Om när löften bryts och cynismen slår till

Jag hade med bestämdhet lovat mig själv att aldrig börja kommentera under artiklar i nyhetsmedia. Det löftet bröt jag för några år sedan med kraft, varpå jag blev indragen i en hel del "diskussioner" av högst knasigt slag (oftast på Vbl/ÖT och Svenska YLE). Mitt "kommentars-område" gällde dock enbart miljö- och klimat-relaterade nyheter som efterföljdes av rent miljömotstånd, felaktiga fakta bland kommentarerna och allmänt trollande. Kommentarsdebatter kring andra brännande nyheter (flyktingar, politik, språk, osv.) höll jag mig dock borta från - och gör fortfarande. Miljöområdet fick bli mitt enda slagfält. En huvudorsak till att jag tog mig an den uppgiften var att jag upplevde miljöförsvaret så glest och sällsynt bland kommentarerna. Jag frågade mig själv om alla... "alla"... verkligen är så miljöfrånvända eller om de har oerhört dålig koll på miljöfrågor... eller om de rent av är totalt felinformerade. Jag har tidigare i bloggen gjort några enstaka inlägg om detta. Det här inlägget är väl det mest omfattande.

Att storskarven orsakar inflammerad debatt är i och för sig inget märkvärdigt. Att vargfrågan gör det, är heller inte konstigt. Eller?

Tja, i någon mån är det ändå allt lite lustigt. Med is i hatten och fakta på bordet, skulle det eventuellt var möjligt att faktiskt inte bli så förtvivlat upprörd över förekomsten av dessa två exempel i vår natur. Men det finns en hel del människor som blir helt till sig av ursinne och spyr ut allsköns oegentligheter så fort skarvar eller vargar ens nämns. Den här ilskan är sedan spridd till i stort sett allt naturrelaterat innehåll. Det är bara att räkna upp ord som exempelvis skydd, klimat, skrattmås, fiskmås, flygekorre, ja t.o.m. ordet havsörn kan få vissa individer att tappa fattningen och uppenbarligen även förmågan att resonera i enlighet med kända fakta.

Bilden ovan lånad (med tillstånd - jag tackar!) från den här sidan.

Visst kan man tidvis känna ett visst nöje - ett slags absurt nöje med stor trollvarning - i att kommentera. Men det överväger ytterst sällan det negativa man utsätter sig för. Jag har för övrigt vanan att alltid kommentera under eget namn och får således "stå emot" en hel del anonyma repliker.

Jag har på senare tid, dyrt och heligt, lovat mig själv att sluta med detta kommenterande. Man får väl nämligen anta att det inte leder någon vart. Man omvänder som bekant aldrig någon, men man lever på hoppet att de som inte bildat sig kassaskåpssäkra åsikter, ska kunna ta olika former av information till sig och analysera det som läggs fram. Men gång på gång lyckas jag bryta mina löften och kliva ner i kommentarssandlådan. Här om dagen fick jag plötsligt för mig att slänga mig in i en klimatförändringsdiskussion på Svenska YLE.  Den är måhända över nu och förhoppningsvis ska jag alltså lyckas klara av att hålla mig från framtida inblandning i dylik aktivitet. Vissa människor måste kanske helt enkelt tillåtas få gå omkring med sina konspirationsteorier och sin mumbojumbohittepåvetenskap framgrävd på diverse bloggar som med sitt namn lovar "riktig och sann fakta" i valfritt ämne. Vissa människor behöver kanske få fortsätta skrika "balkongbiolog" åt utbildade biologer och samtidigt skrika ut sin egen gravt defekta biologikunskap. Men allt sådant är förstås spridning av det nya svarta - alltså alternativa fakta. Det är ju det jag så innerligt velat motarbeta.

Nyligen hade Vbl en artikel om att ett antal österbottniska miljöorganisationer gemensamt önskar fredning av några skyddsvärda skogsplättar med biotoper av viktigt slag. Detta skulle vara som en "gåva" till 100-åringen Finland. 

- Vi vet att biodiversiteten är ordentligt naggad i kanten - ja rent av kraftigt kapad på oerhört många håll. 

- Vi vet att ekologisk mångfald är viktig även för oss människor. 

- Vi vet att helt orörd natur (i detta fall skog) är extraviktig för väl fungerande ekosystem och bibehållet frisk natur.

Under den nämnda artikeln följde kommentarerna som syns i bilden nedan. Jag hade tryckt fram svarsrutan och fladdrade med fingrarna ovanför tangentbordet, men den här gången backade jag tillbaka och klängde krampaktigt fast i mitt gamla slitna löfte. Antagligen kommer dessa fullständigt galna och snävt enkelspåriga kommentarer att stå oemotsagda. Men man kan förstås inte reagera så fort någon skrivit något galet på internet. Eller...?

Natur - den vi människor också ska leva i och av - är tydligen inte särskilt populär... trots att natur sägs vara något vi männsikor trivs i och av... Men den naturen ska uppenbarligen vara helt anpassad till vårt tycke och smak. Synd att tycke och smak inte inbegriper rim och reson.

Det finns förstås en uppenbar risk att jag med det här inlägget försöker bygga upp en föreställning om att jag anser mig utföra heroiska handlingar i naturens tjänst och att jag tycker synd om mig själv när de elaka fortsätter vara dumma. Buhuu, buhuu. Stackars mig!

Jo visst är jag en obeskrivligt stor hjälte. På alla sätt och vis...

Men kan det vara så att de där elaka egentligen är ytterst få till antalet? Kanske det bara råkar förhålla sig så att de hörs och syns eftersom de är skräniga och verksamma på många ställen - lite så där som olika typer av radikaliserade extremister? 

- Är det så att jag med mitt kommenterande bland miljönyheterna bara krånglat mot en liten skara antinaturextremister, vars agenda tillåter dem att fara fram med osakligheter? 

- Eller är det så att allt fler människor faktiskt får ett allt större avstånd mellan sig själva och någon slags bildning? 

- Är det coolt att vara ignorant?

- Är det inne med att tänka själv även i ämnen där det normalt krävs verklig expertkunskap?

- Är de som försökte rösta fram kufen Donald J. "Grab em" Trump till president bara en liten och ofarlig grupp? Eller har man all anledning att vara orolig? 

- Är det verkningsfullt att fortsätta försöka sprida existerande vetenskaplig fakta, eller ska man bara tyst glida med in i pågående trend och tidvis fälla diverse cynism-marinerade sarkasmer när andan faller på?