fredag 10 februari 2017

Titta, titta! Jag har fotograferat fåglar!

Det är bäst att du, kära bloggläsare, sätter dig ner och håller i hatten... Utgångspunkten ber nämligen härmed om att få presentera två stycken bilder på fåglar. Senaste gång var sjätte november och jag blev tvungen att spreja rostlösningsmedel på objektivet innan fokus-ringen gick att vrida runt.

Artrikedomen vid gårdsmatningen är just nu sju på en skala - en sifferskala där man alltså räknar arter.
Kajor, skator, talgmesar, pilfinkar, turkduvor, grönfinkar och gråsiskor är de fåglar som räknas in i den siffran. Kvarterets blåmesar tycks i dessa dagar ty sig till någondera grannes fågelmatning. De - blåmesarna - har liksom lyst med sin frånvaro. I normala fall är de stamkunder.

Men det där med gråsiskor skall förresten tas med en nypa salt. Den grupp som just nu befinner sig här vill jag kalla snösiskor (Carduelis hornemanni). Exemplaret på bilden är något mörkt, men den hade ljusare kompanjoner med sig och de uppvisade den där typiskt  vita osträckade övergumpen. Dessutom är ju näbben så där puttinuttigt snösisk-liten och med rak övre näbbhalva. Förhållandet mellan snösiska och gråsiska är annars en smula intressant. Vissa färgformer är i stort sett omöjliga att skilja åt. Det debatteras även huruvida de ska anses vara en art eller olika. En eventuell hybrid-avkomma har heller inte påträffats trots att de ofta blandar sig med varandra i flockarna - speciellt kanske vintertid. Men hur ser en hybrid ut - en snögråsiska? Vem lyckas urskilja en sådan och artbest... nej... hybridbestämma den?

Tyvärr blev bilderna av en mera typiskt färgad (ljus) snösiska lite för suddiga för publikation. Det var ju det där med rostig fokusring... Jag får försöka en annan dag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar