söndag 7 februari 2016

Naturhistoriska centralmuseet i Helsingfors

När jag besöker Helsingfors går jag nästan oftast bara på muséer. Förutom ett och annat besök vid lämplig bokhandel eller skivbutik, är just aktiviteten shopping inte på listan - inte ens på en lågprioriterad placering. 
Det finns dock ett museum jag faktiskt aldrig sett insidan av. Nämligen Naturhistoriska centralmuseet. 
Det är ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag hyser ett visst intresse för sådant som har med natur att göra. Jag bör väl tillägga att jag i mån av möjlighet faktiskt brukar leta mig in till naturhistoriska museer i de städer jag besöker.

Helsingfors naturhistoriska museum passeras nästan vid varje besök i huvudstaden. När jag nu i fredags var i stan och hade ett försvarligt antal timmar att avverka, tog jag mig i kragen och styrde stegen in genom dörren. Här är alltså några skraltiga mobilkamera-bilder från besöket.

Naturhistoriska muséer är förstås synonymt med mausoléer. Preparerade organismer i rad efter rad. Stora delar av samlingarna är från tidigare århundraden och många konserverade krakar ser rent anskrämliga ut. I många fall har de form-mässigt knappt någonting gemensamt med det levande djuret.

Naturhistoriska i Helsingfors är dock ett lysande undantag. Merparten av däggdjuren och fåglarna är onekligen stilfullt och realistiskt återskapade. Men så har de också satsat en hel del på att förnya sig själv och utställningarna. I den processen har de i sina begränsade utrymmen lyckats mycket väl med att skapa informativa och förhållandevis "livfulla" scenarier. 
Eirik Granqvist (som jag ju gett en del negativ kritik här på bloggen) förnyade på sin tid utställningarna och bidrog till många riktigt tjusiga grejer. En del av det han gjorde försvann vid renoveringen för tio år sedan men några av de kvarvarande djuren är säkert resultat av hans arbete. De senare konservatorerna och utställningsbyggarna har onekligen gjort ett gott arbete.

Man går som sagt ändå omkring bland tusentals döda djur - eller egentligen skinnen av alla dessa döingar. Museets utställningar påminner mig om äldre naturböcker - de där naturböckerna som har ett uppslag med Afrikas natur, ett uppslag med Sydamerika, ett uppslag med Australien och så vidare. På varje uppslag finns de där typiska lokala djuren av diverse modell. 
Museet blandar riktigt eleganta och välgjorda dioraman med mer traditionella hyllmontrar och uppradade organismer. De nyare liken härstammar lyckligtvis från djur som dött på annat sätt än genom kulor från insamlarnas gevär. T.ex. djurparksdjur som kastat veven får numera "finna" sig i att "stå monter".

Om naturhistoriska museer tidigare strävat efter att skapa samlingar för utställning, så har de idag andra uppdrag. Samtida naturforskning och det ständigt pågående arbetet med naturens bevarande har inte sällan museer som utgångspunkt och säte. Institutionerna bakom verksamheten samlar numera i första hand på andra saker än döda djur.

Men visst finns det ändå en slags märklig romantisk charm med något så makabert som konserverade djur. På samma sätt som bilderna i nämnda naturböcker fungerar de som förmedlare - länkar - till främmande världar. De har givetvis även en viss pedagogisk uppgift. Djuret i dess rätta storlek och med - förhoppningsvis - någorlunda korrekta proportioner finns ju framför en på någon meters avstånd.

Mammutarna är för närvarande museets flaggskepp och affisch-djur. De är givetvis inte konserverade utan helt konstgjorda. Pälsen härstammar från myskoxar.

Museet har fem st huvudutställningar. Benen berättar, Finlands natur, Världens natur, Förändring i luften och livets historia.

Jag var i museet på en fredag och det var glädjande att se besökarna. Jag trodde att jag eventuellt skulle tänkas bli relativt ensam bland montrarna, men det visade sig att rummen snabbt fylldes av flera skolklasser och dagisgrupper. Det betyder att dessa barn har goda chanser att snappa upp lite kunskap och förhoppningsvis bygga på sitt naturintresse. Jag har nu efteråt förstått att naturhistoriska centralmuseet är ett av Finlands mest besökta.

Så man får hoppas att något så mossigt som uppstoppade djur i ett museum, kan ge ett litet bidrag till förståelsen över den levande naturen runtomkring oss.

Jag rekommenderar verkligen ett besök. Museet är centralt i Helsingfors. Samlingarna är inte större än att man med maklig fart går igenom allt på ett par - tre timmar. Riktigt stora museer blir ju lätt överväldigande och tröttande ifall man tänkt ta allt på en dag.



2 kommentarer:

  1. Ursäkta om jag är helt off topic Robert, men har dom censurerat bort dina kommentarer på föreningen genesis hemsida?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De finns kvar.
      Vet inte exakt varför - men jag kan inte se kommentarerna via min laptop. Bara från min "fasta" arbetsdator. Laptopen har jag dock inte uppdaterat på ett tag och webbläsaren är inte den senaste versionen.

      Radera