Tistelfäril - Vanessa cardui - är en tillfällig besökare i Finland.
Den är påträffad i alla världsdelar utom Sydamerika och Antarktis och arten kan därför sägas vara kosmopolitisk.
I USA kallas tistelfjärilen också the Cosmopolitan men dess engelska trivialnamn är annars the Painted Lady Butterfly.
Tistelfjärilen är rent av enastående i sin årliga migration. Deras huvudsakliga hemvist är subtropiska och tropiska områden. De exemplar vi påträffar härrör troligen mestadels från norra Afrika och möjligen Mellanöstern (1). Förmodligen finns det även tisteljfjärilar som migrerar till Europa ända över Sahara (se mer nedan).
Efter vinterregnen i Nordafrika är det full fart på fjärilarnas förökning och delar av den nya generationen påbörjar migrationen norrut (2, 3). Till Västeuropa flyger de upp från Marocko via Spanien varpå en stor del stannar och förökar sig i Katalonien. En del individer flyger vidare norrut efter kort energipåfyllning och kan påträffas i norra Europa under våren. Det finns med andra ord enstaka exemplar som flugit hela vägen från Marocko och närmare 4000 kilometer norrut.
Populationen som årligen flyttar norrut verkar vara flexibel i sin spridning. Alla fjärilar flyttar inte hur långt som helst och många stannar för att föröka sig på lämpliga platser runt om i Europa. De fjärilar som kommer till Norden är kanske främst exemplar som kläckts i Mellaneuropa. Det är också den generationen som kommer i sådan numerär att de själva reproducerar sig på våra breddgrader om väder och omständigheter medger. Men beroende på väder och vind kan våra sommarbesökande tistelfjärilar också ha migrerat från Mellanöstern eller Centralasien.
Höstflyttningen söderut är mindre känd. Exakt hur det går för tistelfjärilar som kläckts i Norden och om de är lyckosamma i sin höstflyttning verkar vara dåligt utrett. Vår och höstflyttningarna ser olika ut och det är helt enkelt mycket svårare att övervaka och observera den senare på tillförlitligt sätt.
I mitt gamla tryck av Lilla Fjärilboken (C. B. Gaunitz. AB Lindqvists förlag, Stockholm) sägs att fjärilen övervintrar som "puppa och fjäril". Sannolikt är det extremt tidiga exemplar som observerats och som man trodde var övervintrare. Någon flyttning nämns inte i häftet. Inte heller hittar jag något årtal på trycket men det allvetande internätet indikerar att 1947 skulle kunna tänkas gälla.
Det finns undersökningar som tyder på att fjärilar från Europa inte bara passerar Medelhavet, utan att en del också korsar Sahara för vintervisten närmare tropiska Afrika (4). En sådan resa är på mer än 4000 km och därmed är det också den längsta kända flyttningen som utförs av en enskild insekt. På väg norrut får man förmoda att de följer våren och värdväxterna i takt med sina artfränder från trakterna närmare den nordafrikanska Medelhavskusten.
Orsaker till varför fjärilar flyttar (jmf. med t.ex. monarkfjärilen i Nordamerika) är sannolikt flera. Dels handlar det om tillgång på föda både för larver och fullbildade individer. Men flyttningen verkar också vara driven av parasitism från ett antal olika steklar (5) och det är i så fall en intressant faktor som - om teorin stämmer - givetvis också kan spela roll hos migrationsmönster hos många andra organismer. Frågan är förstås vad som är den primära pådrivande orsaken till långväga flyttning samt hur flyttningen uppstått och utvecklats.
Insikter om sådant är värdefullt speciellt nu när vi under de senaste hundra åren haft en så oerhört stor ekologisk omställning i Europa och där fjärilspopulationer gått ner med så mycket som 70% på kort tid. Just tistelfjärilen verkar dock hittills ha klarat sig någorlunda från nedåtgående populationstrend. Förmodligen har det att göra med dess flexibelt migratoriska leverne.
Tistelfjärilen är som namnet antyder intresserad av tistlar. Dvs. larverna äter främst av växter i släktena Cirsium spp. (tistlar) och Carduus spp. (piggtistlar). Hos oss går de även på gråbo (Artemisia vulgaris) (1).
Tistelfjäril observeras säkerligen nästan årligen i Finland men den är absolut inget kassakåpssäkert artkryss. Sommaren 2018 har varit gynnsam i hela Europa och observationerna har i hittills i år varit avgjort många fler än under hela sommaren 2017.
Tistelfjärilen som satte sig på ålandsroten (Inula helenium) 4.8 var den första jag noterat i trädgården. Ålandsrotens blomställningar är resliga och många av blommorna är belägna rejält mycket mer än två meter över marken. Jag fick således bekymmer med att få bilder av fjärilens ovansida och en trädgårdsstol skadades allvarligt i mina försök. Bilderna togs med gamla objektivet Canon FD 200 f4 Macro som jag ju inte alls är kompis med än. Några enstaka fotografier som kan publiceras blev det lyckligtvis ändå.
Referenser:
(1)
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna
DE 50-54. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae sid 285-286
(2)
Constantí Stefanescu, Marta Alacrón, Anna Àvila
Journal of animal Ecology (2007) 76, 888-898
doi: 10.1111/j.1365-2656.2007.01262.x
(3)
Constantií Stefanescu, Marta Alarcón, Rebeca Izquierdo, Ferran Páramo, Anna Àvila
Journal of the Lepidopterists' Society 65(1):15-26. April 2011
doi: 10.18473/lepi.v65i1.a2
(4)
Gerard Talavera, Roger Vila
Biological Journal of the Linnean Society, 2017, 120, 274-285
(5)
Constantí Stephanescu, Richard R. Askew, Jordi Corbera, Mark R. Shaw
European Jorunal of Entomology. 109: 85-94, 2012
ISSN 1210-5759 (print), 1802-8829 (online)
doi: 10.14411/eje.2012.011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar