Sådant som händer när koncentrationen inte alltid är den rätta är att man kan glömma ett eller annat samt inte vara riktigt uppmärksam på att så var fallet förrän långt efteråt.
På grund av sådan tankspriddhet blev ljussättningen i det här fallet lite för skarp men samtidigt bjöd mikrolandskapet på rätt trevlig kombination av ljusabsorbering och reflektion.
Kvalstret, obestämt sådant i familjen Achipteriidae, förser sig av vad som bjuds i en av de svampar som frodas i trädgårdens många kringliggande bitar av förmultnande lövträdsved.
Jag har tänkt mycket på att svamparna på just denna träklabb borde redas ut ordentligt genom fortsatt mikroskopering. Men det har bara varit snack och ingen verkstad. Jag har helt enkelt har för mycket annan verkstad på annat håll vilket gjort att engagemanget och orken inte infunnit sig.
Här ett första inlägg med svamparna och här ett andra inlägg. Det sistnämnda har lämnat frågetecken efter sig.
Jag gör ofta så att småkrypen letas genom kamerasökaren.
Det normala - om nu något kan sägas vara normalt - är väl att man letar med lupp och sedan tar kameran för att dokumentera.
Men med mer extrem uppförstoringsgrad, ofta kring 5x och mer därtill, är det brutalt svårt att hitta rätt med kameran. Man kikar genom ett oerhört smalt sugrör och har minimalt skärpedjup. Att då hitta det man nyss såg genom luppen är knepigt värre. Även en långsam oribatid (hornkvalster) hinner lätt vandra iväg från den minutiöst lilla fläck mot vilken kameran borde riktas... om man ens hittar just den fläcken vill säga. Det handlar om millimetrar hit eller dit.
Av den anledningen har jag i många sammanhang börjat skanna av de små landskapen genom just kamerasökaren. Jag låter objektivet hovra av och an över träbitarna varpå man förr eller senare får syn på något. Den där mikrovärlden är trots allt oerhört full av liv och det tar sällan länge innan ett kvalster eller något annat dyker upp i sökaren.
Tillvägagångssättet är aningen slumpartat. Jag missar garanterat många av småkrypen men samtidigt infinner sig en känsla av spänning och förväntan gällande vad som plötsligt kan tänkas dyka upp.
Men det är klart... flest djur skulle jag hitta om jag på sätt eller annat slår på eller skakar det undersökta substratet över en uppsamlingsyta. Det gör jag ju också i olika sammanhang.
Men min strävan är inte att alltid vara effektiv, utan snarare att ha kul. Upptäcktsresan genom kamerasökaren är ett sådant kul. Eftersom jag rätt ofta också strävar efter att ta fältbilder har jag kommit fram till att de lättast blir av om jag mestadels spanar genom kameran och därmed är färdig att "låsa siktet" på kryp som kommer inom sökarens synfält.
Ytterligare några kvalster i samma familj hittades på andra bitar av död ved som undersöktes denna dag.
De svarta knölarna i bilden nedan är också någon svamp. Problemet är att jag inte har koll på vilken ved den växer på och har varken ägnat tid åt att försöka reda ut vad det rör sig om eller postat bilden i något lämpligt forum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar