Allt hände på en gång. Från att ha varit en morgon och förmiddag utan ögonbrynshöjande observationer drällde både Highlandkor, havsörn och nu... äntligen... stjärtmes fram inom loppet av ett fåtal minuter.
Nu är väl ingendera av dessa egentligen heller något att ringa hem om men efter timmar med kråkor och gråtrutar blir man allt lite till sig.
I åtminstone två veckor har flockar av dessa skaftförsedda pingisbollar - Aegithalos caudatus - letat sig genom nejden och jag har lyckats missa flera av dem med en hårsmån. Ett gäng besökte t.o.m. vår trädgård men jag hann aldrig få visuell kontakt med dem.
Att stjärtmesar brukar synas vid Bådaviken är känt. Det var också en av orsakerna till att jag tog mig dit den här morgonen. Stjärtmesen stressade mes-typiskt från träd till träd bland de små björkarna och alarna som kantar viken. Lustigt nog verkade den här stjärtmesen vara ensam men eventuellt kan flera ha varit inne bland granarna i skogen vid vägen. Tyckte mig höra deras ljud därifrån lite senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar