I lördags blev det en dryg timme på stranden vid Storsand (Monäs, Nykarleby). Molntäcket höll solen borta och först när jag blev tvungen att leta mig hemåt sprack molntäcket upp. Merparten av mina bilder blev alltså av det grådaskiga slaget.
Men, men... Jag ska väl slänga in ett antal bilder över de få fåglarna som skymtades under nämnda timme på nämnda plats men jag börjar med dessa två.
Kärrsnäppan - Calidris alpina - besitter en medellång och svagt nedböjd näbb. Precis som flera av sina Calidris-släktingar är kärrsnäppan en hejare på att hitta små ätbara kryp en liten bit ner i sanden på någon lämplig strand.
Näbbspetsen är fullproppad av känsliga nervändar. Snäppan trycker ner näbben i marken och känner direkt av rörelserna från minsta matbit. Den lokaliserar bytets position med precision och plockar snabbt och effektivt åt sig av läckerheterna som kan bestå av mask, kräftdjur och blötdjur. Nu under flyttningen äter de nästan uteslutande av byten som lever i vattenbrynet. Under häckningen baserar de födan på den rikliga mängden insekter och behöver alltså inte leka symaskin på stranden.
Förutom att näbbspetsen är högsensitiv är den också rörlig. Kärrsnäppan som sträcker på sig i bilden nedan visar tydligt hur övernäbben kan vinklas uppåt ute i spetsen. För att nappa tag i ett byte under markytan behöver snäppan alltså inte öppna hela näbben - något som förenklar tillvaron en hel del för den lilla fågeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar