I februari gjorde jag några inlägg om fågelmatningens besökare och deras taxonomiska ställning. Varför inte köra samma koncept i anslutning till dessa bilder så finns det i alla fall en smula information och inte bara irrelevant utfyllnadstext? Inte för att det är lag på att producera blogginlägg bara för att man tagit några bilder - men ändå liksom.
Turkduvan är nästan lite ovanlig så tillvida att den - enl. HBW - är en monotypisk art. Finns alltså inga erkända underarter att rapportera i detta inlägg. Det är ganska intressant med tanke på att turkduvan har ett stort utbredningsområde som sträcker sig hela vägen från Atlantkusten (inkl. brittiska öarna) ända bort till Koreahalvön. Den finns även i Japan men är troligen introducerad där. Samma gäller Nordamerika där den med säkerhet är införd. I Mellanöstern är utbredningsområdet väldigt avsnörpt på ett sådant sätt att det närmast bildar en västlig och en östlig population.
Wikipedia listar Streptopelia xanthocycla (utbr. i Myanmar) som underart men HBW ger den alltså egen artstatus. Afrikanska S. roseogrisea har tidigare också sammanförts med S. decaocto men står enligt HBW även den i nuläget med egen artstatus.
Hur kommer det sig att en art med så stort utbredningsområde är monotypisk? Alla övriga i Europa förekommande duvor består av olika underarter inom sina utbredningsområden som dessutom är mindre vidsträckta än turkduvans. Svaret på den frågan har jag inte rotat i. Det kanske finns studier på detta? Måste kolla någon dag.
Man kan kanske spekulera i en någorlunda sentida expansion som skulle kunna innebära att olika geografiska populationer ännu inte fått tillräckligt stora genetiska skillnader sinsemellan. Men det är som sagt ett rent köksbordsspekulerande jag kan tillåta mig här och nu. Res inga runstenar på sådana funderingar.
Referenser:
HBW and BirdLife International Illustrated Checklist of the Birds of the World.
Volume 1. 2014. Non-passerines. p 162
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar