Här i Nykarleby har fasaner inte visat sig för mig på säkerligen 25 år. Jag har heller inte kollat on några alls är kvar i trakten och var de i så fall befinner sig.
På födelseorten Replot finns ett gäng fasaner som frekventerar en fågelmatning jag skulle vara inom bekvämt räckhåll från på påskdagen. Likt fasanerna skulle jag också till Replot för att, utöver träffa släkt och umgås, äta - om än vid en annan matning med annan meny.
Av fasanrelaterad orsak fick kameran därmed hänga med. Jag har ju nämligen inga bilder av fasaner sedan tidigare och samlar man artkryss samt dokumentation kändes det fullt naturligt att åtgärda fasanbristen.
Mot senare eftermiddag dök fasangästerna upp. En tupp och fyra hönor.
När de hade spisat klart blev det fotograferingsdags.
Inget anmärkningsvärt med den saken. Jag positionerade mig med solen i ryggen och knäppte bilder. Kontrollerade hastigt resultatet i sökaren och kände mig nöjd.
När jag kom hem upptäckte jag att kamerainställnigen hade varit alldeles fasansfull (pun intended).
Oftast fotograferar jag med självvald bländare och ISO-tal varpå kameran sköter exponeringstiden (Aperture value - Av). Blir exponeringstiden för lång höjer jag ISO.
Man nyttjar ändå nästan konstant största bländare med den tele-zoom jag har.
Av någon anledning hade kameran, i misstag, rattats om till Time value (Tv) med exponeringstiden förinställd på 1/100 och ISO på 3200. Bländaren pendlade mellan f25 och f45. På tok för lång slutartid och alldeles galen bländare. Alla bilderna dras med oskärpa. Dels pga. exponeringstiden och dels pga. diffraktionsoskärpan som smyger sig på när bländaren snörps åt på det viset. Onödigt långt skärpedjup blir det dessutom.
Men här är ändå trenne - bara småsuddiga - bilder som kunde sållas ut från ett i övrigt nedslående resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar