Bådaviken 23.5. Del 2 - Lavsnabblöpare revisited

Lördagens primära målsättning ute vid Bådaviken var att återbesöka lavsnabblöparna för att dokumentera utseendet på epigynen hos honorna samt på så sätt ta reda på om de blivit adulta. 

På grund av ett arbete med förestående snar deadline gav jag mig inte mycket tid. Annars hade jag letat fler individer och även sökt hanar. Skulle nämligen vara intressant att se om hanarnas utseende ändrar när de blir vuxna eller om utseende och proportioner förblir lika med honornas. 

Första honan (tre första bilderna) såg lovande ut. Hon kändes generellt större och fylligare än vad individerna var när jag dokumenterade dem 25.4.

Epigynet hade dock inte ändrat utseende. Jag förmodar att hon helt enkelt var mätt och belåten.

Jag kollade en hona till.

Inte heller denna hade gått över till vuxenliv.

Således får man förmoda att den överlag kalla våren (april) inte gynnat dem utvecklingsmässigt, utan att de gått på sparlåga samt kanske inte heller hart så många byten att jaga.

Det blir alltså fortsättning i ämnet lavsnabblöpare. Men vad är väl roligare med en naturblogg än att få ägna många inlägg åt lite ovanligare arter?

Jag ska tillägga att inga spindlar skadats (fysiskt) under processen. Fotograferandet av epigyn gör jag normalt med ett sk. araknoskop. Men den där billiga DIY-varianten med plastfolie är aningen knepig pga. foliens optiska kvaliteter. Dels är den inte jämn vilket innebär optiska "störningar" (oskärpa) och dels skapas ljusreflektioner som är lite svårbemästrade. Det slog mig att lavsnabblöparna torde ha rätt storlek och kroppsform för att kunna placeras mellan ett vanligt "UV-filter" för objektiv och en mjuk skumplastbit utan att spindeln kommer till skada eller att den kan röra sig. Fungerade perfekt. Problemen med reflektioner försvinner och glaset i UV-filtret är ljusår bättre rent optiskt.

Förresten filtrerar den absoluta merparten av UV-filter för objektiv inte alls UV-våglängder. Helt meningslösa i den bemärkelsen med andra ord. Däremot kan de ju vara bra som ett extra skydd för yttersta linsen på själva objektivet. UV-filter behövs förresten inte eftersom digitala kameror har fungerande UV-/IR-filter framför sensorn.

Bådaviken 23.5. Del 1 - Korsspindel med stekellarv

På lördag (23.5) blev det lite värme i vårluften och jag kände mig tvungen att göra ett nytt besök för att se om lavsnabblöparna blivit vuxna. Jag ska återkomma till de spindlarna i ett senare inlägg.

Men jag tar Bådavikenbesöket i kronologisk ordning och därför får lavsnabblöparna vänta. 

När jag parkerade cykeln och började gå ut mot strandskogen där snabblöparna håller till spanade jag förstås lite här och var hela vägen. 

Första krypet jag stötte på var denna unga korsspindel som inte kommer att bli gammal.

Som synes har spindeln fått besök av en stekel som eventuellt kan vara Sinarachna nigricornis. 

Det finns en hel del inlägg med spindelparasiterande brokparasitsteklar här på bloggen sedan tidigare. Det här inlägget är kanske en lämplig start.

Någon vedbläcksvamp

Här på bloggredaktionen har det varit en hel del uppdrivning av diverse köksträdgårdsväxter och plantor som ska ut till växthusen. I en fiberkruka dök fruktkroppar av en svamp upp. 

Den stora fruktkroppen är ca 10-12 mm hög. Tippade att den kunde höra till bläcksvamparna och möjligen släktet Coprinellus (vedbläcksvampar). Fick bekräftelse på det i en svampgrupp (fb) samt tillägg att den ingår i en grupp Coprinellus-arter som kallas domestici. För artbestämning krävs mer noggrann undersökning och sannolikt mikroskopering av sporer.

Sjöfågelinventering

I helgen blev det en dag av sjöfågelinventering i en del av den lokala skärgården. Tre holmar hann vi med under dagen. Det finns gott om holmar som ska kontrolleras men för min del måste jag försöka balansera mellan arbete (även helger) och inventering på ett sätt som innebär att det senare nämnda är lågprioriterat. Det är dock onekligen härligt att komma sig ut med jämna mellanrum.

Kameran var med men särskilt många bilder tog jag inte eftersom annat var i fokus. Här är i alla fall två ruvande grågäss (bild ett och tre är av samma individ)

Bo av vitkindad gås mitt i ett gammalt nät. Man får väl hoppas att ingen trasslar in sig (dassig mobiltelefon-bild).

I de fall där den ruvande fågeln lämnat boet täcks äggen över med dunen. Inventeringen (räkningen) tar inte länge och föräldrafåglarna är snabbt tillbaka på boet.

Edit 31.5.2020: Det är kanske skäl att än en gång poängtera att man givetvis inte ska störa häckande fåglar vare sig man inventerar eller bara rent allmänt rör sig i naturen. Inventering är dock värdefullt för att få åtkomst till populationstrender och för att få data vilket kan ge insikter i hur miljön för tillfället mår. Inventeringar kan alltså ligga som grund för olika åtgärder. Inventering ger t.ex. svar på om mink och/eller mårdhund rör sig bland kolonierna, varpå erforderliga åtgärder kan utföras.

Att fotografera bon är inom naturfotografi ett stort "no, no!". Ingen av bilderna i det här inlägget har tagits bara för att få en "fin bild". Det handlar enbart om snabb dokumentation under själva inventeringen. Fotograferandet har således ingen extra påverkan i dessa sammanhang.

Ämnet har varit, och kommer fortfarande att vara, behäftat med kontroverser.

Fler dassiga mobiltelefonbilder. Här ovan resterna av en måltid. En grågås som blivit slagen på sitt bo.

Kvarlevorna nedan. Högst troligen havsörn som festat loss.

Vem som ätit fiskmåsen ovan är kanske mer osäkert. Enbart huvud och bröstkorg var ätna. Finns dock några misstänkta kandidater.

En av de tre besökta holmarna hyser en gråtrutkoloni på ca 350 par. Ungen ovan är en av dem som redan kläckts. Merparten av bona innehöll fortfarande enbart ägg.

Senaste inventeringarna i området gjordes 2015 och 2011. I nuläget är det ju många holmar kvar i inventeringen och det går förstås inte att uttala sig kring eventuella trender hos olika arter förrän arbetet är klart för sommaren.

Kopparsnabblöpare

Ännu ett inlägg med kryp som blev dokumenterade i skogen intill banvallen mellan Nykarleby och Andra sjön 3.5.

Egentligen cyklade jag dit för att fotografera brokig barksnabblöpare. Jag tänkte ordna bilder av deras undersida i likhet med dem jag tog av lavsnabblöparna vid Bådaviken. Dels handlade det om undersidans utseende rent generellt och dels jämförelsebilder av deras tibia-taggar. Utöver det skulle jag förstås också dokumentera deras utseendevariation och se vilken färgorm som eventuellt var vanligast i det valda området.

Men min vana trogen hade jag glömt en del utrustning hemma. Den här gången var det något att ha som uppsamling medan jag skakade och bankade grenar och kvistar. Att hitta brokig barksnabblöpare enbart med synen är onekligen svårt på beställning. Jag försökte men det bidde inget av det.

Däremot hittade jag en annan snabblöpare som trots sin vanlighet inte tidigare blivit dokumenterad.

Här kommer således kopparsnabblöpare - Philodromus fuscomarginatus.

Kopparsnabblöpare hittar man på tallstammar.

Hanarna som ofta går i gråbruna toner sitter på den nedre delen av tallstammarna där de smälter fint in mot den omgivande barken. Honorna hittas ofta lite högre upp på stammen där barken är mer gulbrun (orange). Men så är honorna ofta vackert orange också.

Likt många andra snabblöpare finns det färgvariation individerna emellan.

En (1 st) hona fick jag ögonen på. (ovan). Hon satt tillräckligt lågt för att jag skulle kunna få en bild.

Dessvärre hade kamerablixtens batterier tröttnat betänkligt när jag hittade henne och bildens ljussättning fick ordnas av solen. Därav de skarpare skuggorna. Helt OK ändå.

Många hanars grundfärg är kanske inte så värst mycket mer dämpade än honornas, men däremot påverkar deras olika behåring slutresultatet. Hanen på bilden nedan är t.ex. hyfsat orange men helhetsintrycket blir ändå att han inte har samma lyster som honan ovan. Dessa båda satt för övrigt på samma stam ca 10 cm från varandra.

Batterierna orkade ladda blixten till en sista ansträngning och resultatet syns nedan. Ganska intressant att jämföra de båda ljssättningarna i dessa två bilder. Solen är inte alltid helt fel även om jag ändå föredrar blixten som bjuder på mer valmöjligheter gällande kontroll och ljusdiffusering (mjukhet). 

Jag är G-blind

På en stor grov tallstam satt detta nattfly ägnade sig åt osynlighet. Jag ville inte vara någon glädjedödare och brydde mig sålunda föga om att avslöja sanningen. Flyet fick leva kvar i orubbad villfarelse. 

Dessutom tänkte jag som så att man lätt fixar artning av denna fjäril bara på basen av en dylik bild. 

Det brukar nämligen vara småpotatis. 

Tji fick jag.

Jag rotade igenom Sveriges fjärilar och jag spanade i Vilkenart.se utan några som helst napp. Njurfläckens form kändes bra för något sälgfly (släktet Orthosia) och formerna som bildas mellan njurfläcken och ringfläcken tänkte jag mig borde vara prima vägledning. 

Men näe! Jag gav upp med sälgflyna och vinglade iväg till andra släkten utan några napp där heller. 

Till slut resignerade jag och slängde upp bilden på en fb-sida befolkad av fjärilsnördar som kan artbestämma på basis av ett par vingfjäll och ett antennsegment.

Två blixtsnabba svar ploppade upp innan mitt högra "skicka-inlägget-med-enter-ringfinger" ens lämnat tangenten.

Duuhh!

För det är ju gotiskt sälgfly - Orthosia gothica.

Det här är ett tokvanligt nattfly. 

Nu skrev jag inte "duuhh" pga. att det var en vanlig art. Det hade jag räknat med. Men däremot var det duuhh för att jag inte hade upptäckt det så karakteristiska G:et som den där markeringen vid de båda vingfläckarna bildar.

Till mitt  - om än klena - försvar ska väl tilläggas att G:et ofta är mörkare och nästan svart hos många individer - speciellt då de gråa färgvarianterna. Men dylika fladdersaker finns ofta i flera färgformer och det gäller att ha det i beredskap när man letar sig fram bland alternativen.

Om jag missar mig på gotiskt sälgfly en gång till så ska jag byta hobby och börja med Hikaru dorodango i stället.

Förresten... larverna lever på allehanda olika växter (mest lövträd och buskar).

Ljusstreckad nyckelpiga

Ljusstreckad nyckelpiga - Myzia oblongoguttata - på tallstam i skogen bredvid banvallen mellan Nykarleby och andra sjön fotograferad 5.3. Det här är en vanlig art som håller till bland barrträd och björkar.

Likt de flesta andra nyckelpigor håller den sig mätt med hjälp av bladlöss. Längden är mellan sju och nio millimeter. En förhållandevis stor nyckelpiga således.

Ett till parasitflugefrågetecken

När jag jämförde den här flugan med den jag fotograferade vid Bådaviken 25.4 noterade jag att det finns en del olikheter och att de inte tillhör samma art - vilket jag först misstänkte. 

I samband med det noterade jag också att artbestämningen av den förra inte verkade korrekt.

När det handlar om steklar har jag god uthållighet gällande nyckling och jämförelser av små detaljer arterna emellan. Men den uthålligheten har jag av någon anledning inte inför artbestämning av flugor.

Jag kunde ladda upp dem på Diptera.info, men av någon tokmysko anledning får jag inte bilder infogade i mina inlägg hur mycket och noggrant jag än ser till så jag gör rätt enligt direktiv och bestämmelser. 

Får psykbryt med det och orkar inte jobba så mycket med saken för närvarande. 

En vacker dag kanske...

Fotografierna togs i skogen intill banvallen mellan Nykarleby och Andra sjön. Miljön är hällmark med tallskog och en del lövträd bland små blöta mossbeväxta gölar. 

Jag jagade en spindel där. Återkommer med den.

Edit 11.5.2020: Lypha dubia. Hona. Fick in bilderna via omvägar till Diptera.info och svar erhölls omedelbums.

Självfallet måste jag ändå kolla vad arten parasiterar på. Det visar sig vara främst mindre frostfjäril (Operophtera brumata). Olika vecklare nämns på några ställen också men det har jag inte sett bekräftat i källor som känns tillförlitliga. så den uppgiften får väl tas med ett visst frågetecken.

Bådaviken 25.4. Del 9 - Lavsnabblöpare

Håll i hatten! För här vräker jag på med en rad bilder som gör att du får skrolla bort skinnet från fingertopparna innan du kommit fram till nedersta ändan av detta inlägg.

Det är dessutom inte vilket inlägg som helst. Den som tycker att jag bara postar simpla vardagskryp som prickvargspindlar och annat trivialt krafs kan vakna upp och skärpa till sig nu.

Men först backar vi bandet en smula och letar oss tillbaka till besöket i Bådaviken 19.4. då skrev jag bland annat så här: "Jag hann dock upptäcka par tjusiga brokiga barksnabblöpare satt och försökte se osynliga ut på stammarna. Det hade onekligen varit prima att få dokumentera dem för just deras varierande utseendes skull."

Men det var ju något som inte riktigt stämde. Dessa snabblöpare noterades ute i den glesare strandskogen bestående av alar och björkar där miljön inte kändes klockren för brokig barksnabblöpare. Men spindlar tenderar ju tidvis dyka upp på ställen utanför sina normala habitat. Så jag tänkte inte mer på det då.

När jag återkom till Bådaviken en vecka senare (på lördag 25.5) hade jag med mig makroutrustning eftersom jag ville dokumentera småkrypslivet rent generellt och samtidigt se om de där snabblöparna fortfarande var anträffbara på alstammarna.

Det var de.

När jag hade tagit fotografier av den första snabblöparen jag hittade (bilden ovan och nedan) noterade jag att den inte riktigt kändes som en brokig barksnabblöpare. Det var alltså mer än bara habitatet som inte var klockrent. Något alternativ kom jag ändå inte att tänka på eftersom jag inte alls hade programmerat in någon alternativ i skallen.

Det är nu som du förstås begriper att detta inte alls är en brokig barksnabblöpare (Philodromus margaritatus). Vattrad barksnabblöpare (P. emarginatus) är det inte heller.

Jag släppte tanken på alla andra småkryp och började leta fler spindlar.

Man kan lugnt konstatera att dessa spindlar var galet svåra att få korn på. Kroppslängden är inte mer än 4-5 mm. Men med någon slags inställning på vilka former ögonen skulle försöka lirka loss bland laven på alarnas stammar så blev det lättare vartefter. Dessutom hade de den goda smaken att sitta på relativt bekväm ögonhöjd på mellan 1,5 m och 2,3 m upp från marken. Jag spanade ordentligt även under och över de måttangivelserna utan resultat. Speciellt högre upp är det förstås svårare att få syn på dem och då är det väl bäst att inte med bestämdhet hävda något kring deras existens högre upp längs stammarna.

Alla hittades på solsidan och ganska snart bemödade jag mig inte ens om att se på trädens skuggsidor. Det är iofs typiskt för snabblöpare att sitta på solsidan av trädstammar. 

Alla observerade individer satt på alstammar. Jag sökte noggrant på björkarna också, men på dem kunde jag inte hitta några. Visserligen är björkarna lite brokigare i sina kontraster och det kan eventuellt vara ännu svårare att få syn på spindlarna mot den bakgrunden. Men jag är ändå ganska säker på att björkarna inte var ett omtyckt alternativ. 

Alla träd de återfanns på hade en diameter från 15 cm och mera. Mindre träd undveks tydligen också. Dessutom hittades alla spindlar utom en på döda stående alar. Endast en individ återfanns på ett levande träd. 

"Graden av alarnas dödhet" verkade inte vara av större betydelse och spindlar hittades med ganska jämn spridning på träd som stått och och varit döda olika länge. Möjligen var det en gnutta övervikt på träd som började släppa bark och således var av äldre död modell. Vad det beror på kan man förstås spekulera i. Men en sådan spekulation är att sådana träd erbjuder fler gömställen och också lockar fler byten.

Intressant var att alla spindlar hittades inom ett relativt begränsat område av strandskogen. Jag sökte genom ett ganska stort område och i olika delar av strandskogen. Längre in i skogen och således i de mer täta och skyddade delarna hittades inga spindlar. Alla var på träd relativt nära den yytre trädgränsen mot strandängen i viken. De hade alltså inga bekymmer med kylig snålblåst som gärna pinar den delen av skogen så här års.

De flesta av spindlarna förlitade sig totalt på sin osynlighet. Enstaka individer var av lite mer skärrat slag och sökte nya positioner eller möjliga flyktvägar in under någon barkflaga.

Variationen var inte så stor individerna emellan. Det gjorde att jag - fortfarande ovetandes om arttillhörighet - blev allt mer förvissad om att det faktiskt inte rörde sig om varken brokig eller vattrad barksnabblöpare.

Planen var ändå fortsatt att söka fler spindlar och dokumentera så många jag kunde hitta under den stund jag hade till förfogande. Samtidigt ville jag ringa in området inom vilket de kunde hittas vilket innebar att jag spenderade ganska mycket tid på att söka på ställen där de lyste med sin frånvaro.

Det blev totalt åtta dokumenterade individer. Sju stycken honor (de första 13 bilderna) och en hane (bilden ovan och nedan). Han är enl. uppgift subadult.

När jag kom hem blev det förstås aktuellt att se över artalternativen. Bitarna förr dock snabbt på plats eftersom enda alternativet kunde vara Philodromus poecilus - lavsnabblöpare.

Jag slängde upp några bilder på svenska fb-sidan spindelnätet med frågan kring huruvida denna kan spikas som nämnda art. Det kan den tveklöst enl. expertis som ägnat en del tid åt spindeln.

Det här är en art som bara hade två registrerade observationer på Laji.fi. När detta skrivs har en ny observation precis rapporterats efter artning på en finländsk fb-spindelsida (Suomen hämähäkit ja muut hämähäkkieläimet). Det verkar dock tidigare ha varit en del osäkerhet kring artbestämning av lavsnabblöpare och ett antal äldre bilder av spindlar med karakteristiska lavspindel-drag har lämnats obestämda. I vissa fall har spindeln sammanblandats med brokig barksnabblöpare som ju har ett variabelt utseende. Det verkliga antalet observationer (enl. fotograferade individer) är således en smula fler än vad som hittills rapporterats. 

Arten har alltså ansetts vara sällsynt och den har NT (nära hotad) status i Finland. I Sverige är den klassad som VU (sårbar) och inte heller i övriga Europa är den någon dussinspindel.

Möjligen är den inte fullt så ovanlig som rapporterna tycks förmedla. Spindeln är troligen förbisedd med tanke på att den är så svår att upptäcka och beroende på vilka biotoper den potentiellt föredrar.

Lavsnabblöpare är främst förknippad med lövträd och en del andra rapporter informerar också att den hittas på döda lövträd. Huruvida den generellt föredrar just döda och/eller döende träd har jag inte sett information om. Men om så är fallet så kan det förstås vara en orsak till att den inte förekommer i så stor utsträckning. Just döda stående träd har inte så stor plats i våra skogar längre. Men det här är bara lös spekulation jag nu tillåtit mig att göra och det ska inte dras några stora växlar på det. 

Däremot kan spekulationen i alla fall fungera som ett litet tips på var det eventuellt kan löna sig att söka efter lavsnabblöpare. Albestånd längs kusttrakter kan vara goda altenrativ med tanke på var jag hittade "mina" spindlar. Asp lönar sig säkert att kika noggrannare på också.

Med visshet om att det rörde sig om lavsnabblöpare baserat på bakkroppens bekräftat karakteristiska mönster och den svarta rand som sträcker sig över huvudet och tvärs över de centralt belägna bakre ögonen (posterior median eyes), letade jag mig följande dag åter till Bådaviken för att kika på undersidan. Jag hade på lördagen nämligen inte med mig utrustning för sådan aktivitet och dokumentation. Det medfördes på söndagen.

Variabiliteten hos brokig barksnabblöpare må vara stor, men just det här utseendet verkar inte vara noterat hos arten. Andra skillnader arterna emellan finns som vanligt under spindeln.

Jag hade inte så mycket tid till förfogande på söndagen men hann hitta två stycken som dokumenterades. De var båda subadulta precis som hanen från dagen innan. Rimligen är/var merparten av individerna i Bådaviken subadulta ännu den helgen.

Att de är subadulta innebär att epigynet inte ännu fått sitt karakteristiska utseende och att det ännu inte är något att gå efter. Men en annan detalj som skiljer lavsnabblöpare från brokig barksnabblöpare är paren av taggar på de främre "skenbenen" (tibia). Lavsnabblöpare har där 4-5 par taggar medan brokig barksnabblöpare har 3 par (Tullgren).

Den första honan jag dokumenterade på söndagen ( de tre bilderna ovan) hade en hel drös små kvalster på sig. Jag utgår från att det var foretiska larver eller nymfer.

Jag gav mig tid för ytterligare dokumentation av en hona innan jag åter begav mig hemåt.

Epigynet var som sagt inte nödvändigt att dokumentera eftersom de var subadulta, men det gjordes ändå.

Totalt dokumenterades 10 olika spindlar. Jag jämförde mönstret på söndagens spindlar med dem jag hittade på lördagen och det var klart och tydligt två nya individer jag vaskade fram. 

Planen är att åka tillbaka i mitten och/eller slutet av maj för att se om de blivit vuxna och då ta nya bilder.

I övrigt är det väl bara att fröjdas över fyndet - som var aningen slumpässigt - och försöka spana efter arten i lite fler biotoper. Ut och leta du också!

Referenser:

BRYJA VÕTÃZSLAV et al.

Three interesting species of the genus Philodromus Walckenaer, 1825 (Araneae: Philodromidae) in the Czech Republic

Acta Musei Moraviae, Scientiae biologicae (Brno)90: 185ñ194, 2005