Sparvhök har inte observerats vid bloggredaktionens gårdsmatning sedan vintern 2016. Ditintills hade besöken varit ganska frekventa och såväl sedda hökar som deras lämningar efter lyckade jakter vittnade om att de höll trädgårdens småfåglar under uppsikt.
Mitt intryck var att de mest lyckade jakterna skedde när höken tog fart någonstans ganska långt från trädgården och på låg höjd med hus och staket som skymmande objekt snabbt svepte in mot matningen. Det är dock en gissning baserat på de tillfällen man råkade se hur fågeln äntrade scenen.
Att ett rovdjur släpper bytet med blicken och gör kalkylerade beräkningar för hur olika "osynliga" omvägar gynnar jakten har varit (och är förmodligen fortfarande) en viktig del när djurs kognitiva förmåga bedöms. Sparvhöken påminde mig om en artikel i Science (tyvärr bakom betalvägg) jag läste tidigare. Den handlar om Charles H. Turner som var en verklig pionjär och vetenskapligt banbrytande inom forskning kring djurs kognitiva egenskaper och andra beteenderelaterade frågeställningar. Hans problem var att han var afroamerikan och därmed blev hans forskning inte upplyft på det sätt den förtjänade. I dag ses Turners pionjärskap och hårda arbete med mer objektiva och rättvisa glasögon. Utöver förnyade insikter kring djurs beteende och kognitiva kvaliteter utvecklade han även de vetenskapliga metoderna så att studierna nådde helt nya kvalitativa nivåer.
Han föddes 3.2.1867 och dog 14.2.1923. Det är således i dag exakt 98 år sedan han gick bort.
I förrgår (12.2) var det förresten Charles Darwins födelsedag - på tal om minnesdagar.
För några dagar sedan hittades resterna av en talgoxe och dagen efteråt satt en sparvhök i ett litet träd intill matningen. Troligen satt den och kontemplerade över ett misslyckat jaktförsök. Visserligen låter det som ett förmänskligande av djurs tankeverksamhet, men samtidigt bör man komma ihåg att insikterna kring djurs kognitiva förmågor pekar på att det är mycket mer än enbart instinkt som styr. Detta gäller även sk. "lägre stående djur" som olika invertebrater (ryggradslösa djur).
Det ska tilläggas att upptäckten av ett sparvhöksplockat småfågelkadaver paradoxalt nog är glädjande. Man vill ju absolut se även rovfåglarna. Det kan förresten tilläggas att vi aldrig sett sparvuggla i trädgården. Väntar fortfarande på den.
Vidare läsning:
Vi bor på landet mitt ute i skogen och här är sparvhöken en daglig besökare. I början hade jag väldigt svårt för att inte känna sorg när jag hittade liknande lämningar som på din bild men numera har jag förlikat mig med situationen, sparvhöken lever nästan uteslutande av småfåglar och så har naturen ordnat det. Den skall också ha mat, varje dag.
SvaraRaderaJag har ställt matningen nära träd och buskage så småfåglarna i alla fall får en chans. Jag sitter ofta där och fotograferar och det slår aldrig fel, en varningssignal ljuder från någon pippi i en trädtopp och på ett ögonblick är alla försvunna och sparvhöken dyker mot buskarna. De som gömmer sig där sitter blixtstilla men ibland dyker sparvhöken rakt in i trädet för att skrämma upp fåglarna och få sin fångst. Den har rundat mig flera gånger på bara någon meters avstånd men häromdagen flög den in i min mössa! Kunde inte bestämma mig om jag skulle bli rädd eller enbart imponerad över framfusigheten men när jag väl insåg vad som hänt var den redan långt borta.
Småfåglarnas liv är bistert trots allt, våga hämta den livsnödvändiga maten men samtidigt riskera livet, det är premisserna de lever under.
Om djurens kognitiva förmåga är det nog en hel del som vi fortfarande saknar kunskap om. Peter Wohlleben, en tyska skogvaktare har skrivit fyra väldigt fascinerande böcker om växter och djur. Det är inget förmänskligande av varken djur eller växter, han vilar lugnt i vetenskapen men har mycket att berätta om detta. Dessutom har han ett väldigt tilltalande sätt att beskriva naturen och dess innevånare som han både älskar och respekterar. Om du inte läst hans böcker kan jag varmt rekommendera dem, speciellt Trädens hemliga liv.
/Gunilla
Förstår absolut den där känslomässiga ambivalensen. Det blir så tydligt när man är glad åt alla fåglarna som vistas i trädgården och runt matningen. I något slags hänseende kunde man ju säga att det är orsaken till den glädjen som får sätta livet till.
RaderaSåg nyss Vetenskapens Värld. Ett riktigt intressant avsnitt som förstås finns på SVT Play ifall du missade det. Handlade om rovdjur i ekosystemen. Onekligen besläktat med sparvhöken bland småfåglarna.
Dina närgångna möten med sparvhöken är närmast avundsvärda. Jag borde väl sätta mig på lämplig plats och vänta. Har under många år tänkt att jag borde anlägga ett gömsle men det har bara inte blivit av. Borde absolut komma mig för och få det gjort. Några år har jag gjort temporära gömslen, men de var aldrig riktigt lyckade. Vi har heller aldrig vant "våra" fåglar med vår närvaro.
Wohlleben är ett riktigt bra lästips. Han är på min "att läsa-lista" men situationen är den samma som för gömslet. Speciellt just Trädens hemliga liv är högt på den listan sedan jag läste recensioner då när den kom ut. Jag har dock en hel drös böcker som redan köar här hemma i väntan på läsning, så jag har inte beställt Wohlleben än (att äga böcker och inte låna från bibliotek hör till en av mina olika tvångstankar).
...och där trillade polletten ner! Jag läste historien om Yellowstone och återintroduktionen av vargen i reservatet och den makalösa påverkan vargen hade på växt-och djurlivet.
RaderaDär började mitt känslomässiga förhållningssätt förändras till en mer balanserad syn på naturens innevånare.
Är sedan många år medlem i Svenska rovdjursföreningen som kämpar för rovdjurens existens i vår natur.
Vi människor är märkliga, rädsla för vargen trots att det inte hänt en enda incident på hundratals år med människa/varg inblandad medan det stora och reella hotet som klimatförändringar innebär, förnekas och/eller nonchaleras.
/Gunilla
Jag har hört flera rapportera att sparvhöken verkar slå till just när de går ut för att fylla på fågelmatningen. Som om den passar på när småfåglarnas uppmärksamhet är riktat åt något annat håll!
RaderaDet är en intressant iaktagelse. Man kan väl spekulera i att sambandet (hökens noterande att småfåglarna riktiar uppmärksamhet åt annat håll) inte är helt omöjlig vid matningar där hökar uppträder ofta och kan observera skeenden mer ingående.
Radera