Det slog mig för en tid sedan att jag ju kunde testa filma samma motiv med GoPro-kameran. Så jag placerade helt sonika ut den lilla tingesten och lät den göra jobbet medan jag drack kaffe. Inledningsvis fick jag inga resultat. Det visade sig att kameran inte lagrade det filmade materialet ifall batteriet dör mitt under jobbet. Man måste alltså fysiskt trycka av kameran för att filmen ska sparas på kortet.
När det är kyligt - vilket det är på vintern även om det är "varmt" - så är förstås batteri-livslängden sämre än normalt. Det betyder att jag måste kolla hur länge kameran klarar av att filma innan batteriet dör. I dag mäktade den med ca 60 minuter - vilket är ca 1,5 h kortare än "normalt" - vilket i sig är kortare än vad batteriet egentligen borde kunna klara av.
Jag testade även alternativet att styra kameran via telefonen. Problemet är att fågelmatningen och köksfönstret verkar vara typ tre-fyra meter utanför Wifi-räckvidden.
Hur som helst. Det är bara att prova sig fram.
Jag passade alltså på att skubba ut för att stänga av kameran precis när jag misstänkte att den skulle vara på väg att slockna. Att springa ut till kameran är förstås samma sak som att även störa pippifåglarna. Förutom att lära mig batteriets livslängd, var testerna också ämnade att vänja fåglarna med kamerans närvaro. Jag har inlett med att ha den placerad på lite avstånd. Det är med andra ord inga tuffa närbilder än så länge. Jag har också valt att använda kamerans vidvinkelinställning. Gillar nämligen vidvinkeln ganska mycket. Testade även 60fps men just då ville inga fåglar komma framför linsen. Så även om jag skriver "på lite avstånd" betyder det att kameran är ca 70 cm från fröautomaten i första filmen, samt ca 40 cm från nöthögen i andra filmen. Det betyder att kameran i stort sett behöver placeras rätt ner i nöthögen för att talgoxarna ska fylla ens en fjärdedel av bilden.
Nedan är härmed ett par galet rå-tråkiga klipp med nästand enbart talgoxar - i stort sett de enda som hittills vågat frekventera fågelmatningen i någon större omfattning när kameran var på plats. Ett lysande undantag var dock kajan i slutet av första filmen. Men det var tillfälligt. Så fort kameran lyftes in skockades kajorna så att hela kvarteret svartnade. Kajor är uppmärksamma rackare. Kan inte låta bli att tycka om dem.
Klickar man på YouTube-loggan i respektive filmruta, finns det förstås möjlighet att se dem i lite större format (på just YouTube)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar