Codrus picicornis / niger

I mitt icke-samlande av småkryp har jag trots allt lyckats få en liten kollektion. För nytillkomna läsare är det kanske skäl att påpeka att jag inte aktivt samlar in småkryp genom håvning, fällor eller liknande traditionella metoder. Det har inte med någon form av etiskt ställningstagande att göra, utan snarare viss lathet. Att entomologer faktiskt genom fällor aktivt undersöker artförekomst i olika områden är av största vikt för fortsatt vetenskaplig översikt av hur det ser ut med biodiversitet och mängd småkryp. Några metoder som kan ersätta sådan inventering finns ännu inte. En stor del av småkrypen är helt enkelt inte möjliga att artbestämma på basis av fotografier tagna i fält.

Mitt samlande handlar om att ta tillvara sådana som självdött på olika ställen där småkryp har en tendens att självdö. Det betyder att jag gör kontinuerliga kontroller av insidan av fönster (inkl. våra växthus), vattentunnor och motsvarande platser. Nya döingar tas om hand och införlivas i min lilla kollektion. 

Den här stekeln på ca 5 mm (kroppslängd) hade hittills förblivit okontrollerad och "o-artad" sedan den hittades drunknad i en vattentunna sommaren 2018. Nu försöker jag återuppta dokumentationen av samlingens insekter och därmed även artbestämning av krypen i fråga. Det är tidsödande verksamhet. Insamlig går snabbt men att sedan arta krypen tar länge. Jag hamnar alltså på efterkälken. Det är med den insikten jag inte använder traditionella fällor (typ. malaisefällor, fallfällor och annat) eftersom jag inte skulle ha ringaste chans att hinna gå igenom allt material.

Visserligen kunde jag snabba på artningsprocessen genom att sitta med bestämningsnycklar och enbart kika i mikroskopet. Men eftersom jag också vill dokumentera krypen blir det ytterligare extra arbete. Var och en av bilderna tar ofta mer än en timme i anspråk från fotografering till sista efterbearbetning. 

Bildernas stekel är en svartstekel - familjen Proctotrupidae. De är lätta att känna igen på vingmärket (stigma) och radius-nerven relativt tätt bakom (sista bilden). Typiskt är också det ofta tydligt framträdande och neråtböjda ovipositorhöljet. I övrigt ser de väl ungefär ut som vilka små, anonyma midjesteklar som helst.

Svartsteklarna är en smula trixiga (understatement) när det gäller artbestämning. En del släkten behöver sannolikt bli reviderade och få nya artbeskrivningar med efterföljande artbestämningsnycklar. I skrivande stund kan jag dock förstås enbart följa existerande, tillgänglig information.

Enligt Laji.fi har vi i Finland totalt 33 arter fördelade i 13 släkten. Det är ju faktiskt en förvånansvärt hanterbar mängd jämfört med många andra små stekelgrupper. Men svartsteklarna är svåra ändå.

Artbestämningsyckeln som använts (se referenser) är enkel och tydlig. Den största problematiken när man ska nyttja nycklar upplever jag är definitionen av vad som exempelvis är "si eller så mycket hår".  I dylika lägen vore det prima med bildmaterial för att kunna avgöra mer tydligt vad som avses. Som lekman och nybörjare gällande artbestämning av ett specifik grupp småkryp vet man liksom inte vad som är specifikt för gruppen (familjen eller släktet) som sådan. Vad betyder "gles behåring" i det specifika sammanhanget? Problemet är förstås att det inte riktigt finns så mycket bra illustrativt bildmaterial att utgå från - än i alla fall. Eller så finns det, men det är bara inte tillgängligt på internätet.

Beträffande stekeln på dessa bilder torde det ändå inte råda så stor tvekan om var man landar i Proctotrupidae-träsket.

Till de detaljer man får kika på hör bl.a. vingmärket (stigma) och vingnervernas placering, längd och vinklar. 

Käkar - en eller två tänder? 

Finns det en ås i "pannan" mellan antennerna? 

Hur är behåringen på pronotum och petiole (första "bakkroppsegmentet" efter midjan)?

Finns det sporrar på fötterna?

Om jag inte cyklat fullständigt vilse så ska dessa detaljer på den här stekeln leda till släktet Codrus.

Nästa steg blir själva artfrågan. Två Codrus-arter (P. niger & P. picicornis) är listade i nyckeln (referenser) och samma två är registrerade på Laji.fi. Nyckeln lyfter bl.a. fram hårlängden i ögonen (jo det finns hår där) samt vinkeln mellan radius (vingnerven precis ytter om stigma) och costa (vingnerven längs vingens framkant) som två artkaraktärer att se närmare på. 

Vinkeln som kan mätas på bilden ovan är inte helt tillförlitlig eftersom det kan uppstå viss skevhet när vingen har viss vridning i förhållande till betraktningsvinkeln. Det lutar dock mot P. picicornis på den punkten. Bakkroppens "skaft", petiolus, ska hos P. niger ha ett längd-höjd-förhållande på 1,1 medan det är 1,4 hos C. picicornis. Petiolus verkar stämma med förstnämnda arten om man mäter den kortaste längden, men bakkanten är inte rak och således aningen knepigt.

Slutsatsen är således att detta troligen rör sig om Codrus picicornis, den mer sällan rapporterade av de två arterna i Finland. 

Redigering: Victor Kolyada (entomolog, specialiserad bl.a. på Proctotrupidae) har bekräftat C. picicornis.

Redigering 11.1.2024: I samband med ny genomgång av bestämningsnyckel och artbeskrivning (Townes & Townes, 2981) uppstor tveksamhet kring artbestämningen och jag granskade ånyo denna hona. Vinkeln mellan radius och costa är större än tidigare uppmätt. Jag har med största sannolikhet inte hållit haft rätt betraktningsvinkel mot vingen i samband med mätningen. 

Således pekar de diagnostiska karaktärerna mer gemensamt på C. niger. Jag tippar att den skeva mätningen (radius & costa) förvillade i samband med bekräftelsen av art.

Stekeln är knappa fem millimeter lång men har en gnutta ihoptorkad och därmed kortare bakkropp (metasoma) än vad den skulle ha i levande livet.

Codrus picicornis parasiterar på larver av jordlöpare (fam. Carabidae) I släktet Notiophilus. 

I Townes & Townes, 1981 nämns N. biguttatus och rufipes som värdarter. Den sistnämnda är inte med på Finlands checklista men däremot är N. biguttatus ofta rapporterad.

Redigering 11.1.2024: C. niger parasiterar på ett flertal olika jordlöpare.

Referenser:

Henry and Marjorie Townes, 1981

A Revision of the Serphidae (Hymenoptera)

American Entomological Institute, No. 32, 1981

Hackston 2018

Family Proctrtrupidae. Keys to genus and species (mostly adapted from Townes and Townes, 1981).

From Broad (2016) Checklist och British and Irish Hymenoptera - Proctotrupoidea