Lavar, denna "grupp" av svampsvampalgochellercyanobakteriefusion, har jag inte riktigt vågat bry min hjärna med i någon nämnvärd utsträckning. Det känns som om den, hjärnan, riskerar gå sönder ifall den också ska ta sig an virrvarret av livsformer samt alla nya begrepp och namn på lavarnas morfologiska delar.
Det ska sägas att jag länge varit smygfascinerad av lavarna. Med det menar jag att jag varit fascinerad i smyg för mig själv... så att jag själv inte ska få reda på att jag är fascinerad eftersom det kan leda till stor oreda bland synapserna.
För en tid sedan landade boken, eller praktverket, Lichens of Finland i postlådan. Mitt undermedvetna hade, i smyg förstås, lömskt nog beställt hem den och jag råkade givetvis upptäcka tilltaget. Avslöjad med fingrarna i kakburken alltså!
Jag ser nu inget annat alternativ än att gå in i lavdimman. Det är fullt möjligt att det alltid kommer att vara dimmigt och att jag inte hinner eller orkar få ordentligt grepp om lavarna. Men det må i så fall vara så. Jag får helt enkelt skrapa på ytan och se om det ändrar färg.
Lavarna i det här inlägget är, med ett undantag, sådana som växer på gårdsekens stam. Eken är troligen 160 år och har hunnit samla på sig ett och annat. Några av lavarna som växer i ögonhöjd fick bli föremål för min första försiktiga lavsafari.
Syd- och sydväst-sidan har enbart små ansamlingar. Dessa var inte föremål för någon ingående dokumentation den här gången. Fråga inte varför. Jag vet nämligen inte.
Nord- och nordost-sidan är däremot hemvist för mer utbredda lavar. Föga förvånande ska tilläggas.
Egentligen "ska det vara gräsmatta" under eken. I princip den enda ytan med just gräsmatta i trädgården. Men gräsmattan har inte skötts som gräsmatta på många år och klipps, eller slås, endast några enstaka gånger per sommar numera. Först fyller maskrosorna "gräsmattan" och därefter sträcker hundkäx (Anthriscus sylvestris) upp ett oemotståndligt vitt skikt av blomställningar.
Dominerande lavar är den gråvita till vänster och den grönaktiga till höger i bild.
Blemlav Phlyctis argena är typisk på många lövträd och bland annat på äldre ekar i parkmiljö.
Den gröna borde enligt litteratur och expertis vara någon av arterna i släktet Lepraria, mjöllavar. Dessa är dock svåra att artbestämma utan närmare undersökningar i mikroskop.
I mjöllaven finns små öar av blemlav.
Insprängd i mjöllaven är även ett gäng röda prickar.
Dessa röda "gryn" är en frilevande alg i släktet Trentepohlia, rödfärgsalger.
Tack till Raul Vicente för bekräftelse på lavarna ovan samt omnämnandet av algen!
Möjligen kan det vara rödfärgsalg T. umbrina eftersom den är vanlig på trädstammar. Samtidigt är det måhända vanskligt att faktiskt ge ett artnamn utan att granska dessa i mikroskop.
Röd är också släktingen violstensalg T. jolithus som återfinns på stenar och är vanlig här och var i trakten.
Här och var i blemlaven återfinns små tofsar av slånlav Evernia prunastri. Tack till Fredrik Jonsson för bekräftelse!
Nästa på tur är skrynkellav Parmelia sulcata. Skrynkellaven förekommer mestadels på östsidan av blemlavsfältet.
Där finns även ljuslav Polycauliona candelaria. Eller det är i alla fall vad jag tror den gula laven är. Hyser viss osäkerhet gällande eventuell förväxling med den "nya" P. ucrainica och grov ljuslav Xanthomendoza fulva som dock ska vara mer gulröd (orange).
Här ovan syns en lav med grå bål (thallus) och svarta apothecier.
Jag tror det är någon Lecidella - något i stil med L. euphorea - men är högst osäker och har inte fått bekräftelse på detta.
Den flikiga med cilier torde vara finlav Physcia tenella.
Centralt nertill i bild en liten skrynkellav och de bladlika grönbruna tror jag är brämlav Tuckermanopsis chlorophylla. Har dock inte bekräftelse på detta och jag är tacksam för hjälp ifall någon läsare har rättelse eller bekräftelse på lager.
Avslutningsvis flyttade jag mig till en träport och fixade i all hast en bild på denna lilla skägglavstofs som är ca 15 mm lång. Nämnda bok till trots var osäkerheten stor gällande vilken skägglav det rör sig om. Svar har erhållits och det är luddig skägglav Usnea hirta.
Tack till Fredrik Jonsson!
Några minuter lavsafari runt ekstammen renderade i åtta olika lavar. Troligen finns fler att upptäcka bara på stammen. På grenarna och kvistarna finns andra arter. Dessa får jag kika närmare på en annan dag. Alla lavarna i det här inlägget är vanliga.
Lavar finns dessutom i mängd och massor på tidigare tagna fotografier - speciellt i bilder med småkryp på trädstammar. Troligen börjar jag ändå inte rota i arkivet och utreda vilka lavar det handlar om. Någon gräns för hur mycket tid som ägnas detta måste jag ha.
I övrigt kan jag tillägga att det vore på sin plats att fokusstacka när man dokumenterar småväxta lavar. De är ju tacksamma i den bemärkelsen att de inte rör på sig. Fokusstackning skapar dock en del merarbete och jag är inte säker på att jag kommer att belasta mig med det i så stor utsträckning. Det här med att kryssa arter bör för min del inte bli en besatthet. Risken finns och den måste motarbetas med jämna mellanrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar