Så här ser den ut, den där adaptern som nämndes i ett tidigare inlägg.
När Canon 1987 introducerade sitt EOS-system med EF-objektiv (Electro Focus) och bytte bort gamla FD-systemet valde de att ändra objektivfattningen så att gamla FD-objektiv inte längre passade med EOS-husen. Dels var själva fattningarna olika och dels blev avståndet till filmplanet (numera sensorn) 2mm längre (från 42 till 44 mm). Det betyder att även om fattningarna skulle passa så förloras möjligheten att fokusera i oändligheten. För att en adapter ska fungera behövs således korrigerande linser. Canon gjorde två adaptrar. En var utan glas och fungerade bara som mellanring vilket gjorde att FD-objektivens närgräns förkortades. Objektiven blev då användbara främst för makro. Deras linsförsedda adapter gjordes i få exemplar och lär inte ha sålts i butiker. Den gjordes huvudsakligen för de yrkesfotografer som hade investerat i dyra L-telegluggar och som säkerligen var lagom glada över att objektiven skulle bli oanvändbara. Canons adapter försågs med riktigt bra optik och det är inte mycket som förloras i kvalitet. Den kunde bara användas med teleobjektiven då den utstående delen gör att adaptern inte passar i andra objektiv. Förutom att vara en adapter är den även en liten telekonverter på 1.26X.
Hittills har jag använt mitt FD 150-600-objektiv med en glaslös EdMika-adapter vilken bara bygger på 0,5 mm. Jag får inte fokus i oändligheten men ändå så pass avlägsen bortre fokusgräns att det är riktigt användbart för t.ex. fågelfotograferande. Pryl-sjukan kunde ändå inte hållas stången när en originaladapter dök upp på ebay. Det händer inte ofta och när det sker blir de oftast obehagligt dyra. Tack och lov kom det här exemplaret inte upp i några astronomiska summor och skicket är ytterst fint.
På ebay finns andra ljuskorrigerande adaptrar som är riktigt billiga men deras kvalitet är deprimerande dålig. Poängen med att krångla gamla FD-objektiv på nya kameror är att flera av de gamla gluggarna håller riktigt hög kvalitet till förhållandevis låga priser. Ännu för fem år sedan var de oerhört billiga men de spegellösa systemkamerorna som blivit så populära den senaste tiden har inneburit en renässans för gamla fina objektiv. Spegellösa systemkameror har kort avstånd mellan objektivfattningen och sensorn. Det behövs bara en enkel glasfri adapter så passar vilket objektiv som helst. Adaptrar för ihopblandning av allehanda kamerahus och objektiv finns förmånligt på bl.a. ebay. Detta har även gjort att de gamla objektiven gått upp rejält i pris. Gamla L-objektiv kan ibland vara nästan lika dyra som motsvarande nya EF-varianter.
Det finns inget chip på konvertern och kameran lyckas uppenbarligen inte tolka ljuset helt korrekt på alla program. AV-programmet (bländarförval) fungerar. Bländaren måste givetvis ändå ställas manuellt på objektivet. Med den chipförsedda EdMika-adaptern kan jag också köra på P-programmet. Med chip kan kameran (ska kunna) uppfatta när jag fokuserar rätt men erfarenheten säger att det är något som luras och fokus hamnar ofta ändå bakom motivet. Digitala systemkamerors sökare är förresten inte riktigt anpassade för manuell fokusering så det är onekligen lite knepigt att få den biten helt rätt. Blir ibland så att jag småvrider lite hit och dit med fokuseringen och trycker av några extra bilder.
Tidigare idag åkte jag ut till Storsand och gjorde första riktiga fält-testet med adaptern på 150-600-objektivet. Återkommer kring det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar