Silltrut-bokslut

För tre dagar sedan lade jag upp några gråtrutar jag fotograferade under den spaning från gömsle som i stort sett avslutar säsongens fältarbete med silltrutsinventering och ringmärkning. Det handlar alltså om att återvända ut till kolonierna och genom gömslet kunna studera vilka och hur många silltrutsungar som fortfarande är i livet. Vid tidpunkten för spaningen är merparten av (de kvarvarande) ungarna på vippen att bli flygga - eller har blivit.

Samtidigt som jag kikar efter ungar brukar jag förstås också ta lite bilder av fågellivet runt gömslet.

Även äldre ringmärkta silltrutar syns. Den här har jag inte rapporterat än och vet således inte när eller var den är märkt. Troligen ändå på samma lokal eller i en relativt närbelägen koloni. Även truten i första bilden är ringmärkt men har bara en metallring.

Vissa - eller ganska många - par har inga ungar längre. Så är det i fåglarnas familjeliv. Endast en liten minoritet av alla kläckta ungar klarar sig till flygg ålder. Därefter är det ännu fortsatt hög dödlighet under det första levnadsåret. Paren vars ungar inte längre lever håller sig trots allt i närheten av sitt bo när de inte är ut på matjakt. Dessa två är inget undantag.

Här är en av årets ungar. Livlig, företagsam och gnällig.

Så fort någon förälder närmar sig inleds ett intensivt gnisslande.

Föräldern låter också.

Därefter är det fest.

Silltrutarna i kolonin hämtar huvudsakligen hem strömming, men en del har ibland med sig minkmat eller mask från någon åker. Silltruten är dock i absolut första hand en fiskare.

Jag skrev i ett tidigare silltrut-inlägg att året verkar bli ganska OK vad häckningen och ungfågelproduktionen beträffar. Det var ett förhastat uttalande. Den här säsongen visade sig till slut bli ett magert år. Den slutliga analysen är ännu inte gjord, men champagnen sparas garanterat för andra ändamål eller tillfällen.

Min andel i årets silltrutarbete blev synnerligen blygsam. Men projektet fortsätter och förhoppningsvis ska jag ha lite mera tid att assistera nästa säsong.

Tills dess får vi hoppas att dessa trutar har en säker resa till och från de ekvatoriala delarna av Afrika där de håller sig vid insjöar och vattendrag. Dessutom får vi hoppas att de inte heller konfronteras med alldeles galna mängder DDT - eller ens lite av den varan - under vintervistet.