Humlebagge

Fler humlebaggar än vanligt har passerat förbi mina näthinnor denna sommar. Spelar måhända den anmärkningsvärt höga temperaturen och det ihållande vackra vädret någon roll? Kanske! De sägs nämligen vara förtjusta i värme - eller egentligen bör man väl skriva att de gynnas av värme. Men då inbegriper logiken inte riktigt hela bilden. Larverna som i sommar blivit fullbildade blev ju inte "gjorda" i år, utan för två eller tre år sedan. Larverna lever nämligen två år i murken björkved men jag är osäker på om de blir fullbildade efter två år eller om de behöver två hela sommarsäsonger på sig för sin utveckling.

Att baggarna syns ofta den här säsongen har kanske snarare med deras aktivitet att göra. Dvs. det är många soliga och varma dagar vilket gör att de har högre intensitet i födosök och partnerjakt. Dessutom är man själv mera ute och det är förstås också en pusselbit i själva observerandet. Med andra ord finns det egentligen ingenting som säger att humlebaggarna nödvändigtvis är numerärt fler än "vanligt" den här sommaren trots att man lätt kan nå en sådan slutsats.

I det här inlägget medverkar två stycken baggar. Den ena mumsar på sötsaker ur en stjärnflocka (Astrantia major). Den andra baggen klättrar omkring på en spirea som jag i nuläget inte kan artbestämma - eller kanske "sortbestämma" är mera korrekt. Den spirean växer vid älvkanten i centrum av stan.

Humlebaggen har ju förresten ett skönt kulturgubbeskägg under hakan. Ganska typiskt för en karaktär som odlar exotiska kryddor, bygger miniatyrer och har varje liten utgiven inspelning av Olle Adolphson på diverse vinylformat. Han kan välja mellan tolv olika grammofonspelare när han vill lyssna på någondera platta. Högst troligen är det även en person som brygger eget öl och självfallet också smaksätter med egen humle av någon riktigt gammaldags sort. Han är även fortfarande radioamatör och kan obehindrat recitera stora mängder Ferlin, Fröding, Diktonius och Runeberg. Alla nordiska dagfjärilars vetenskapliga namn kan han utantill. I bland skriver han underfundiga insändare i den lokala dagstidningen och konstutställningar besöks regelbundet.

Jag gillar den här gubben.

Men nu släpper vi gubben. Dessutom är han på stjärnflockan en hon. Den som klättrar i spirean är däremot en hane. Men lugn! Han har också skägg och därmed blev det onödig rundgång i inläggets text.

Könsbestämningen kan man göra genom att kika på benen. Hanen har en stor och rundad - nästan "uppsvälld" - första tarsled på första benparet. Den skymtar i bilderna där han sträcker ut frambenen runt spireans blomklase. Honans första tars är liten och syns ju tydligt under tibiataggarna i "porträttfotografierna". 

Tibian på hanens andra benpar har en urgröpning i bakkantens nedre halva. Förutom att den utseendemässigt skiljer honom från honan så ska den enligt uppgift också skilja honom från snarlika arter i släktet Trichius. Här i Finland ska det dock inte vara något bekymmer med sammanblanding av olika arter då humlebaggen är ensam representant för släktet.

Fasciatus betyder ungefär "bandad" - alltså i form av färgband över kroppen. Skriv in ordet i en sökmaskin och i stort sett alla djuren som dyker upp bland svaren har breda färgränder som huvudsaklig teckning.