Varje gång jag dragit till skogs de senaste veckorna har jag spanat efter snösländor. Fjolårets deprimerande fotoresultat gnager svårt i bakhuvudet och strävan är att göra om och göra rätt. Hittills har jag gått bet på att hitta någon. Det har varit öde, öken, ingenting, tomt, sterilt. Har talgoxen tagit dem alla?
31.3 gick jag åter till Kackurdunten i ett nytt försök att hitta en snöslända. Totalt fruktlöst.
I stället riktades kameran mot vilda talgoxar, talltitor och... ja det var de enda fågelmodellerna som var i rörelse.
Spindlar letade jag också. Inte ens sådana lyckades jag hitta trots att jag slog lite extra i en del grenar och kvistar. Det är helt mysko. Vart har alla småkrypen tagit vägen? Tidigare har det ju regnat spindlar ur grenarna även på vintern.
Till alla bekymrade vill jag säga att jag också sätter tillbaka de småkryp som eventuellt ramlar när jag bankar på grenar.
Spindeltråd kunde ses längs ett antal tallstammar. Men jag var ute relativt sent på eftermiddagen och så småningom gick solen så lågt att den inte längre värmde stammarna. Vid det laget hade nog eventuella vakna spindlar krupit in under barkflagorna.
Medan jag gick hem flög en aktuell snackis förbi. Ämnet gäller förstås huruvida svanarna ska lyckas komma åt något ätbart på de än så länge snörika och frusna åkrarna. Sångsvanarna började ju nämligen dyka upp för ett par veckor sedan. De är hårdnackade... tuffa och lär säkert fixa biffen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar