Bådaviken 30.3. Några lavbilder

Svart kantlav, Tephromela atrata.

Det blev enstaka nya bilder på några lavar. Alla på mer solbelysta stenar utanför albården.

Optiken var än en gång telegluggen (Canon RF 200-800) och det beror på att jag hittills inte varit så intresserad av att släpa på jättemånga kameraprylar. Det har bara handlat om simpel dokumentation medan jag varit ute för att byta skrivbordsmiljön mot en stund i intressant utomhusomgivning.

Svart kantlav är dokumenterad tidigare.

Kaklav, Xanthoparmelia conspersa, men utan apothecier, är vad jag också tror mig ha fotograferat tidigare (samma inlägg som i länken ovan). Apothecierna är de bruna blafforna mitt i det gröna. Den gula laven torde vara kuddägglav, Candelariella coralliza. Kuddägglav är ny art för bloggen. 

Nya arter för bloggen är också färglav, Parmelia saxatilis och blocklav, Porpidia macrocarpa.

Blocklavarna, släktet Porpidia, ska man väl i och för sig vara lite försiktig med när det kommer till artbestämning utan mer ingående undersökning. Jag kvarhåller ett visst frågetecken för säkerhets skull.

Färglavens släkting skrynkellav, Parmelia sulcata växer på gårdseken hemmavid.

Bådaviken 30.3. Fåglar och snabblöpare

Nej!

Det är inte längre en fråga om fantasilöshet eller lathet.

Det är en nödvändig rutin som inbegriper medveten uppföljning av tingens tillstånd.

Jag hänvisar till det faktum att söndagens (30.3) utevistelse i spenaten än en gång förlades till Bådaviken.

Och nej!

Dokumentationen av vårens första trana vinner inte nödvändigtvis något finare naturfotopris. Men på den här bloggen platsar bilden ändå. Vårens första trana är alltid vårens första trana.

Nu har det hänt saker på isfronten. Jämför med föregående söndag en vecka tidigare.

En stor del av den is på vilken jag då traskade var borta nu. I de djupare delarna av viken fanns den ändå kvar.

Vass slogs senaste höst men tyvärr användes maskineri som, till synes, resulterade i spår och det hela avbröts. Därav utseendet på marken i bilden ovan.

Ute på fjärden ser det ut att vara öppet vatten. 

Men det är det inte. Det är bara blå is. Ett par fiskare var ute och vittjade näten. Kanske var det dags att ta hem dem också. Torsöfjärden borta i fjärran var i alla fall isfri igen.

Oskärpan beror på luftdaller.

En stor mängd kråkor höll till i viken denna dag. Kring 20 stycken höll sig någorlunda tillsammans. Ofta var de nere på marken för att riva och slita i både ett och annat. 

Två sångsvanar var också inne i viken. De drog så småningom iväg.

Temperaturen var väl ungefär tio grader (plus) och jag såg skäl att spana en smula efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus.

Mycket riktigt var de - åtminstone en del av dem - nu framme i solen. Jag kan inte säga att jag sökte så värst ingående men några snabba ögonkast på potentiellt lämpliga alstammar renderade i alla fall i tre fynd. En hona och två hanar. 

Någon makroutrustning var inte medhavd och det blev bara dylika enkla dokumentationer med telegluggen. Den här bloggen är ju full med närbilder på den halvrara arten i fråga så det är bara att gå in här och skrolla så länge skinnet på skrollarfingret är intakt.

Ringduvor har funnits i trakten ett par veckor och nu flög rätt många av dem omkring i Bådaviken också.

Jag "jagade" även en del småfåglar i strandskogen, precis som under tidigare besök under året, men fick inget tillfälle att fotografera något. Nötskrika hördes åter och det är, som jag nämnde i föregående inlägg, inte en art jag påträffat särskilt ofta i området. 

Granne med Bådaviken är en större åker och vägen ut till Fågeltornet, från vilket jag ofta utgår, löper runt den åkern. På väg hem hörde jag svartmesar i träden intill vägen och stannade upp för att försöka få till en bild eller två. Det medgavs inte. En sångsvan kretsade ett varv över åkern så det blev bild på den i stället.