tisdag 31 december 2019

2019. Ett improviserat nyårsaftonsinlägg med alternativt fyrverkeri

Dags för den årliga sammanfattningen - eller vad vi nu ska kalla den här typen av inlägg. Varje år funderar jag på vad det här inlägget kunde tänkas ha för typ av parallell tematik. 
Dvs. ska jag enbart sammanfatta året eller ska jag orda om något annat också?
Vad är i så fall "det andra"?
Ska jag göra en liten utflykt för att ta bilder speciellt till detta inlägg?
Vilken typ av bildmaterial vill jag ha?
Har jag alls någon plan?
Vet jag vad jag håller på med?
Är det här relevant bloggande?

Sak samma! Nu improviserar jag och så får jag se vart det bär.


Natur-/miljöåret har precis som 2018 handlat främst om klimat. Det finns inget som tyder på att 2020 ska bli något annat heller. Mänskligheten och resten av planeten står helt enkelt inför det vetenskapligt belagda faktumet att vår omdaning av atmosfärens sammansättning har obehagligt långt gående konsekvenser för biosfären och ekologin. Ordet omdaning låter kanske dramatiskt och egentligen handlar det ju inte om stora saker rent procentuellt i atmosfären som helhet. Däremot är förändringen procentuellt större om man enbart ser till andelen växthusgaser och framförallt den effekt som CO2 de facto innebär.

Sedan har Greta Thunberg formligen exploderat ut i alla tänkbara skrymslen och vrår av såväl "gammelmedia" som nya, sociala media. Det har varit FN-möten, seglatser, Time Magazine-omslag (person of the year), massdemonstrationer, TV-intervjuer, tal och hela köret. Hon må ha varit gigantisk redan 2018, men det gångna året måste väl ändå ha toppat alla tänkbara spådomar om vad hon skulle åstadkomma.

Thunberg kan på gott och ont inte röra ett lillfinger längre utan att folk går bananas i allehanda kommentarsfält och some-diskussioner. Även klimatförvillande typer som är tokleda på att höra nyheter om Thunberg drar själva upp henne i än det ena och än det andra sammanhanget. Thunberg själv håller sig fortsättningsvis fokuserad på sitt och håller sig till sin vetenskapsnära "plan". Belackarna ägnar hon ingen energi åt men kan tidvis nypa elegant och intelligent tillbaka då t.ex. USA:s president i all sin patetiska infantilitet twittrar förvirrade stolligheter i sandlådan.

Väderfenomenen som radar upp sig världen över fortsätter belysa klimatsituationen. Visserligen kan allt beskrivas som enbart väder, men forskningen står ju klar med sin beskrivning av hur klotets "grundklimat" tydligt ökar den statistiska förutsättningen för att extremväder ska inträffa. De stora stormsystemen rör sig långsammare och innehåller mera vatten med utdragna, häftiga skyfall som följd. Värme och torka kan utspela sig under längre tid på året och samma gäller perioder av förhöjd brandrisk. Jetvinden här uppe i norr är allt oftare svag och mycket mera meandrande än tidigare. Det innebär rejäla förflyttningar av varm luft mot norr och kall luft mot söder på olika platser över norra halvklotet och Nordpolen. Inlandsisarna visar allt tydligare tendenser att minska sin massa och ekologiska system verkar ha stora funktionsproblem på sina ställen runt om. 

Den här bloggen är väl primärt inte ägnad åt globala miljöfrågor, men jag berör ju trots allt ämnet från och till. Det är bara för dig att klicka på etiketten "Debatter - Klimat" för att kolla vad jag ordat om i ämnet. Det blir mer om det inom kort. Som jag nämnde i förra inlägget har jag en längre text på gång. Den dyker säkert upp i inledningen av januari (om jag får den färdig någon gång).

För att nu hålla den här årsreflektionen lite närmare själva bloggen - och därmed mig själv - kan jag väl t.ex. lista ett inlägg från respektive månad 2019. Det är några inlägg som åtminstone jag tyckte var roliga och som känns helt OK att ha prånglat ut på bloggen.

November: Ribbgrynna.
December: Inget inlägg värt att länka till.

Mitt "observationer-i-trädgården-projekt" är nu uppe i 613 arter. Fjolårets siffra låg på 576 och därmed har jag adderat 37 "trädgårdsarter" detta år. Det är ett förvånande lågt antal men en hel del av mina småkrypsexpeditioner har detta år skett utanför den aktuella trädgården.

Några exempel på totala artobservationer i trädgården.
Spindeldjur: 90 arter. 6 st nya arter 2019. (7 nya arter 2018)
Insekter: 450 arter. 30 st nya arter 2019. (51 nya arter 2018)
Fåglar: 43 arter (inga nya under de senaste två åren).
Däggdjur: 7 arter (inga nya under de senaste två åren).

Ytterligare lite traditionsenlig statistik:

I detta nu torde bloggen inbegripa 792 olika djurarter.
För ett år sedan var det 717 arter och året dessförinnan 635 st.
Således är det 75 nya arter som letat sig in till dessa sidor under 2019. Det kan jämföras med 82 st 2018 och 116 st 2017.

Under det här året har jag i och för sig börjat slänga in mera svamp på bloggen också. Borde nog även börja samla och registrera observationer av dem. Måhända 2020 är året då det sker?

Det bör dock tilläggas att jag fortfarande har ett antal icke artbestämda, insamlade insekter som väntar på närmare studier. Hoppas under vintern få tid att mata ut de krypen här på bloggen också. Två steklar är så gott som dokumenterade och den ena är artbestämd. Så den dyker sannolikt upp i ett inlägg om några dagar.

När jag för någon dag sedan kikade på några gamla bilder (2010-2013) i halvt bortglömda hörn av gamla hårddiskar hittade jag en del småkryp som inte heller "registrerats" i mina listor. Fanns lite halvdassiga bilder på dem också. Misstänker att jag även petar ihop ett inlägg med dem så småningom. 

Jag vill önska alla ett riktigt gott nytt år och hoppas det nya decenniet för med sig någon slags vändning gällande de ekologiska realiteterna världen över. För att det skall ske krävs aktiv handling. Så handla aktivt! Det ska jag försöka i alla fall.


PS. Om någon funderar över bilderna så är det bara några makrofotografier av några mineraler (eller?) jag för närvarande inte alls har koll på. De får ersätta nyårsfyrverkerierna för min del. Känns som om mänskligheten kunde komma över det där med att skjuta raketer jämt och ständigt. Jo det är vackert med fyrverkerier. Men ändå liksom.

Jag måste i något skede nog också börja plugga bergarter, kristaller och mineraler. De är också intressanta.


fredag 20 december 2019

Jo, bloggen lever

Utgångspunkten är under inga omständigheter nerlagd. Men dess historiskt längsta uppehåll är härmed ett faktum och det här inlägget är mest bara ett litet livstecken mitt i den stora tystnaden.

Nytt material att blogga om har jag inte skapat sedan 27.10 då jag tog de bilder vilka tjänade som bas för alla inläggen under november. Får konstatera att min mentala förmåga helt enkelt inte inbegripit energi för bloggande denna senhöst. Några utevistelser har jag inte heller lyckats åstadkomma. November och första halvan av december var ett enda långt, mörkt vädermässigt molntöcken. Snön orkar ju inte precis lysa med sin närvaro heller.

Men, men...

Visst har jag inlägg på gång. Bl.a. ett vansinnigt utdraget inlägg där jag försöker analysera en ledartext publicerad i Österbottens Tidning. Arbetet med inlägget tenderar vara tidsdrygt och går i etapper eftersom jag följer upp en hel del källhänvisningar och liknande. Troligen publiceras det inte förrän i mellandagarna.

På kommande är även något slags inlägg om prylarna i bilden ovan. Det är några mojänger inhandlade den senaste tiden och som förstås har med makro-fotografering att göra. Speciellt den lilla plutten uppe i mitten är spännande. Det ska bli testfotografering med den så småningom. Mellanringar och adaptrar är tillbehör för att kunna nyttja olika linser med olika förstoringsgrad. Det inlägget är alltså inte ens påbörjat för närvarande och ligger lite längre fram i tiden.

Annat som rimligen ska få plats på bloggen så småningom är dokumentation av en rad insamlade insekter. Den som läst om mitt insamlande tidigare har koll på att jag inte aktivt samlar småkryp, men att jag brukar vittja diverse platser där insekter har en tendens att ofta självdö. 

Innan det blir något mer på dessa sidor ska ändå kommande högtid firas. Särmed ska jag passa på att få önska alla en riktigt fridfull och fin jul.


onsdag 27 november 2019

Uppdaterat ett gammalt inlägg

Här gör jag bara en liten notis kring ett gammalt inlägg från 30.11.2017 som jag nu två år senare uppdaterat ganska rejält. Hade då när det begav sig nämligen endast bristfällig information om vad som kunde ses på bilderna. Mer om Stemonitis-slemsvampen och en hel del annat således i denna länk till nämnda inlägg.


söndag 17 november 2019

På häckkaragan

Här är fjortonde och sista inlägget med de (14 st) svampar jag fotograferade under en kort rundvandring i trädgården 27.10.

Dessa fruktkroppar sticker upp ur barken från levande och stående gamla stammar av häckkaragan (Caragana arborescens). Om svampen är barklevande eller om den har hyferna i stammarnas murkna innandöme vågar jag inte svara på.

För egen del hade jag tippat på någon Mycenoid, men på ett svampforum kastades släktet Pluteus ut. Bland Pluteaceae är sporskivorna ofta färgade av rosatonade sporer vilket kan uppfattas i bilden ovan. Ingen bekräftelse på Pluteus ännu dock.

De två större fruktkropparna (första och tredje bilden) är ca fyra centimeter höga. Bild två och fyra visar en tredje och mindre fruktkropp.



lördag 16 november 2019

Mera anamorfa kluttar

Det här måste rimligen vara den högst vanliga Nectria cinnabarina. Viss osäkerhet har jag ändå bakat in i mitt antagande. Det svenska namnet är cinnobergömming.

På bilden syns de anamorfa fruktkropparna (sporodochium) som är svampens könlösa konidiestadium. Deras "vuxna" fruktkroppar (perithecia) är mera bjärt röda och bildar små täta kluster av skaftförsedda sporbärande "kulor".

Cinnobergömming hittas ofta på allehanda döda kvistar och grenar. De syns även på skadade kvistar hos levande träd. Svampen är parasit och kan i en del fall vara skadliga för en del träd.


fredag 15 november 2019

Anamorfa kluttar

Dessa bruna högar kunde vara resultatet av förbipasserande fyra centimeter hög hund med galet krånglande mage.
Men så små hundar rör sig inte i trädgården och någon näbbmus är heller inte den skyldiga.

Givetvis är det en svamp. Här rör det sig om någon svamp som hör till en av de många grupperna vilka har benämningen dyna i det svenska namnet.

Jag är fortfarande gravt obevandrad i dena stora - och för mig svåra - grupp som i alla fall ingår divisionen sporsäcksvampar (Ascomycota). Men att hitta rätt i de "undre" klassificeringarna av dessa svampars släktträd är än så länge inget jag lyckas med. 

Att det rör sig om någon dyna har jag fått hjälp med i en svampgrupp på fb.

Jag borde förstås ha fotograferat de svarta fruktkropparna närmare och mer noggrant. Det är nämligen de som är mogna. De bruna har inte nått "vuxet" reproduktionsstadium än och är alltså anamorfa.



onsdag 13 november 2019

Litet stort svampfrågetecken

På en gammal lövträdsklabb som legat ute i trädgården flera år och mognat, växer bl.a. den svamp som har fruktkroppar av detta utseende.

Svampen är fortfarande ett frågetecken och några svar har jag inte erhållit. I vissa karaktärer känns den eventuellt som någon Cortinarius (Spindling) men samtidigt stämmer det inte heller på alla punkter.

Fruktkroppen är genomgående "torr" och storleken blygsam. Höjden på den här fruktkroppen var kring 3,5 cm.

Hoppas på att framledes få editera detta inlägg med något slags närmande i termer av artbestämning.



fredag 8 november 2019

Vinterticka. Eller möjligen kanske eventuellt?

Svamparna fortsätter sprida sig i bloggen.
Här är det tre små frågetecken som eventuellt kunde tänkas vara vinterticka - Polyporus brumalis (eller synonymen Lentinus brumalis)

Växer på död och liggande Salix-stam. Får försöka se om nya och större fruktkroppar dyker upp nästa säsong. De fotograferade (större) exemplaren var inte mer än drygt två centimeter höga.



torsdag 7 november 2019

Någon slags Corticioid - typ.

Är för närvarande långt ifrån att ha någon slags vettig bäring på vilken slags Corticioid svamp som sprider sig längs sidorna på de gamla Salix-stammar vilka i några år legat på marken. Stammarna tillhör den samling av död ved som får åldras här och var i trädgården. 

Svampen är relativt slät och det finns en del släkten och arter som uppvisar dylika egenskaper. Någon karaktär som ger mig ledtrådar har jag hittills inte lyckats hitta. Har heller inte fått några svar i den svampgrupp jag normalt konsulterar.

Får väl återkomma ifall frågetecknet rätnar.
Notera gnagmärkena efter en snigel i bilden nedan.



måndag 4 november 2019

Vedplätt

Vedplätt - Dacrymyces stillatus - hör till en grupp svampar som påminner långt om gelésvamparna i exempelvis släktet Exidia. De verkar dock inte ens vara särskilt nära besläktade men jag har heller inte rotat närmare i dessa svampars fylogeni. Får en viss känsla av att det kan vara en smula stökigt eftersom jag snabbt fick upp olika typer av släktträd och indelningar för dem båda.

Vedplätt syns tydligt där den lyser i sin klara orange färg. Bildernas till konsistensen relativt lösa fruktkroppar är - om jag förstått korrekt - asexuella medan de sexuella fuktkropparna är ljusare gula och mer stadigt geléaktiga.

Svampen är vanlig och kan dyka upp under hela året om luftfuktigheten är tillräckligt hög.

Släktnamnet Dacrymyces är en konstruktion av Dacry som kommer ur ordet tår (från ögon/gråt) och myces som betyder svamp. Artnamnet stillatus betyder ungefär ungefär droppe/droppad eller hälld.

Till skillnad från många av de vitrötande svamparna i tidigare inlägg är vedplätt en sk. brunrötare.


söndag 3 november 2019

Grönmussling

På en gammal Salix-stam (S. fragilis 'Bullata' - bollpil/klotpil/systerbäckpil) vilken numera ligger på marken och tjänar som rabatt-avgränsning hittades denna lilla mussling. Hattens diameter är bara kring 3 cm och svampen växte antagligen till sig ytterligare om den inte tog illa upp av kölden som rullade ner över nejden dagarna efter fotograferandet.

Efter konsultation i en svampgrupp är slutsatsen att detta torde röra sig om grönmussling - Sarcomyxa serotina. Det är ingen ovanlig svamp och jag tycker väl att jag borde ha klarat den med hjälp av den litteratur jag har till förfogande. Men arten uppvisar lite olika färgskiftningar beroende på ålder och typiskt nog är det ofta fullstora och äldre fruktkroppar som syns på artbilder.

Grönmusslingens fruktkropp är närmast orange när den är riktigt liten men skiftar dsedan över till mer gråa eller gröna färgtoner vartefter den växer. Arten hittas på flera olika lövträd och är en vitrötare likt många av svamparna i de föregående inläggen. De vita fläckarna på hatten i bilden ovan är blänk av kamerablixten



lördag 2 november 2019

Någon barklevande hätt-liknande sak

Norra sidan av trädgårdens stora alm brukar årligen fruktkroppar av någon barklevande liten "hätt-liknande" svamp sticka ut.

Min gissning är i alla fall att det inte handlar om någon som rötar trädet, utan att det är någon art vars hyfer (mycelet) håller sig i barkskiktet. Släktet Phloeomana är ett alternativ som flimrar lite här och var bland synapserna, men det är bara en halvdan gissning som känns minst sagt svajig. Dra alltså inga växlar på det.

Storleken på fruktkropparna är av försiktigt slag. De större exemplaren är mellan 1,5 och 2 centimeter höga.



fredag 1 november 2019

Ribbgrynna

Phlebia radiata, på svenska känd som ribbgrynna, sprider sig bland barkfårorna på några grova ek-grenar som numera ligger på marken och tjänar som någon slags avgränsning i trädgården.

I Finland är 21 arter i släktet Phlebia rapporterade. Rynkskinn (P. centrifuga) och ribbgrynna är de två absolut vanligaste.

Ribbgrynna är rimligen den tjusigaste av dem alla. Jag har i och för sig inte sett så många i verkligheten.

Oftast växer den (fruktkropparna) i en någorlunda jämn cirkelform, men på ekstockarna håller den sig gärna nere i sprickorna - dalgångarna - på den grova barken.

Ribbgrynna hittas på död ved av många olika lövträd och hör till de svampar som skapar vitröta.



torsdag 31 oktober 2019

Borstticka

Tickorna tickar in på bloggen. På tur står Trametes hirsuta - borstticka - vilken är ytterligare en art som syns här och var på murknande döda grenar och grövre kvistar i trädgårdens undervegetation. 

Dessa fruktkroppar sitter fast på en grov ekgren och den dokumenterade är ungefär 7 cm bred.
Den vita filten på ovansidan i kombination med gula (ibland lite grönaktigta eller bruna) toner invid basen och relativt platt form ska knappast leda till förväxling med andra tickor - åtminsonte inte i den här delen av jordklotet. Äldre exemplar har på samma ekgren fått en del algpåväxt (?) och blivit mustigt gröna på ovansidan. Borde förstås ha fotograferat några av dem också.

Borsttickan är en vitrötesvamp.



onsdag 30 oktober 2019

Rökticka

Den senaste tidens svampinlägg har kretsat en hel del kring tickor - dvs. de svampar vi känner som vedlevande men som egentlligen inte behöver vara överdrivet nära besläktade. 

Bilderna i det här inlägget visar en svamp som växer i en kvarstående och relativt hög (ca 1,5 m) stubbe av ett gammalt äppelträd som tyvärr bröts sönder förra hösten. Skörden var stor och tyngde grenarna samtidigt som marken var så torr att rötterna släppte på sina ställen varpå träden började luta och en del av dem bröts sönder.

En delorsak til att de rämnade handlar också om att de redan tidigare varit angripna av olika svampar som t.ex. denna Bjerkandera fumosa - rökticka.

Stubben står som sagt kvar och något liv är det i den. I somras har den nämligen skjutit ett antal vattenskott. 

Jag fick hjälp med artbestämningen i en svampgrupp. För precis som jag skrev i föregående inlägg ät mina svampkunskaper bara i barnskorna.

Rökticka är parasit på flera olika lövträd och sägs föredra relativt fuktig miljö. Klustren av fruktkroppar i bilderna ovan är kring 20 cm breda. Fruktkropparna i bilden nedan är enbart småttingar på några centimeter.

Rökticka är en vitrötesvamp.



Purpurskinn (upp och ner)

Senaste vår tog jag hand om lämningarna av en björk som blåste av i någon höststorm förra året. En del av stammen är uppsågad i meterlånga bitar i vilka vi borrade hål och slog in "mycel-besmittade" träpluggar. Stam-bitarna ska med andra ord tjäna som substrat för en svampodling.

Svamparna som hoppeligen ska ge fruktkroppar om ett eller två år är Lentinula edodes (shiitake / ekmussling) och Pleurotus eryngii (kungsmussling). Detta förutsatt att allt fungerat och fungerar enligt plan med pluggarna, vaxningen av pluggändarna samt skötseln av björk-klabbarna. Den skötseln innebär att se till så att de inte torkar ut. Mycket svårare än så ska det inte vara.

Det finns dock andra svampar som levererar fruktkroppar mer omedelbart. Chondrostereum purpureum - purpurskinn - är en som omedelbart fått fotfäste i klabbarna och som nu pryder några av sågytorna samt ett par ställen med småskador i barken.

Bilderna visar svamparna upp och ner. Ovansidan är den "håriga" - dvs. den med filt. Klabbarna flyttades en smula i samband med lite höstplock i trädgården och för att fotografera dem rätt väg borde jag antingen ha svängt klabben eller vinklat ljussättningen annorlunda och sedan svängt bilden. Jag försökte svänga bilderna men det ser knasigt ut med skuggor på ovansidan. Så de fick vara som de är. Man kunde förstås göra ta nya bilder med bättre ljusriktning men det har jag inte kommit mig för att ordna.

Purpurskinn är typisk för sågytor eller barkskador på diverse lövträd.

En gång i tiden fick jag någon slags medalj i svampkännedom. Min gamla rektor i lågstadiet var svampnörd och varje höst skulle alla elever plocka allehanda svampar som vi sedan spred ut i gymnastiksalen. Sedan hade vi lektioner kring vilka svampar det rörde sig om. Ett år hade vi tävling i vem som kunde namnge (artbestämma) svamparna och jag tror jag fick en andra- eller tredje-plats (måste söka fram den där medaljen). Mina kunskaper har dock fallit alldeles galet i glömska och jag har i stort sett fått börja från början.

Purpurskinn och andra vedlevande svampar hade vi inte med i lågstadielektionerna. Så den här svampen är kollad genom expertis i en svampgrupp - trots att jag har en gruvligt bra svampbok där den ingår. Nu vet jag att den knappast kan förväxlas med någon annan art och att jag lär känna igen den nästa gång jag observerar den. 

Det finns mycket roligt här i världen. En sådan sak är att få dra igång ett nytt (eller nygammalt?) kunskapsområde och få nya fräscha insikter kring det vi har runtom oss.



måndag 28 oktober 2019

Eldticka (förmodad)

Jag hade helt fel i förra inlägget. Jag skrev "Inte säkert att det blir särskilt många fler svampinlägg den här säsongen...".

Det blir det! 
Senaste helg gick jag nämligen ut och dokumenterade en del svampar som fanns/finns i trädgården. Det blev ett försvarligt antal och de ska förstås få dyka upp här på bloggen under de kommande dagarna och veckorna.

Börjar med den här som varit permanent i några år redan. Denna vackert jämna eldticka (släktet Phellinus) har sin fruktkropp på undersidan av en gammal grov gren i ett av trädgårdens äppelträd.

I Finland är 22 arter rapporterade. En del grävande i litteraturen och på laji.fi tyder tillsammans med utseendet på att det rör sig om Phellinus ignarius - dvs. eldticka och därmed den art som gett det svenska namnet till hela släktet. Det här exemplaret är ca nio centimeter i diameter och håller en anmärkningsvärt jämn och fin form.

Visserligen vågar jag i nuläget inte riktigt spika arten och skriver således hellre ett avvaktande Phellinus cf. ignarius.



lördag 26 oktober 2019

Mycenoid

Någon följare kanske noterade det här inlägget?
Här kommer följande svamp från trädgården denna höst. Inte säkert att det blir särskilt många fler svampinlägg den här säsongen eftersom jag inte dokumenterat fler och de flesta fruktkroppar av trädgårdens olika arter börjar vara borta nu. Jag har inte riktigt fotograferat svampar ute på de platser jag rört mig heller. Måhända mer kring detta nästa säsong.

Svamp kommer jag säkerligen att orda om lite senare hur som helst. Har nämligen införskaffat några böcker som ska få komma in på bloggen så småningom.

Dessa nyanskaffade böcker innebär förresten att jag sannolikt också letar mig tillbaka till tidigare inlägg med svampar och editerar information - alltså namnger en del av tidigare art-frågetecken.

Svampen är sannolikt någon art i det relativt stora och lite krångliga släktet Mycena (hättor) - eller möjligen något närbesläktat i familjen Mycenaceae. Jag har lagt upp bilderna i en svampgrupp utan resultat. Troligen behöver man kika på detaljer - bl.a. sporer - i mikroskop för att komma någon vart. 

Hättorna - eller i alla fall en hel del av arterna - verkar enligt litteraturen också fortfarande inte vara helt undersökta i minsta detalj. Arterna kan vara variabla och det tycks råda osäkerhet kring hur de är besläktade med varandra och en del av dem ingår i svårbedömda artkomplex.

78 arter är listade på Laji.fi. Jag har inte hittat artspecifika egenskaper som skulle ge mig riktigt bra ledtrådar med den här. Den känns helt enkelt lite för anonym. Sådant brukar i och för sig handla om ren vana - eller alltså ovana i mitt fall.
Formen på skivorna närmast foten (sista bilden) kan eventuellt vara till viss hjälp.

Det finns några arter som jag i egenskap av lekman kunde luta lite försiktigt mot rent utseendemässigt. M. filopes och M. metata är två sådana. Men de känns inte klockrena heller. Båda tycks dock vara hyfsat vanliga i landet men det betyder i och för sig inte mycket.

Svamparna växer i gammal murknande "kvisthack" innehållande mestadels rester från lövträd. Det gör att man antagligen kan avfärda M. metata som sägs främst gilla viss barrträdsmaterial och viss surhet.



fredag 25 oktober 2019

Venedigresa. Del 5 - Flygplan

För två år sedan bestämde jag att jag hade flugit för sista gången. Då, liksom i stort sett alla andra gånger jag flugit i vuxen ålder, handlade det om arbetsresa. Redan innan resan för två år sedan hade jag börjat undvika att resa med flyg även om jag då ännu inte hade gjort något "officiellt uttalande" om att sluta. Det gjorde jag alltså efteråt men nu föll jag trots allt än en gång till föga för detta transportsätt.

I samband med den här resan blev det nämligen oerhört svårt att välja andra alternativ p.g.a. tidsschema och budget.

Måste jag åka?
Nej!
Det var givetvis ingen obligatorisk resa. Hur många obligatoriska och helt nödvändiga resor finns det egentligen - om man bortser från människor på flykt från svåra umbäranden och död?

Hur är det med argumentet att flyget ändå skulle ha lyft även om jag inte åkt med? Jo visst! I det här fallet skulle det (eller de - för det var två flyg per väg - totalt fyra) högst säkert ha kört helt enligt tidtabell. Men om tillräckligt många enskilda passagerare väljer andra alternativ så kommer flygplanen inte att lyfta. Bolagen kör med pressade priser och ekonomi som inte lämnar mycket vinstmarginal. När beläggningen blir för dålig är det mindre dyrt för bolagen att ställa in turer och istället ersätta de kvarvarande passagerarnas hotell och/eller alternativa resor till destinationerna.

Flygandet väntas fortsätta öka globalt. En del argumenterar för att flygresandet måste få fortsätta för att bolagen och tekniken ska få ekonomiska resurser att utveckla mer miljövänliga flygplan och drivmedel. Jag kan nästan förstå argumentet till en viss del, men så som den atmosfäriska CO2-situationen ser ut i dag borde vi egentligen raskt strypa utsläppen för att verkligen göra någon skillnad. Ökat flygande kommer enbart att också öka flygets utsläpp eftersom teknikutvecklingen inte på långa vägar klarar av att utvecklas i nödvändig takt. 

Argumentet känns också ungefär som om man skulle se till att medvetet leva ohälsosamt bara för att gynna den medicinska forskningen.
Eller att köra lite snabbare så att man kommer fram innan bensinen tar slut - typ (eller nah.. dassig analogi. Men den får stå kvar).

Men flygandet står ju för en procentuellt liten del av alla CO2-utsläpp! ...kanske någon säger.
Inte heller det är ett hållbart argument i en värld där vi måste vända på varje liten sten i jakten på att krympa utsläppen. Dessutom är ju flygplanen väldigt bra på att sprida sin koldioxid precis exakt där den fungerar bäst som effektiv växthusgas och utan att snabbt absorberas av växtlighet. Flygplanens utsläpp är alltså på "rätt ställe" för att bli så fel som det kan bli.

För närvarande fortsätter andelen atmosfäriskt CO2 att accelerera.

Bilden ovan visar Keeling-kurvan vilken alltså är diagrammet baserat på resultaten av den atmosfäriska CO2-mätningen på Mauna Loa, Hawaii.

Det ska ske en hel del åtgärder innan vi ens bromsar den accelererande ökningen (allt brantare kurva uppåt). Skulle vi i dag helt upphöra släppa ut CO2 skulle kurvan stiga ytterligare en kort tid för att därefter plana ut och stabilisera sig på en viss nivå. Även om det sker kommer även globala medeltemperaturen att fortsätta höjas en del pga. tröghet i systemen. 

Så även om vi faktiskt skulle stoppa alla utsläpp i dag och därmed få atmosfäriska CO2 andelen stabil på låt säga ca 415-425 ppm lär den globala medeltemperaturen ändå lätt vara på väg mot två grader varmare än under förindustriell tid. 

I det scenariot lär en stor del av världens korallrev försvinna och med dem livsviktiga yngelkammare för enorma marina ekosystem. Med döda korallrev försvinner stora naturliga vågbrytare från vidsträckta kustområden varpå erosionen ökar och förvärrar problematiken i samband med havsnivåstigningen. Många miljoner människor tvingas på flykt när deras odlingsmarker förstörs av saltvatteninträngning. Samma gäller deras sötvattenreservoarer.

Vid två graders temperaturökning uppstår omfattande bekymmer med torka som givetvis ställer till det både med odling och dricksvatten. Samtidigt sker [geografiska] omfördelningar av vädersystem vilket kan leda till stora nederbördsmängder på ställen där sådant varit mera sällsynt. Det innebär omställning för människor och svåra ekologiska förhållanden för alla organismer vars anpassning inte längre är i samklang med den omdanade miljön. 

Stormsystemen bär med sig större mängder vatten och rör sig långsammare. Det innebär värre och mera långvariga skyfall vilket har förödande effekter på många olika sätt. Oftast är det själva skyfallen som är den största enskilda farliga komponenten i tropiska stormar.

Sannolikheten för extrema värmeböljor som är direkt livsfarliga för både människor och djur ökar på många ställen över jordklotet.

I klimatförändringen finns ytterst få positiva effekter bland alla de negativa. Exempelvis ökad växtlighet tack vare mer CO2 är en klen tröst när växterna i flera regioner kommer att möta så pass svåra och snabba omställningar att de inte kan tillgodogöra sig koldioxiden.

Inte ens i det generellt trygga Finland (eller Norden) kommer vi att sitta trygga och oberörda. Själva temperaturen kanske inte ändrar i så stor utsträckning. Vi får antagligen längre perioder av värme och kyla om vartannat eftersom jetströmmen inte längre klarar av att hålla sig rak och nykter. Mycket av vår klimatframtid är beroende av Golfströmmens framtid.

Man får misstänka att matpriser stiger vartefter produktionen av råvaror (odlingar) slås ut. I början är det bara enstaka år men vartefter temperaturökningen fortskrider ökar sannolikheten för fler säsonger av missväxt. Visst... det går alltid att flytta odlingar till ställen där klimatet är mera lämpligt i enlighet med förändringstakten. Men de totala ytorna av odlingsbar mark riskerar minska vartefter det blir för varmt runt ekvatorn. Dessutom är odlingssäsonger svåra att förutse så länge förändringarna sker.

Sedan bör man komma ihåg att Keeling-kurvan inte är likadan (eller samma) som kurvan över globala utsläpp. Skulle ökningen av CO2-utsläppen avstanna vid de ca 35 miljarder ton det just nu rör sig om årligen, så skulle det bara innebära att Keeling-kurvan inte längre pekar allt brantare uppåt och i stället har en mer linjär ökning. Fortfarande alltså en ökning.
För att få Keeling-kurvan att helt plana ut på jämn nivå krävs alltså ett totalt stopp av nettoutsläpp. Dvs. utsläpp och kolbindning ska jämna ut varandra så att vi inte tillför mer i atmosfären än vad som kan tas upp av naturen eller på konstgjord väg. Ska vi få Keeling-kurvan att börja vända försiktigt neråt måste kolbindningen vara större än utsläppen.

Jag vet ju att mänskligheten helt omedelbart inte kan stänga av alla värmekraftverk, alla elektricitetsproducerande kraftverk, alla fabriker, transportsektorn eller någon annan aktivitet som är en nödvändig del av vår överlevnad. Vi sitter onekligen intrasslade i en synnerligen svårlöst härva.

Så visst är det lätt att drabbas av klimatångest. Vi ska inte drabbas av klimatångest. Inte ens en av de största svenska "alarmisterna" Rockström tycker att vi ska ha ångest. Ångest hjälper oss inte. Men vi måste givetvis agera med kraft och utgående från stundens allvar. Det är inte omöjligt. I stort sett hela USA:s civila industri omvandlades till militärindustri på nio månader under andra världskriget. Med tillräckliga piskor och morötter måste det vara möjligt att omvandla dagens industri på kort tid också.

Alternativet till ångest är i alla fall inte att stoppa huvudet i sanden och/eller att desperat förneka vetenskapliga faktum med huvudlösa försök att lura sig själv genom upprepade stolliga faktoid-utsagor. 

Det är ju trots allt så barnsligt enkelt att verkligen kolla fakta. Men för en del personer är det inte alls relevant i förhållande till den egna agendan baserad på ett hopkok av konspirationskryddade ingredienser utdelade av oljemarinerade nättroll.

Nästa gång det blir arbetsresa måste jag på allvar försöka se över vilka möjligheter jag har att ta tåget. Med god planering ska ett par extra resdagar gå att få in på schemat. Jag vet att min andel är mikroskopiskt liten och att jag därför inte åstadkommer mycket genom att upphöra med flygandet. Världen är ändå summan av alla enskilda individers agerande tillsammans.

Nedan finns några referenser angående det där med 1,5 eller 2°C upvärmning. Jag är lat den här gången och har inte hänvisat specifika uttalanden till specifika källor bland referenserna. Så se dem snarare som lästips utifall du är intresserad av detta ämne. En del av dem är [tyvärr] bakom betalvägg.



Referenser:

Warren, R. et al. (2018) 
The projected effect on insects, vertebrates, and plants of limiting global warming to 1.5C rather than 2C

Jahn, A. (2018)
Reduced probability of ice-free summers for 1.5C compared to 2C warming 

Burke, E. J. et al. (2018)
CO2 loss by permafrost thawing implies additional emissions reductions to limit warming to 1.5 or 2C

Pretis, F. et al. (2018)
Uncertain Impacts on Economic Growth When Stabilizing Global Temperatures at 1.5C or 2C Warming

Saeed, F. et al. (2018)
Robust changes in tropical rainy season length at 1.5C and 2C

Tebaldi, C. & Lobell, D. (2018)
Differences, or lack thereof, in wheat and maize yields under three low-warming scenarios

Colón-González, F. J. et al. (2018)
Limiting global-mean temperature increase to 1.5–2C could reduce the incidence and spatial spread of dengue fever in Latin America

Jevrejeva, S. et al. (2018)
Flood damage costs under the sea level rise with warming of 1.5C and 2C

King, A. D. & Karoly, D. J. (2017)
Climate extremes in Europe at 1.5 and 2 degrees of global warming

Thober, S. et al. (2018)
Multi-model ensemble projections of European river floods and high flows at 1.5, 2, and 3 degrees global warming

Wang, A. et al. (2018)
Assessments of the Northern Hemisphere snow cover response to 1.5 and 2.0C warming

Mishra, V. et al. (2017)
Heat wave exposure in India in current, 1.5C, and 2.0C worlds

Döll, P. et al. (2018)
Risks for the global freshwater system at 1.5C and 2C global warming

Liu, W. et al. (2018)
Global drought and severe drought-Affected populations in 1.5 and 2C warmer worlds

Rasmussen, D. J. et al. (2018)
Extreme sea level implications of 1.5C, 2.0C, and 2.5C temperature stabilization targets in the 21st and 22nd centuries

Palter, J. B. et al. (2018)
Climate, ocean circulation, and sea level changes under stabilization and overshoot pathways to 1.5 K warming

Brown, S. et al. (2018)
What are the implications of sea-level rise for a 1.5, 2 and 3C rise in global mean temperatures in the Ganges-Brahmaputra-Meghna and other vulnerable deltas?

King, A. D. et al. (2017)
Australian climate extremes at 1.5C and 2C of global warming

Park, C. et al. (2018)
Avoided economic impacts of energy demand changes by 1.5 and 2c climate stabilization

Teichmann, C, et al. (2018)
Avoiding extremes: Benefits of staying below +1.5C compared to +2.0C and +3.0C global warming

Betts, R. A. et al. (2018)
Changes in climate extremes, fresh water availability and vulnerability to food insecurity projected at 1.5C and 2C global warming with a higher-resolution global climate model

Werner, M. F. et al. (2018)
Changes in tropical cyclones under stabilized 1.5 and 2.0C global warming scenarios as simulated by the Community Atmospheric Model under the HAPPI protocols

Aerenson, T. et al. (2018)
Changes in a suite of indicators of extreme temperature and precipitation under 1.5 and 2 degrees warming

Huang, J. et al. (2017)
Drylands face potential threat under 2C global warming target

Dosio, A. et al. (2018)
Extreme heat waves under 1.5C and 2C global warming

Karnauskas, K. B. et al. (2018)
Freshwater stress on small island developing states: population projections and aridity changes at 1.5 and 2C

Taylor, M. A. & Clarke, L. A. (2018)
Future Caribbean climates in a world of rising temperatures: The 1.5 vs 2.0 Dilemma

Naumann, G. et al. (2018)
Global Changes in Drought Conditions Under Different Levels of Warming

Paltan, H. et al. (2018)
Global implications of 1.5C and 2C warmer worlds on extreme river flows

Mohammed, K. et al. (2018)
Future Floods in Bangladesh under 1.5C, 2C, and 4C Global Warming Scenarios

Dosio, A. & Fischer, E. M. (2017)
Will Half a Degree Make a Difference? Robust Projections of Indices of Mean and Extreme Climate in Europe Under 1.5C, 2C, and 3C Global Warming

Weber, T. et al. (2018)
Analyzing Regional Climate Change in Africa in a 1.5, 2, and 3C Global Warming World