Bådaviken 28.3. Del 2

Läste du del 1 i denna två delar långa miniserie?

Om inte... klicka på länken, läs och återkom.

Av någon anledning fick jag för mig att ta makroutrustning med i väskan när jag åkte ut till Bådaviken i söndags. Visserligen trodde jag aldrig att den skulle komma till användning eftersom det bara handlade om ett kort besök för att kolla isläget och snömängden.

Har du läst det här inlägget från 7.2 där jag ordade en smula om ett antal björkar som gav vika under en höststorm?

Om inte... klicka på länken och återkom.

När jag passerade en av de mindra rotvältorna - en björk vars stam sågats av vid stigen ut till fågeltornet - hade jag plötsligt en snabblöpare i ögonvrån. Spindeln satt längst ut på sågytan och försökte antagligen komma åt en gnutta solvärme. 

Givetvis blev det läge att riva telegluggen av kamerahuset och montera makroobjektivet i stället.

Visst var det Philodromus poecilus, lavsnabblöpare!

Om du inte läst det här inlägget där jag beskriver mitt fynd av denna art ute vid Bådaviken så tycker jag du ska läsa det.

Som uppföljning när jag försökte hitta adulta exemplar är här ytterligare ett inlägg man kan kolla.

Tyvärr lyckades jag inte hitta adulta individer efterosm jag hade en liten "lucka" i besöksfrekvensen och förmodligen hade de då redan parat sig "försvunnit" in under bakrflagorna för att vakta ägg - om dessa alls vaktar sina ägg. Hur som helst hittade jag dem aldrig igen den sommaren. Antagligen kunde jag har försökt spana senare under sensommaren för att eventuellt hitta ungar eller juveniler. 

Förra året hittade jag inte en enda på just björk. Dessutom är det har fyndet ungefär 150 meter från det ganska koncentrerade ställe där jag förra våren hittade dem på ett ganska koncentrerat område och enbart på stående döda (eller döende) alar. Jag letade då också på många björkar och levande alar utan resultat. Det är dock både observerat (på annat håll) att de faktiskt finns på andra lövträd än just al. Problemet är förstås att de är så förtvivlat svåra att få korn på när de sitter på bark Dessutom är de coola och sitter ofta stilla även om man för med handen intill trädstammarna för att skrämma dem till lite rörelse.

Jag sökte förstås även nu efter fler lavsnabblöpare i närheten av det nya fyndet. Den sökningen gav föga förvånande inget resultat. Det var trots allt en smula kyligt och solen höll på att försvinna bakom ett molntäcke. Med andra ord var det bara ren flax att jag råkade få ögonen på denna. Tur jag hade makroutrustningen i väskan!

Varför ordar jag så mycket om den här spindeln?

Ifall du undrar över det så har du inte läst inlägget där jag skrev om då jag först hittade dem.

Bådaviken 28.3. Del 1

Hej och hopp!

Det årstidsväxlar för fullt där ute. Här på bloggredaktionen är allt möjligt annat än inläggsproduktion i fokus.

Visserligen är den fokusen till stora delar djur-centrerad på alla tänkbara sätt, men inget av det är bloggmaterial (än).

I söndags (28.3) släppte jag ritplattan och referenslitteraturen, stängde datorn, drog på mig ett par byxor, gränslade cykeln och letade mig ut till Bådaviken för inspektion. 

Sångsvanarna har rört sig i Österbotten ganska många dagar redan men de två på bilden ovan var min första svanobservation för året.

Gråtrutarna började skrika vår för några veckor sedan. Självfallet måste en sådan få komma med i bloggens första riktiga - om än korta - vårrapport.

Snön ligger än så länge kvar på de flesta ställen här i trakten. Täcket är väl ungefär 10-30 cm beroende på plats. Smältningen går trots allt snabbt eftersom snötäcket blev luftigt och fluffigt denna vinter.

Nere bland vassen spankulerade en ensam trana - givetvis också den första framför mina ögon den här våren. 

I övrigt var det lugnt. 

Isen ligger självfallet kvar såväl i viken som på fjärden utanför.

Besöket ute i Bådaviken bjöd på en liten överraskning. 

Den meningen får bli klipphängare inför nästa inlägg.

Väggsidenbi

Väggsidenbi - Colletes daviesanus - har presenterats på bloggen tidigare. Då var det i form av fältfotografier. Här är honor och här är hanar. I denna korta sammanfattning kring några hyresgäster i trädgårdens bihotell finns även ett par väggsidenbin.

Senaste sommar hade två honor fastnat ett av växthusen och hunnit kasta in handduken innan jag noterade dem.

Väggsidenbi hör till de vanligare biarterna i trädgården. Till kommande sommar borde nya bihotell anläggas. Byggnadsentreprenörerna har varit aningen inaktiva på hotellfronten den senaste tiden.

Släktet Colletes ingår i familjen Colletidae (korttungebin). Familjen inbegriper hos oss i Finland även släktet Hylaeus (citronbin).

Tungan är, som familjenamnet antyder, ganska kort och har en bred och vagt tvådelad ända (glossa) kantad av hår så att den påminner om en pensel. Sidenbin besöker således blommor vars nektar och pollen är ytligt och lättillgängligt. Hos oss är renfana en favoritväxt.

Jämför med tungan hos de likaledes korttungade släktingarna citronbin här.

Hanen (nedan) låg död i mynningen av en bohåla i bihotellet.

Hanarna känns igen på lite längre och grövre antenner samt på lite mindre och mer "näpet" huvud.

Hona nummer två (nedan) är relativt sliten och har dött i en lite spretig kroppsställning. 

Det passade dock bra eftersom det då blev enkelt att dokumentera propodeum och punkturen på första tergiten (nedan).

Aperileptus sp.

Som vanligt kommer den här stekeln ur ett av trädgårdens växthus och hör till de självdöda småkryp jag tenderar samla på.

Det är en art i släktet Aperileptus som ingår i underfamiljen Orthocentrinae (svampmyggesteklar) och familjen Ichneumonidae (brokparasitsteklar). 

Kroppslängden på denna hona är 5 mm. 

Bakkroppens tergiter har gett vika när innandömet torkat ihop.

Underfamiljens svenska trivialnamn avslöjar valet av värddjur. Det rör sig alltså om larver av svampmyggor (fam. Mycetophilidae) och sorgmyggor (Sciaridae) samt eventuellt några andra familjer tillhörande överfamiljen Sciaroidea.

Svampmyggesteklarna verkar vara en underfamilj som främst förknippas med skogsområden generellt och tajgabältet specifikt (1). Det är kanske förstås en konsekvens av skogarnas svamprikedom samt därmed tillgången på värddjur. Således är underfamiljen ofta numerär i olika insamlingsprojekt med fällor ute i skogsmiljö (1). 

Det här är fjärde svampmyggestekeln (arten) jag hittills dokumenterat i trädgården. Om jag dristar mig till att killgissa en smula så kan dessa potentiellt gynnas av den samling död ved som deponerats här och var i trädgårdens undervegetation. Svampar tenderar gilla ved och svampmyggor gillar svamp och svampmyggesteklar gillar... ja... ni fattar.

I lådan med obestämda tvåvingar - som jag inte riktigt kommit mig för att börja dokumentera så värst mycket ur än - finns sannolikt också just svampmyggor och en del sorgmyggor. När jag evenutellt har sådana framför kameralinsen är ett stort frågetecken. 

Kanske aldrig. Vi får se. Genomgången och dokumentationen går så förtvivlat långsamt. Snart är det vår och sommar. Då lär lådorna med ogenomgånget material växa till sig ytterligare. Det här är en okontrollerbar lavin och inget kan jag göra för att hejda den.

Ovipositorn hos många svampmyggesteklar är av ganska specialiserat slag och variationen är stor inom släktet. Orthocentrinae är en något outforskad underfamilj än så länge och endast ett fåtal arters ekologi är någorlunda känd (2). 

Det vore med andra ord läge att testa samla in svamp med svampmygglarver för att se vad som kläcks och om man eventuellt också får parasitsteklar i kläckningen. Men det är förstås även andra än svampmyggesteklar som gillar svampmyggor. Även t.ex. hyllhornsteklar (fam. Diapriidae) har delvis samma idé om vad som är prima larvföda. Hur som helst finns det garanterat massor av ny kunskap att upptäcka för den hugade entomologen med fäbless för små parasitsteklar och/eller svampmyggor. 

Tack till Andrei Humala för bekräftelse av släkte.

Referens:

1. 

Andrei Humala

The Study of Orthocentrinae s. l. (Hymenoptera, Ichneumonidae) in Eastern Fennoscandia

2.

Ichneumonid Wasps (Hymenoptera: Ichneumonidae): their Classification and Biology

Gavin R. Broad, Mark R. Shaw & Michael G. Fitton

Handbooks for the Identification of British Insects. Vol 7 Part 12

Royal Entomological Society 2018