Kvällen (natten) efter föregående inlägg blev gjort gick jag åter ut och dokumenterade månen som vid det laget hade nått full fyllnad. Den här gången gjorde jag slag i saken och provade både adaptern Canon Lens Converter FD-EOS och Canon FD 2x-A Extender mellan kamerahuset och objektivet FD 150-600 f5.6 L.
Det här var inget avancerat test och jag var inte så metodisk eller noggrann att jag noterade t.ex. bländarval. Det syns inte heller i bildernas exif-data eftersom objektivet saknar kommunikation med kameran. Syftet var alltså att i all enkelhet kolla vilka av de gamla prylarna som ger bättre resultat om man exempelvis får för sig att fotografera månen.
En viktig aspekt när man fotograferar månen är atmosfärens klarhet. Den inverkar ganska mycket och därför är det skäl att testa olika objektivalternativ samtidigt istället för med ett dygns mellanrum.
Eos FD-EOS-konvertern ger mindre förstoring men ska ha aningen bättre optik än FD 2x-A-telekonvertern. Nu gäller inte riktigt samma förhållanden om man fotograferar månen som om man fotograferar en fågel. Månen är en så ljus himlakropp att bländare och exponeringstid inte är något som ställer till problem för den något ljussvagare 2X-telekonvertern. Sådana aspekter börjar spela roll vid telefotografering av levande motiv dagtid.
Kan den bättre optiken kompensera för mindre uppförstoring på sensorn men för en hårdare beskärning (uppförstoring) i efterbehandlingen?
Vad jag gjorde var enbart att ta ett antal olika exponeringar (olika bländartal och slutartider) med respektive adapter och telekonverter samt sedan välja ut det bästa resultatet för vidare editering och jämförelse. ISO-talet var på 100 i alla exponeringar. Bländaröppningarna varierade mellan 8 och 16. Slutartiderna var mellan 1/40 och 1/200 s.
Editeringen har varit i RAW-format och inbegripit högre kontraster och en skärpning av fotografiet så att det ska passa de små webkopior jag normalt använder för den här bloggen. Noterade dock att jag "överskärpte" ena bilden onödigt mycket.
Någon färgkorrigering för att få dem identiska i färgton gjordes inte.
Kamerahuset är en EOS 7D mk II vars APS-C-sensor ger en beskärningsfaktor på 1,6x. Det gör att objektivets brännvidd på 150-600 mm kan sägas motsvara 240-960 mm på detta kamerahus. Alla bilder är tagna med 600 mm.
Canons gamla Lens Converter FD-EOS är även i sig en liten telekonverter på 1,26x. Det skulle innebära att den totala brännvidden, med sensorns beskärningsfaktor inräknad, blir 1210 mm. På en 35mm-sensor skulle det vara 765 mm.
FD 2x-A-extendern omvandlar förstås objektivets brännvidd till 300-1200 mm. Med beskärningsfaktorn blir fulla brännvidden hela 1920 mm.
FD 2x-a-telekonvertern kopplas till kamerahuset genom en optiklös EdMika FD-EOS-adapter.
FD-EOS-konvertern och FD 2x-A-telekonvertern kan inte användas samtidigt eftersom den förstnämnda har en utskjutande linsdel som inte fysiskt passar med glasen i telekonvertern.
Först två obeskurna bilder. Tillhörande bildtext under fotografiet.
Obeskuren.
Canon 7D mk II, EdMika FD-EOS Adapter, Canon FD 2x-A teleconverter, Canon FD 150-600 f5.6 L @600 mm.
Obeskuren.
Canon 7D mk II, Canon Lens Converter FD-EOS, Canon FD 150-600 f5.6 L @600 mm.
Beskuren för närmast maximal månstorlek i förhållande till bildformatet.
Canon 7D mk II, EdMika FD-EOS Adapter, Canon FD 2x-A teleconverter, Canon FD 150-600 f5.6 L @600 mm.
Beskuren för närmast maximal månstorlek i förhållande till bildformatet.
Canon 7D mk II, Canon Lens Converter FD-EOS, Canon FD 150-600 f5.6 L @600 mm.
De båda alternativen i delad bild.
Skillnaden är inte enorm så länge man håller sig till någorlunda små bildformat som t.ex. här i bloggen. Nu gick jag och "överskärpte" fotografiet med den mindre effektiva brännvidden (Canon Lens Converter FD-EOS) i efterbehandlingen. Det påverkar dock inte konklusionen. Resultatet var nämligen att jag fick detaljerna (kratrar) ungefär lika skarpa men att de mer jämna månytorna börjar dras med "skärpningsgrynighet" och artefakter som inte har med verkliga detaljer på månen att göra.
Eftersom månen dessutom täcker fler sensorpixlar med 2X-telekonvertern finns mer potential om man vill ha större bilder. Konklusionen är alltså att just detta motiv kan fås skarpare med 2X-telekonvertern. Det låter ju självklart men jag var ändå tvungen att kontrollera om så var fallet pga. det nämnda antagandet om skillnader i optik.
Utöver skillnad i skärpa finns även kontrastskillnader i originalbilderna. gällande kontrasterna är 2X-konvertern på efterkälken en smula. Visserligen har kontrasterna lyfts i efterbehandlingen, men det finns från början större omfång (fler tillgängliga nyanser) i bilderna tagna med Canon Lens Converter FD-EOS. Segern till 2X-konvertern är således inte överlägsen i det här fallet. För fågelfotografering ska det mycket till för att den extra brännvidden ska "tjäna in sig". Men man kan ju alltid testa igen och igen och...
Sedan får man också konstatera att fullmånen egentligen är ett ganska tråkigt motiv. Mer spännande är månen när den är i någon halv fas. Då avtecknar sig kratrarna mycket mer tydligt i relief.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar