Det vackra vädret, denna söndagsmorgon, hade varit närmast kriminellt att söla bort i morgontofflorna.
Senast jag var ute vid fågeltornet i Bådaviken (8.9) fanns det ännu möjlighet att se vadare. Bl.a. fanns då brushanar och enkelbeckasiner på plats men det är ju länge sedan och dylika fåglar är långt borta vid det här laget.
Månen var på väg ner mot båthamnen i nordväst och vitfåglarna kretsade som vanligt omkring över Bådabukten och utanför Bådaskatan.
Mittemot fågeltornet - rakt över viken på västra sidan - finns ett par stora björkar och en gran som kråkorna jämt och ständigt samlas vid. Det börjar med tre, fyra stycken som kraxar lite extra och inom kort kan det vara dussinet fullt. De håller låda i en kvart och sedan skingras de åter.
Så småningom letade jag mig ner ur tornet och vandrade iväg mot Bådabukten. Det är ca 500 meter ut till stranden. Från tornet hade jag tidigare skymtat några svanar i vattnet samt förbiflygande änder.
Går man rakt så är det ställvis en del vass som ska forceras.
Is hade lagt sig på vattnet i strandkanten. Jag satte mig på en sten och konstaterade att jag får lov att skaffa en bättre vintermössa om jag vill ha öronen i behåll när våren kommer. Svanarna fanns inte kvar men några kom i alla fall överflygande (kommande inlägg).
En havsörn kunde ju lämpligen ha visat sig men varken någon sådan eller annat spännande behagade visa sig så jag pekade förstrött med kameran i olika riktningar.
Efter en halvtimme suktade öronsnibbarna efter lä mot vinden så jag masade mig tillbaka genom vassen till fågeltornet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar