karjalainen. 2020
Suomen Leppäkertut
Docendo.
Peter Wärmling. 2017
Nyckelpigor i Sverige - en fälthandbok
Entomologiska Föreningen i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar