Aldrig förr har jag presterat så få inlägg i juni som det här året. Två inlägg under en månad i vilken det ofta varit fler inlägg än dagar.
Det beror delvis på att jag vanligen separerat alla observationer och gett dem egna inlägg. En enda uterunda kan alltså utmynna i många inlägg. Eftersom jag dessutom oftast koncentrerat mig på småkryp har det också resulterat i många olika artobservationer och därmed även inlägg.
Den här våren och sommaren har jag knappt kikat efter småkryp i och med fågelkarteringen jag tagit mig an och bloggandet har därmed också sett lite annorlunda ut.
En annan orsak till låg bloggaktivitet är fortsatt intensivt illustrationsarbete som slukar ovanligt mycket tid. Sommaren 2025 är helt enkelt en sådan sommar och så är det med det.
Ja, och så har jag försökt komma igång med lite konditionsfrämjande aktivitet igen. Det myckna skrivbordssittandet ger stort behov av kontrasterade fysisk aktivitet. Skubba omkring i spenaten för att lyssna och spana efter fåglar i all ära, men det är ändå inte riktigt samma sak som mer ingående kroppsansträngning.
Det om det.
Första juli åkte jag åter ut till Bådaviken. Det var hög tid att kolla läget rent allmänt och så blev viltkamerorna (se de två föregående inläggen) igångsatta igen.
En hel del fåglar sjunger fortfarande. Hanar har prestige och revir att upprätthålla även om häckningen är långt hunnen. Men mycket av sjungandet har förstås ändå bytts mot tidskrävande matjakt samt vaksamhet över eventuella faror i närhet av boet.
Trädpiplärkan i bilden ovan ansåg att jag borde dra min kos.
Jag vandrade således ut ur dess obekvämlighetszon.
Tidigt häckande arter som exempelvis blåmes har stora ungar vid det här laget och flera föräldrapar är troligen i färd med en andra kull.
Det är alltså en unge på bilden.
Sävsångarna håller fortfarande låda ute i vassen och där är det deras artikulationsakrobatik som dominerar ljudrummet. Inslag av varningsläten indikerade pågående häckning.
Ett gäng tornseglare - ca 15 st - susade fram över viken och fyllde hakpåsen med godsaker.
Krickor slumrade ute på vattenspegeln. Tre hanar fortfarande i praktdräkt i sällskap med fyra individer vilka jag inte kan avgöra något kring eftersom de observerades och fotograferades på allt för stort avstånd. Tycker mig se ljus, orange bas på näbben vilket skulle indikera att det är juvenila fåglar.
Sädesärlan jagade tätt över vattnet. Ibland försökte den sig på någon av trollsländorna som nu börjat bli talrika och ibland försökte den sig på mindre insekter - kanske flugorna som skymtar på stolpen.
En del olika tvåvingar verkar ha svärmning just nu. Det är i och för sig nästan ständigt någon art som svärmar.
Buskskvättorna hade bytt plats sedan jag senast hade dem på nät- och trumhinna.
Sången skedde tidigare huvudsakligen på ett annat ställe än var boet (som jag inte sökte upp) nu tycks vara placerat.
Alternativet är att det finns, eller har funnits, två revir men i så fall borde jag ha snappat upp det tidigare.
Där det tidigare sjöngs fanns nu inga buskskvättor och där paret nu varnade skedde ingen sång.
Sliten sävsparvshona med mat i näbben. Sävsparvspar finns utspridda runt hela viken.
När jag höjde kameran och dokumenterade sävsparven kom buskskvättan närmare.
Riktigt irriterad. Jag skyndade vidare och lät dem ägna sig åt det de bör göra.
När jag är på väg hem och vandrar iväg till cykeln inne i den tättingtäta strandskogen brukar jag alltid stanna upp några minuter extra.
Det finns rätt många småfåglar jag aldrig fotograferat eller bara har dassiga avståndsdokumentationer av. Viss chans för närkontakt med ett eller annat finns nu som då på stigen mellan fågeltornet och Djupstensvägen.
Den här gången ställde tofsmes upp.
Likt sävsparvshonan tidigare är även det här en rätt sliten typ. Rimligen också förälder vars ungar fortfarande är småkrypskrävande bottenlösa gap.
Det är 30 sekunder mellan den allra första bilden jag tog (inte publicerad här) och den sista.
Väldans lång stund för en tofsmes på en kvist. Nästan en hel evighet.
