Bloggredaktionen utbrister "äntligen" och adderar flera utropstecken.
!!!!!!!!!!!!!
Av någon outgrundlig anledning, som egentligen inte alls är överdrivet outgrundlig, har jag av outgrundlig anledning hittills inte dokumenterat någon Misumena vatia i trädgården. Kan faktiskt inte ens dra mig till minnes att jag skulle ha sett någon i trädgården.
Misumena vatia - blomkrabbspindel - är en vanlig art känd för att sitta i blommor och lurpassa på insekter som tänkt sig lite nektar eller pollen. Det var också i fotograferandet av sådana blomsterbesökande insekter - blomflugor och steklar - som jag fick ögonen på blomkrabban. Nja, egentligen fick jag först ögonen på en Helophilus pendulus som låg alldeles utslagen på stödbladen under blommorna på en stjärnflocka (Astrantia major).
Flugans bedrövliga tillstånd visade sig alltså bero på att den hade en blomkrabbspindels chelicerer obekvämt placerade i thorax (mellankroppen).
Men blomkrabbspindeln visade sig vara synnerligen ovillig att låta sig fotograferas. Hon släppte flugan och gled ner på undersidan av stödbladen. Vartefter jag förskitigt vred blomstängeln för att få spindeln framför objektivet, trippade hon bara sidledes vidare i fortsatt exponeringsskugga.
Jag kunde ha skakat ner henne i ett kärl för att åstadkomma en ordinärt tråkig habitusbild. Men det behövs inga sådana bilder eftersom blommkrabban är så lätt att arta. Jag ville ju bara få en bild där hon sitter i sin blomma och ser så där otroligt fin ut.
Kampen blev lång och hård. Båda parterna nyttjade sina bästa förmågor. Spindeln använde sig av tålamod som ett vasst vapen medan jag brottades förtvivlat med mitt.
Till slut hade hon letat sig till ett ställe där hon antagligen misstänkte att jag inte kunde se henne. Tji fick hon. Men några riktigt lysande bilder hade jag svårt att åstadkomma. Jag avgick kanske inte med segern, men remi fick jag nog ändå till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar