Åtminstone har det en gång varit en stor fisk - en riktigt stor en.
Jag sticker härmed in med lite gammalt arkivmaterial och det är mera från Islandsresan hösten 2012.
En dag spenderades vid en gammal "fiskfabrik" vid orten Hjalteyri en bit ut i fjorden norr om Akureyri. Fiskfabriken stängdes 1966 när sillfisket hade kollapsat. Byggnaderna används delvis idag till andra ändamål. Utanför fabriken finns dock en hel del ställningar där fiskar hängs på tork.
När vi kom dit hade dessa Håkäring-fenor nyss hängts upp. Blodet droppade fortfarande. Stjärtfenan var rejäl och mätte närmare en meter i höjd så det var fråga om ett stort exemplar.
Håkäring - Somniosus microcephalus - är en stor, nordatlantiskt levande haj. De kan bli över 6 meter och väga ett drygt ton. Håkäring livnär sig på en hel massa olika födokällor varav stora delar troligen är redan döda djur så som valar, sälar, fåglar osv.
Hajarnas kött innehåller giftiga ämnen och det är en lång koknings och torkningsprocess som ska till innan det går att äta. På Island fiskas den väl inte i någon större utsträckning men när det görs används den nog huvudsakligen för den lite speciella rätten hákarl - fermenterat (typ jäst) hajkött. Lär väl vara så att surströmming är rena lördagsgodiset i jämförelse.
Jag vet inte om dessa fenor skulle bli den maträtten eller inte. De två fenorna i mitten är bukfenorna och fenan till höger är nog den bakre ryggfenan.
Medan jag fotograferade fenorna stannade en pickup-bil en bit bort och de höll mycket noggrann koll på mig.
Nedan syns plakoidfjällen (hudtänderna) på stjärtfenan.
När det gäller doften så är det svårt att överträffa surströmming, eftersom den är fermenterad i ett slutet kärl. Andra fiskar som fermenteras blir därför betydligt mildare i doften t ex Norsk rakefisk. Däremot är nog Håkäring värre smakmässigt, pga av all ammoniak som bildas och pga att hajar också innehåller trimetylaminoxid. Men precis som med Finsk kalakukko, så är väl inte heller hákarl längre någon billig husmanskost åt fattiga!
SvaraRadera