Bådaviken 28.5. Röda tranor och midnattsälgar

Kvällsbesök och väntan på eventuella nattsjungande fåglar.

Medan jag väntade blev det några bilder på tranor på väg till en lämplig övernattningsplats någonstans längs den närbelägna strandlinjen. Totalt kring ett 20-tal tranor.

Buskskvättan fanns på sin vanliga plats och drog några sista drillar samtidigt som horisonten började förhindra solinstrålningen.

Morkullan i området är synnerligen opålitlig. Sträcket går mestadels i en cirkel medsols runt Bådaviken. Jag ställde mig strategiskt för att få bild på relativt nära håll och med den sista kvarvarande solen i ryggen. Här ovan syns morkullan över lövträden i vikens södra del... ett halvt varv från min position. Jag skulle bara behöva vänta ungefär en dryg minut på passage på låg höjd snett ovanför mig.

Men den passagen kom aldrig. Tydligen landade morkullan någonstans längs västra sidan.

När jag senare befann mig i södra ändan och lyssnade efter eventuella sångare i vassen skymtade jag morkullan igen. Då i norr och flygandes i en annan bana än den normala. Jag tror nämligen att det rör sig om endast en stycken morkulla med sitt sträck.

Vid tolvtiden på natten upplevde jag att de nattsjungande arterna redan borde ha hörts - om de alls finns i området. Jag tänker till exempel på rörsångare inne i vassen eller näktergal i skogskanten. Hittills har jag kammat noll. Ska tillägga att vattenrall hänförs till nattsjungande arter... eftersom den vanligen sjunger låter på natten. 

Men vattenrall är redan kryssad och klar. Vattenrallarna har dessutom slutat med sina kypp kypp kypp för en tid sedan och sysslar nu mest med lågmält skorrande.

Det fick alltså räcka för min del där någon gång efter tolvtiden.

Innan jag kom mig in i strandskogen på väg bort från Bådaviken noterade jag något stort och rörligt ungefär 150 meter från min position.

Älgko med kalv.

Kamerans ISO vreds till taket och det blev några gryniga bilder genom mörker och allehanda växtlighet.

Sakteliga kom de snett närmare och när de var ca 100 meter från mig tror jag kon började känna min vittring pga. vindriktningen varpå de vände om och älgade tillbaka.