Bok: Sveriges Fjärilar

Om nu vissa fågelarter är lika varandra och tidvis svåra att artbestämma så är situationen med småkryp sannerligen mångfalt värre. Då är böcker med bra bilder och jämförelsematerial guld värda.

Det här är en sådan bok. Sveriges Fjärilar (2011) är en omarbetad upplaga av Danmarks sommarfugle som kom ut 2009. Den skrevs och sammanställdes av Morten Top-Jensen och Michael Fibiger. 6,5 år tog det för dem att få ihop det digra materialet för publikationen. Håkan Elmquist och Göran Liljeberg har sedan anpassat boken för svenska förhållanden.

Sveriges fjärilar ska vara en fälthandbok men i och med att innehållet är så rikligt blir det ändå en rejäl tegelsten. Måtten är 22 x 13 cm och de 750 sidorna blir tillsammans 3,8 cm med pärmarna inräknade.

Inledningsvis presenteras fjärilarnas systematik, morfologi och biologi. Därefter följer några sidor kring boken som sådan, dess tillblivelse, och upplägg. 

Sveriges Fjärilar tar bara upp de sk. storfjärilarna. Rent systematiskt (biologiskt) följer boken inte en strikt indelning eftersom vissa representanter från några "småfjärilsgrupper" ändå finns med. Småfjärilarna ur grupperna malar, vecklade och mott saknas helt.

"Storfjärilarna" räcker ändå gott och väl till med bokens 1091 artbeskrivningar. Trots att de uteslutna småfjärilarna är ca 1700 (i Sverige) har man ändå en relativt god chans att kunna få hjälp av boken så fort man ser någon fjäril fladdra runt där ute.

Här finns dagfjärilar, svärmare, spinnare, mätare samt en hel uppsjö olika flyn. 

Största delen av boken upptas av de kortfattade beskrivningarna med en utbredingskarta (Sverige) och en bild av arten i viloställning. Några ströfotografier av vissa fjärilars larver finns också medtagna.

Nu vågar jag visserligen inte säga hur det kan tänkas vara med eventuella fjärilar som finns hos oss i Österbotten men inte i Sverige - dvs. fjärilar som har sin östliga utpost hos oss. Om sådana finns är de väl knappast många och man har kanske "tur" om man lyckas bonga någon art som inte finns i Sveriges fjärilar.

I slutet av boken finns 82 sidor med fotografier av monterade (vingarna utbredda) fjärilar i naturlig storlek. Det är i den här sektionen av boken man letar när något man sett (eller fotograferat) ska artbestämmas. Måste säga att det fungerar precis så som det är tänkt - enkelt och snabbt - trots att vissa uppslag är bemängda av gråbruna fjärilar vars skillnader är marginella. Bilderna av fjärilarna i vila är ändå i mitt tycke bokens stora behållning. Det är oftast så man ser fjärilar och fotografierna ger liksom den sista bekräftelsen efter bestämningen från artplanscherna.

Det är i dylika "arbetsuppgifter" som böcker är överlägsna internet. Att artbestämma via nätet är ibland synnerligen vanskligt och tidskrävande ifall man bara har ett utseende att gå på men sedan inte alls vet var (i vilka  familjer och släkten) man ska börja leta.

Sveriges Fjärilar är verkligen en bok att rekommendera för var och en som har ett intresse av dessa insekter. Förutom att kunna artbestämma fjärilar misstänker jag att man också kan börja upptäcka fler arter med hälp av boken. Ska jag nu komma med lite "negativ" kritik så kunde det vara avsaknaden av en "larvnyckel". Min erfarenhet är att man stöter på larverna nästan lika ofta som de vuxna fjärilarna. Men samtidigt förstår jag att det förmodligen hade tagit ytterligare några extra år för att färdigställa boken och dessutom hade den blivit ännu tjockare och tyngre. 

Så summa summarum, jag ska inte gnälla på detta alldeles ypperliga stycke bok. Den utför vad den ska utföra med briljans och när fjärilen är artbestämd så är det lätt att hitta mera info på nätet eller t.ex. i Nationalnyckeln-böckerna (för de släkten som kommit ut på NN). 

Utöver detta så är innehållet (text och bilder) så pass bra att man gärna sitter och bläddrar utan att ens söka något specifikt.