Jag var bara halvvägs med laddandet av kaffeperkulatorn i morse när jag plötsligt blev varse det upprörda blåmesparet i buskarna intill vintermatningen utanför köksfönstret.
Fara?
Mycket riktigt - på marken under buskarna satt sparvhöken och plockade fjädrar. Kaffet fick vänta. Jag rusade iväg efter kameran och funderade hur jag skulle komma åt att ta några bilder utan att skrämma höken. Våra fönsterglas är av gammal ojämn modell så det är otänkbart att fotografera genom dem. Men jag behövde inte fundera länge innan något skrämde upp höken i gårdens stora cembratall.
Då smög jag ut.
Det första jag träffade på var talgoxen. Han satt helt blickstilla och på helspänn. Blåmesarna var fortfarande upprörda och tjittrade inne i buskaget. Jag spanade in mot stället där höken suttit och det verkade vara antingen en gråsparv eller pilfink som fallit offer. Många fjädrar var inte plockade så om jag inte pysslat med perkulatorn och istället kikat ut när jag kom in i köket hade jag kanske till och med sett tillslaget.
Sparvhöken fortsatte plocka bytet uppe på en av tallens grova grenar. Jag höll stort avstånd för att inte oroa den men stan är stan och det blev istället något annat som ganska snart skrämde höken att ta sitt byte och dra till en lugnare plats. Bra bilder blev det ju inte.
Något senare hängde jag kamerautrustningen på mig, hoppade på cykeln och for till skogs. Långt hann jag inte längs skoterspåren innan en stor brun fågel plötsligt lättade från ett träd precis framför mig och flög iväg längs skoterspåret framåt och bort ur sikte. Ormvråk var min spontana reaktion men i så fall var det en ganska ljusbrun sådan. Faktum är att det mycket väl kan ha varit en berguv också - även om fågelns rörelsekaraktär också "kändes mera ormvråk". Det gick givetvis så fort och jag kunde inte se några mönster eller fläckar som kontrasterade mot grundfärgen.
Längre fram i skogen hojtade duvhöksparet. De får hojta i fred. Misstänker att de är i full färd med häckningen och man bör inte störa.
Tre rovfåglar så långt. Det blir nog fyra om jag tar mig ut på isen utanför Bådan igen - tänkte jag. Förr eller senare lär nog en havsörn styrka förbi.
Jag hann bara ut till Djupstensskatan så larmade trutarna och högt, högt ovanför cirklade minsann två stycken. Tyvärr var de ruskigt högt upp och det var nätt och jämt möjligt att se dem utan hjälpmedel.
Den ena var en äldre örn...
... och den andra kring två-tre år gammal. Ganska mörk fortfarande men stjärten är inte fullt så lång som hos de yngsta örnarna samt mer kilformad.
När de nådde ordentligt hög höjd vek de ihop vingarna en aning och seglade/dök snabbt i en flack vinkel söderut. Först den äldre...
... och sedan den yngre.
Därefter tog det kanske fem-tio minuter så var nästa örn på plats. Den kom utifrån Alören och verkar vara kring ett - max två år gammal.
Den kretsade några varv över Hästbådagrundet...
... innan en kråka tyckte att det fick vara nog.
Den här örnen letade sig sedan österut in över land.
Knappt hade örnen försvunnit bortom trädtopparna förrän en annan rovfågel dyker upp över Hästbådagrundet. Den här gången var det en ormvråk som också den blev trakasserad av kråkorna.
Som vanligt ville de inte alls komma inom vettigt fotograferingsavstånd utan höll sig på ca 500-600 meters håll.
Ingen vidare fotografi-dag men ändå ett ganska fint fågel-saldo.
Talgoxen och sparvhöken fotograferades med EF 400 5.6 L och resten med FD 150-600 5.6 L. De senare är starkt beskurna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar