Rosenfinken - Carpodacus erythrinus - är en fågel som i mitt tycke tenderar vara lite opålitlig. Inte så att den snor dina bankkoder eller förfalskar din identitet och lyckas shoppa skivor av Britney Spears eller Justin Bieber genom din inloggning på Amazon. Nej, jag tänker mera på att rosenfinken liksom inte ställer upp och visar sig alla år.
Det går två, tre, kanske fyra eller fem år mellan observationerna. Plötsligt sitter han ju bara där och ser ut som om det är mitt fel att jag inte sett honom. Med sin "vad-glor-du-på?-min" låtsas han vara helt oförstående och hoppas att uppsynen inte ska avslöja hans oberäkneliga fallenhet.
Oberoende vad han ämnar, så blir han förstås förlåten direkt. Vem kan motstå dessa färger way beyond rodnad? Han får mumsa maskrosfrön utan att jag ens tänker tanken att ställa honom mot väggen.
Man blir helt enkelt bara lika glad varje gång han (och hans maka - som just nu har annat att göra) visar sig - vare sig det är med tillförlitlig frekvens eller ej. Kanske är den glädjen lite extra stor eftersom han håller sig osynlig vissa år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar