I samband med att 2017 övergår i 2018 ska jag givetvis göra en traditionsenlig sammanfattning av det gångna året. Här är senaste versionen.
Men först kommer här en liten rapport från vintermatningen. Under de första tre bloggarvintrarna (2013-15) var den typen av inlägg hyfsat vanliga över stora delar av vinterhalvåret. Därefter blev det mera knapert med gårdsmatningsbilder. Kanske främst för att det ju ofta blir upprepningar och för att jag hade diverse andra sysslor som kändes mer angelägna.
Den här säsongens matning drogs igång i början av december och de observerade besökarna har varit lokala standardvarianter.
Talgmes - 5-6 par dagligen.
Blåmes - 4-5 par. dagligen.
Domherre - små flockar på max 20 fåglar. Endast vissa dagar.
Grönfink - ca 20 st under julhelgen.
Gråsiska - ca 30 st under julhelgen.
Pilfink - 3-4 par nästan dagligen.
Bofink - 1 st i dag (28.12)
Turkduva - 1 par nästan dagligen.
Kaja - kvartersgänget gör dagliga räder.
Skata - 1 par som dagligen gör några besök.
Större hackspett - en observation i mitten av december.
I dag drog jag upp stora FD 150-600-gluggen på vinden och öppnade ett av de små vindsfönster som vätter mot matningen. Det är dock ganska knepigt med fotograferandet runt vår matning eftersom det är så förtvivlat mycket kvist-virrvarr överallt. Från vindsfönstret är det ingen fri sikt till själva matningen men en del av sittplatserna är möjliga att "nå" med kameran. Rakt utanför fönstret står ett körsbärsträd och de fåglar som sitter på någorlunda "rätt sida" i trädkronan kan man försöka få fast på sensorn.
Vädret gjorde det nödvändigt att vrida upp ISO ordentligt. Jag stannade vid 6400 och då blev slutartiderna kring 1/160-320. Så det är en del gryn och oskärpa här och var.
En liten grupp domherrar plockade och åt knoppar ur körsbärsträdet. Medan jag satt redo med kameran var det bara dessa domherrar och enstaka mesar som ville visa sig. Gråsiskorna verkar ha dragit vidare eller möjligen beslutat sig för att besöka någon annan gårdsmatning. Turkduvorna hoade från grannens gård och kom sedan över till vår cembratall, men satte sig så att det var tusen kvistar mellan dem och kameran.
Några enorma mängder fotografier av domherre har jag inte sedan tidigare. Så det passade trots allt ganska bra att följa dem med sökaren och trycka av ibland. Bilderna är förstås inte några som vinner priser. Men som jag också påpekat tidigare är bildmaterialet i den här bloggen mest av dokumentär art. Så om det är dåliga ljusförhållanden är det också en dokumentation av rådande väder.
Om en månad är det dags för "gårdsbongandet" (gårdskrysset) och då ska jag väl lyckas medverka efter uppehåll sedan 2015. De senaste två åren har jag haft annat program de aktuella helgerna. Bäst att träna lite på fågelobserverandet nu då. Dessutom får jag ju se vilka frekventa besökare som plötsligt vägrar att visa sig just den helgen när gårdskryssandet infaller. Skulle inte förvåna mig om domherrarna tillhör den skara som lämnar walkover.
Hagtornsbären brukar locka en del fåglar. Oftast är det koltrast och sidensvans som får för sig att äta dem. Den här blåmesen hackade några gånger i bären innan det bar av till automaten efter en jordnöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar