Inte alla gråtrutar

Bloggläsare som följt med en längre tid vet att jag brukar vara en gnutta delaktig i uppföljning av silltrutarnas häckningsresultat i några lokala kolonier.

Som en del av uppföljningen ingår observationer från gömsle i samband med att ungarna börjar bli flygga. De är fortfarande då kvar i närheten av sina bon och kan därmed observeras och räknas.

- Men bilderna visar ju inga silltrutar! Tänker du.

Då tänker du rätt. Här är bara gråtrutar.

Det kommer att få sin förklaring nedan.

2019 har inte varit någon höjdarsäsong för silltrutarna. Högvatten och hårda vindar som grädde på moset ödelade många bon i början av häckningen. Utöver det har en ny individuell predatorgråtrut påträffats. Gråtrut utpekas ju ofta som en svår marodör på sjöfågelungar. Det är dock ganska viktigt att påpeka det faktum att detta inte gäller alla gråtrutar.

#inteallagråtrutar

Under gömslesittningen observerade jag en liten storskrakeunge som förvillat sig alldeles för långt från sin mamma och syskonskara. Ungen var helt ensam och pilade omkring på vattnet febrilt sökande efter sin grupp. På stenarna runt omkring satt de vanliga mängderna av vuxna gråtrutar med självklar koll på allt som händer. Även många av gråtrutarna hade vid den tidpunkten fortfarande som ansvar att fånga mat åt sina egna ungar. Inte en enda gråtrut brydde sig i skrakungen som självfallet hade varit en busenkel och helt perfekt munsbit. 

Skrakungen fick alltså helt oantastat rusa omkring i sitt letande. Den försvann bakom en mindre holme och jag tror faktiskt att den hittade sin mamma där eftersom en sådan med ungar rörde sig där en liten stund tidigare. 

Nu är detta förstås bara en vetenskapligt betydelselös anekdot. Men konstaterandet att alla gråtrutar inte ägnar sig åt att jaga andra fåglar är förstås baserat på helt annan bevisföring.

Vid den nya "predatorgråtrutens" bo har vi i år hittat en stor ansamling uppspydda ringar från märkta silltrutungar. En hel del skrattmåsungar (från en ny liten koloni i närheten) ringmärktes också bl.a. för att kunna spåra eventuell predation. Även ringarna från en del av de ungarna hittades på klipporna vid nämnda gråtrutsbo. Runt andra gråtrutsbon och sittstenar hittas inga rester av fågelpredation.

Vid predatorgråtrutens bo satt ingen gråtrut vid tiden för gömslesittningen. Men samma fåglar (par) återvänder nästa år till sin plats och då är det sannolikt så att föreningen som sköter inventeringarna använder ett redan erhållet undantagstillstånd för att fälla gråtruten innan häckningen. Motsvarande åtgärd har utförts med ett liknande fall tidigare och predationen upphörde med tydligt förbättrat resultat på häckningsframgången hos silltrutarna.

Själva silltrutarna återkommer jag till i nästa inlägg.