I jakten på Xiphydria-steklarna (förra inlägget) stötte jag även i år på Ichneumoniden Rhyssella approximator som parasiterar på Xiphydria-arter - åtminstone X. camelus. Förra årets Rhyssella-skörd var en hane och nu hittade jag äntligen två honor. Den ena höll på med äggläggning men typiskt nog lyckades jag inte få till vettig bild. Var tvungen att använda det där Canon FD 200 f.4 Macro-objektivet som jag tidvis ondgjort mig över här på bloggen. Ibland får jag riktigt roliga resultat och ibland är det bara smörja på sensorn.
Hur som helst. Så här såg den ena av de två honorna ut. Den andra var föga förvånande likadan.
...
Det här inlägget var egentligen klart att laddas upp, men det stannade som halvfärdigt (i går) och således har jag hunnit vara ute till Bådaviken en gång till. Det var ganska många Rhyssella-honor ute i dag. Flera av dem höll sig en bit upp längs stammarna men några bilder blev det. Här är två:
Hej Robert!
SvaraRaderaVilka spännande små kryp som finns att fotografera i Bådaviken! Jag tillbringade en del tid där när jag var liten, väldigt liten faktiskt. Min morbror hade sommarstuga där och det var första gången jag kom i kontakt med fästingar, ett annat litet kryp som inte är så trevligt.
Och så begriper jag inte hur du lyckas fånga dessa små, nästan osynliga små varelser med kameran. Själv kämpar jag med humlor och flugor som förmodligen är modell XL i förhållande till de insekter som du avbildar.
Hej,
RaderaJo just nu finns ju en del döda alar - av lite olika "död" ålder - inne i en begränsad del av viken (där Highlandkor hållits) och det ger ju livsutrymme för väldigt många olika kryp vilka man ser allt mindre av numera. Död ved är en bristvara i skog och andra naturtyper.
Rådjur, älgar och harar rör sig precis där jag är och rotar. Så jag får lov att söka fästingar varje gång jag kommit hem. Hittills har jag märkligt nog inte fått en enda på mig men det är väl bara en tidsfråga. Skulle dock gärna plocka hem en som inte hunnit bita sig fast så att jag skulle få ta mikroskopbilder av oskadade mundelar.
Angående fotograferandet av småkryp så är det förstås mycket av en tekniksport - dvs. att hitta lämpligt objektiv i kombination med lämplig ljussättning (oftast diffuserad blixt)
Bilderna i det här inlägget är dock tagna med ett 200 mm tele-makro som gör den där ljussättningen problematisk. Avståndet till motivet gör att blixten kommer för rakt på och blixt-diffuseringen blir för liten (avlägsen) och s.a.s. "raderar ut sig själv". Blixt krävs också oftast. Annars blir det rörelseoskärpa.
Normalt fotograferar jag småkrypen med ett objektiv som heter MP-E 65. Det har dock den begränsningen att det finns en "bortre gräns" för dess fokus. Fokusering sker enbart genom att hita rätt avstånd till motivet. Finns alltså ingen fokusring på det ovjektivet. Eftersom arbetsavståndet är konstant (i förhållande till graden av uppförstoring som varierar mellan 1:1 och 5x) så kan man inte fotografera kryp som är större än kamerasensorn. Stora insekter får alltså inte plats på bilden. Stekeln här är t.ex. totalt ca 3,5 cm med äggläggningsröret och APS-c-sensorn (Canon) är 22,5 mm bred. Borde ha en 35mm fullformat för att få med hela (lite diagonalt).
Ungefär en timme före jag skrev denna kommentar kom dock ett nyinförskaffat och tokintressant makro-objektiv med posten. Det objektivet kommer - om det fungerar till belåtenhet - antagligen att vara ett standardobjektiv för de flesta lägen - utom för de minsta småkrypen.