Valsörarna. Del 4 - Tordmule

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Del 3. Soluppgången.

Jag är fullt medveten om att det eventuellt kan finnas ett stråk av känslopåverkad irrationalitet som får mig att säga att "den och den" fågeln är en favoritfågel. Innan man vet ordet av har man stämplat alla tänkbara arter som favoriter. 

Det betyder förstås att alla till slut blir alldeles speciella favoriter eftersom nya och mer speciella favoriter uppstår bland alla favoriter.

Tordmule är i sanning en alldeles extraordinär favorit på min topplista och håller för närvarande förstaplatsen relativt ohotad.

När man snabbt ska räkna alkfåglarna i och runt kolonierna är det praktiskt att de båda arterna (tordmule och tobisgrissla) är visuellt väsensskilda. Tidigt på morgonen när många ligger i svagt motljus och blir mestadels svarta får man kika på profilerna. Den ofta högt hållna och i profil kraftiga näbben avslöjar arten även när avståndet är stort. Även beteendet skiljer dem åt. Tordmularna tenderar tränga ihop sig tätare med varandra och simmar mer koordinerat av och an medan de med knyckiga huvuden signalerar vaksamhet.

En ofta kommenterad och dokumenterad observation gällande tordmulens beteende är benägenheten att passera nära oss människor. Det är som om de vill spana in oss lite extra. De passerar med viss hastighet och det gäller att vara beredd ifall man vill få dem att fastna på kamerasensorn.

Tordmulen i bilden ovan är ringmärkt. På andra bilder kan jag se merparten av ringens markeringar och den är anmäld till Luomus. Får återkomma med en kommentar här när jag fått svar och information.

Tordmule är en art som från slutet av 90-talet till 2008 ökade i antal vid Valsörarna och har sedan dess hållite en relativt stabil population på knappt 400 par. Vår räkning i början av juli gav siffror som tyder på att populationen fortfarande håller sig stabil.

Favoritskapet?

Hur kan man inte hålla en valliknande klump med små vingar och tendens att spana in oss människor lite extra genom en kvick "fly by" som favorit?

Valsörarna. Del 3 - Soluppgång

Del 1. Inledning.

Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.

Alkräknardagen var det väckning innan soluppgången och avfärd från OA:s brygga i samband med den (soluppgången alltså).

Att i soluppgången puttra ut på havet i den yttre skärgården när det är bleke genererar sommarinjektion som räcker för stora delar av vinterhalvåret. 

I början av juli blir det förstås inte så mörkt på natten och enstaka fåglar - som dessa tordmular - var redan i rörelse. De flesta håller sig ändå den här tiden på dygnet vid sina kolonier.

Svärtorna hör till de arter som har det svårt nu mera. Ströexemplar drog förbi båten nu som då.

Tobisgrisslor. 

Ankomst till första holmen med alkfågelkoloni och därmed dags för räkning.

Fortsättning följer.

Valsörarna. Del 2 - Om fotograferandet plus några fåglar

Del 1. Inledning.

Eftersom mitt bloggande ligger vansinnigt "långt efter" och eftersom mina tvångstankar har satt upp ett strikt regelverk om att allt... allt!... naturrelaterat jag möter och dokumenterar ska vidareförmedlas hit, så är det skäl att säga att denna Valsörarna-serie baserar sig på material från första halvan av juli. 

En annan detalj värd omnämnande är att vistelsen ute vid Valsörarna gällde inventering och uppföljning av häckningen i ett antal fågelkolonier. Som vanligt handlar det om att denna aktivitet är godkänd, att räkningen utförs med korta besök i kolonierna för så liten störning som möjligt och att fotografierna i egentlig mening är biprodukter som inte utgör någon fördröjning eller förvärrad störning. Jag har ingen som helst strävan att få "bättre" och/eller mer närgångna fotografier och gör under inga omständigheter något som ökar störningsmomentet. Alla bilder är därför enbart snabba "rikta-kameran-och-tryck-av-bilder" i samband med själva räkningen. 

Det här är i den bemärkelsen inga fågelfotografier i enlighet med normala (och synnerligen viktiga) foto-etiska principer. Således har det varit med viss betänksamhet jag funderat på om de ska användas eller inte. 

Sjöfågelstatistiken i skärgården runt Valsörarna är ingen munter historia. Många av sjöfågelarterna är stadda i relativt anmärkningsvärd minskning och har så varit under ganska lång tid. Det förmedlas såväl av lokalbefolkningens observationer som inventeringsresultaten.

Jag kommer dock inte att presentera några siffror här. Det beror på att jag helt enkelt inte "tog med mig" några. Här är dock en sammanställning som gäller från 90-talet och fram till 2018.. 

Havstrut (första bilden) flyger upp från sin holme och cirklar över båten när vi passerar.

Silvertärna.

Rödbena med sitt karakteristiska varningsläte och knyckig vadarflykt i cirklar runt inventerarna.

Silltrut har fortfarande någorlunda starka kolonier utanför Nykarleby och Jakobstad. Den som söker på silltrut här i bloggen htttar en del inlägg om inventeringen av dessa. Vid Valsörarna verkar det vara gonatt för arten och enbart enstaka par finns kvar. 

Roskarl hör också till de arter som tycks hänga i relativt skör tråd.

Tobisgrisslorna ska jag återkomma till.

En av rödbenorna verkade ha lite problem med ett ben.

Bland "vitfåglarna" var det relativt stor skillnad i ålder ungarna emellan. En del ungar var på vingarna medan vissa föräldrapar uppenbarligen häckat om efter ett första misslyckande och vid det sena inventeringstillfället bara hade små och allt annat än ännu flygg avkomma. Här ovan en silvertärna. 

Första inventeringsdagen gick primärt åt att kolla måsfåglar, tärnor, vadare och änder. Bilderna i det här inlägget är således några bilder som togs "i flykten" den dagen.

Överlag får jag bifalla i konstaterandet att det är märkvärdigt tyst och öde i den yttre skärgården. Visserligen har jag som tidigare nämndes inte vistats just vid Valsörarna förr, men med tanke på hur populationerna sett ut historiskt utgår jag från att även den delen av skärgården varit lika livlig på sjöfågelfronten som de delar av skärgården jag själv befann mig i under 70- och 80-talen. Skillnaden i "livfullhet" är verkligen påtaglig. Givetvis syns fåglar runt själva koloniholmarna, men intensiteten, livet och ljudet som tidigare omgärdade i stort sett hela skärgården verkar i dag onekligen vara begränsat till enstaka öar i dubbel bemärkelse.

Utgår från att de senaste inventeringarna publiceras i OA Natur när sammanställningarna väl är gjorda.

Valsörarna. Del 1 - Inledning

Valsörarna är "nordvästra hörnet" av den skärgård jag är uppväxt i. Av outgrundliga anledningar hade jag enbart besökt Valsörarna en eller två gånger. Det var någon vinter när jag var liten och det fanns isväg dit ut. 

Ostrobothnia Australis r.f. (OA) förestår Valsörarnas biologiska station som förhållandevis ofta har bemanning i samband med olika pågående projekt, inventeringar och annan biologiskt relaterad verksamhet. Det har i flera år varit tal om att jag skulle hänga på ut dit i något sammanhang. Det har aldrig blivit av. Inte förrän i somras då det helt plötsligt blev aktuellt att åka ut och räkna alkor.

Det ska sägas att jag den senaste tiden ältat rätt rejält huruvida jag ska fortsätta blogga, pausa eller helt upphöra och eventuellt avlägsna bloggen. Ältandet lär fortsätta. Orsakerna och frågeställningarna är flera, men jag har liksom inte riktigt tänkt klart än.

Hur som helst kör jag i alla fall för tillfället vidare och drar med det igång en "inläggs-serie" baserad på en del av materialet från drygt två dagar ute i den yttre skärgården. 

Myrsäckbagge

Myrsäckbagge, Clytra quadripunctata, är en lite speciell bladbagge (fam. Chrysomelidae). Deras larver lever nämligen i myrkolonier där de äter organiskt avfall samt möjligen myrägg och larver. Skalbaggslarven har ett skyddande hölje - en "säck" - som den retirerar in i om eller när myrorna går till attack. 

Vuxna myrsäckbaggar äter främst nya skott på diverse träd och buskar.

Gårdscitronbi

Hane av gårdscitronbi, Hylaeus communis, fotograferad 30.6.

Här är honan av samma art.

Neoitamus sp.

Om jag inte vinglat i diket hör den här rovflugan (fam. Asilidae) hemma i släktet Neoitamus. Eftersom det är en hona - vilket syns i bakändan - ska den inte gå att artbestämma enbart på basis av bild.

Rovflugorna är en hyfsat spektakulär familj man tycker att varje seriös naturblogg, med i övrig många småkryp, borde ägna mer utrymme. Varför jag inte gjort det är en bra fråga. Det här är blott och bart det tredje rovfluginlägget under bloggens nioåriga existens och det är faktiskt första inlägget baserat på bilder jag tagit av någon rovfluga i fält. Med tanke på hur jag krupit om kring i grönskan är det ganska anmärkningsvärt. 

Visst har jag sett rovflugor! Ofta när kameran inte varit med. De jag noterat när jag varit ute och fotograferat har oftast varit skraja saker som dragit iväg så fort jag kommit närmare än en dryg meter.

En stor och stilig Choerades gilva fotograferade jag med bristfällig makroutrustning 2010. Den kanske jag kunde plocka upp ur arkivet och lägga in på bloggen i alla fall.

Hadrodactylus sp.

Denna eleganta och vackra stekel är någondera art i släktet Hadrodactylus (underfam. Ctenopelmatinae, fam Ichneumonidae).

Jag lutar mot att det kan tänkas röra sig om Hadrodactylus graminicola, men vågar inte spika.

Arterna i släktet Hadrodactylus parasiterar på bladsteklar (fam, Tenthredinidae) i tribus Dolerini. Hos oss betyder det arter i släktet Dolerus som är det enda släktet i Finland ur nämnda tribus.

 

Brokparasitfrågetecken

Bildmaterialet blev inte bättre än så här av denna brokparasitstekel (fam. Ichneumonidae) som i skrivande stund fortfarande är ett frågetecken.

Detta frågetecken till trots får den helt enkelt ligga och drälla här. 

Cryptus armator (?)

Cryptus armator är ett tänkbart art-alternativ för denna kokongparasitstekel (underfam. Cryptinae). Artförslaget är tillhandahållet av Gergely Varkonyi med tillägget att det bör granskas med någon nyckel.

Det gjorde jag och allt ser onekligen ganska bra ut för arten i fråga. Ett litet frågetecken får ändå ligga kvar.

Stekeln dokumenterades 24.6 när den släpptes ut ur ett växthus i trädgården.

Referens:

G. van Rossem 1969

A revision of the genus Cryptus Fabricius s. str. in the western Palearctic region, with keys to genera of Cryptina and species of Cryptus (Hymenoptera, lchneumonidae

Tijdschrift voor entomologie. p. 299--374

Alysiinae med långa antenner

De små bracksteklarna (fam. Braconidae) i underfamiljen Alysiinae är stort och grumligt vatten i min värld.

Som brukligt borde man ha samlat in för åtkomst till mer ingående kontroll av detaljer som inte syns på dessa bilder.

Det finns några släkten som inbegriper arter med dylika långa antenner, förhållandevis stora vingar och långt vingmärke (pterostigma). Jag har lutat lite mot att det eventuellt kunde vara Adelurola florimela, men samtidigt har jag än så länge inte gett mig tid åt att faktiskt granska denna förmodan mer ingående genom detaljer i vingribbor och längd på antennsegment. Det torde hur som helst vara möjligt att avfärda arten med tillgängliga referenser om det inte är den. 

Redigering 28.12.2023: Verkar vara Heterolexis balteata (eller Dapsilarthra balteata) som parasiterar flertalet minerarflugor (fam. Agromyzidae) (referenslänk).

Dusona sp.

Dagarna går och jag håller fortfarande på med att gå igenom bildmaterial från juni. Den här stekeln dokumenterades 24.6 i samband med att den släpptes ut från ett växthus. Får än en gång konstatera att jag inte är så snabb med att mata in material till denna blogg.

Artbestämningen sträcker sig till Dusona sp. och det är ett släkte som återfinns i underfamiljen Campopleginae (klämbaksteklar).

Över 50 arter är listade i Finland.

Tack till Gergely Varkonyi för bekräftelse av släkte!