Plötsligt sitter man än en gång vid datorn i färd med att försöka haspla ur sig en slags sammanfattning av det gångna året. Givetvis är den sammanfattningen på ett eller annat sätt relaterad till den här bloggens ämnesflora.
Lustigt nog sker det dessutom än en gång till tonerna bilderna av blåst och vågor vid Tisskärssand, ute på Vexalalandet. För ett år sedan såg motsvarande blogginlägg ut på det här viset. Får se om det blir tradition.
Så välkommen till ett kaotiskt sillsalladsinlägg utan fyrverkerier!
27.12 nuddade perifera delar av stormen Urd Österbotten. Någon egentlig storm kan man inte kalla de vindar som nådde hit, men en smula blåst blev det ändå. Vågorna ute vid havsbandet var trots allt av någorlunda dignitet. Befann mig vid Tisskärssand under sen eftermiddag.
Vad ska jag egentligen berätta om 2016? Tja. Jag kan i alla fall konstatera att året varit relativt inläggsfattigt jämfört med tidigare år. Orsakerna till detta har jag till lust och leda nämnt i några av årets inlägg. Inläggen är självfallet beroende av aktivitet som resulterar i inläggmaterial, och det är kvantiteten aktivitet som varit sparsmakad 2016.
Mest omfattande naturaktiviteten under året har nog (för egen del) arbetet med silltruts-inventeringen varit. Jag har deltagit som assistent i samband med ringmärkning och räkning vid ett antal kolonier i skärgården här i trakten. Projektet är relativt omfattande och strävan är förstås att det ska vara så heltäckande och informativt som möjligt. En rapport över årets resultat är i stort sett snart klar. Som en liten, liten del av den rapporten kan jag t.ex nämna att det ser ut som om silltrutparen i de undersökta kolonierna lyckades få 0,4 flygga ungar var. De flesta bon innehåller tre ägg (några har två) och av dessa överlevde således 0,4 ungar fram till slutet av sommaren. Flera av dessa har läsringar och det blir spännande att se ifall man någon gång kommer att få återse någon av dessa. Hur överlevnadsgraden ser ut under deras första år vet jag inte.
Häckningsresultaten är inte riktigt bra men det var heller ingen total katastrof. Helst borde de komma upp i lite högre siffror eftersom silltrutarna rent generellt går ner i antal. Två vuxna fåglar (ett par) borde med andra ord lyckas föda upp fler än två ungar totalt under sin livstid för att en ökning ska kunna ske. Med 0,4 tar det 5 år för ett par att "kompensera" sig själv. Trutar blir oftast gamla så i normala fall ska de kunna lyckas. Men det kommer alltid år som är riktigt katastrofdåliga och därför måste de bra åren också generera en viss numerär buffert.
Några rariteter har jag inte prickat in i år. Således inga spännande observationer att rapportera. När det gäller antal observerade fågelarter har jag verkligen nått ett bottenrekord. För ett år sedan trodde jag inte att det skulle vara möjligt att se färre än vad jag då hade gjort. Saldot för 2016 är 95 fåglar. Noterar att jag inte ens har kryss på kricka, spillkråka eller taltrast - för att nu nämna några som t.o.m. brukar vara svåra att undvika. Men de har helt enkelt inte kommit fram till mitt arbetsrum och de har inte hjälpt till med båtrestaurering eller annars befunnit sig i samma utrymmen som jag 2016. De assisterade heller inte i silltruts-inventeringen.
29 fågelarter har setts i trädgården. Det är i alla fall fyra fler än året 2015.
När det gäller alla typer av djur, så är antalet arter jag påträffat i trädgården nu uppe i 431. För ett år sedan var den siffran 388. 43 nya således. Den siffran är inte särskilt stor den heller. Bloggen innehåller för närvarande 519 olika arter. Det betyder att 52 stycken kommit till på dessa sidor under 2016.
Förutom silltrutsarbetet har mitt naturår i första hand genomförts vid datorn. Jag har tecknat. Det arbetet är nästan klart och nya projekt väntar.
Men naturåret är förstås så mycket större än mina egna förehavanden. Ur ett globalt perspektiv har 2016 varit en smula exceptionellt. Ögonbrynshöjande skeenden har främst rört klimatfrågorna. USA har valt en president vars relation till vetenskap verkar vara av högst anmärkningsvärt dålig kvalitet. Han har dessutom försett sig med rådgivare och ministrar som tycks vara rena antivetenskaps-typerna. Miljö och klimat ska uppenbarligen skrotas av den nya amerikanska administrationen. Som en intressant påminnelse om att något sker med klimatet, har vädret uppe vid Nordpolen varit av alldeles extraordinärt varmt slag nu under senhösten och början av vintern. Jag skrev lite kring det i föregående blogginlägg.
DNA-undersökningar har visat att klotet har fyra giraff-arter snarare än en art och flera underarter. Just girafferna är förresten på alarmerande numerär tillbakagång. För några av [de nya] arterna och underarterna är det riktigt illa ställt. Men det är inte bara giraffer som sjunker i antal. En överväldigande majoritet av alla jordens djur har det allt värre ställt. I dagarna kom bl.a. nya dystra siffror för geparderna. Hur miljömedvetna vi människor än är och hur mycket information om dessa frågor vi än har, så fortsätter den ekologiska "nedmonteringen" av jordklotet i allt högre grad. Det finns absolut ljusglimtar men det tycks vara så att de negativa nyheterna överväger (ökad korallblekning/död 2016, fortsatt ökad skogsavverkning, fortsatt stor illegal fågeljakt vid Medelhavet, fortsatt minskning av flyttfåglars rastplatser, osv, osv.).
Kan också konstatera att jag under året blandat mig än mer i diverse lokala miljö-käbbel. Mest har det handlat om kommentarer under miljö- eller klimat-relaterade artiklar på YLE eller Vasabladet. Det finns nämligen ständigt en hel del troll som häver ur sig fullständigt tankebefriade utsöndringar. Miljövård är "löjligt" och uppenbarligen onödigt. Den klassiska frågan är om *valfritt djur* verkligen ska gå före människan eller samhället. Redan den frågan i sig är så urbota töntknasig som den bara kan vara. Men jag ska hejda mig från att orera mera om detta just nu. Får väl bara inse att jag håller på att drabbas av en viss radikalisering vartefter huvudlösa troll knaprar fram fler och fler tokigheter från sina tangentbord.
Kråkor är lustiga. Förutom en ensam gråtrut långt ut över havet, var kråkor de enda fåglarna jag kunde se ute vid stranden. Och vad menar jag med att de är lustiga då?
Jo jag menar att de är lustiga för att de verkar fladdra iväg ut över vågorna bara för att det är "kul". Kråkorna har ju nämligen ingeting att göra där bland vågorna. De är inte på väg någonstans och de jagar inte mat.
Ofta befinner de sig bara någon meter över vågorna. Som sagt, kråkor är lustiga.
Därmed stänger vi det här året och blickar fram mot ett vidöppet och synnerligen spännande 2017.
Gott nytt år!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar