Rhopalum clavipes

Här kommer sista rovstekeln (fam. Crabronidae) av de insamlade exemplaren från 2018 och 2019. Resterande rovsteklar hittas i de föregående inläggen.

Stort och ovanifrån rektangulärt huvud, vingribbor och - framförallt - det utdragna och bakåt "uppsvällda" första bakkropssegmentet ger vid handen att detta rör sig om släktet Rhopalum.

Det här är en hona. Det förmedlas av de tolv antennsegmenten. Hanar har 13 antennsegment.

Hon är fem millimeter lång och hittad i ett av trädgårdens växthus. Växthusen hör numera till mina viktigare insamlingsplatser.

Arten är en no-brainer eftersom vi i Finland har tre arter av vilka enbart en har röda fält på bakkroppen. De övriga två har helsvart bakkropp. Här behöver man alltså inte kika på någon specifik tagg under armen på krypet. 

Det här rör sig således om Rhopalum clavipes.

Även om arten är enkel att bestämma på basen av nästan vilken bild som helst har jag tagit en del olika bilder i dokumentationssyfte.

Mesosoma ("mellankroppen") är relativt slät utan någon grövre punktur eller ytor med skulptural textur. Propodeum till stora delar väldigt blankt.

Även undertill är mellankroppen generellt slät.

Texturen ("mikroskulpturen") på tergit 6 (Pygidial area) är specifik för arten - men behövs som sagt inte för artbestämningen i det här fallet.

Punkturen på huvudet och pannan övergår i ett slätt område närmare antennfästena. Där finns en subtil upphöjning med en åtskild samling ansiktshår.

Ögonen är stora precis som på övriga rovsteklar i underfamiljen Crabroninae. Likheten med t.ex. Crossocerus-steklar är påfallande. 

Rhopalum-steklar påträffas ofta i samma miljöer som rovsteklar i släktena Passaloecus, Trypoxylon, Psenulus och Crossocerus. Bona anläggs gärna i ihåliga eller märgfyllda växtstjälkar. Bl.a. vass (Phragmites), hallon (Rubus), fläder (Sambucus), spireor och rosor (m.m.) nämns som omtyckta alternativ för R. clavipes. Här i trädgården är avbrutna hallonstjälkar sannolikt använda. Jag har dock inte bekräftat detta än. I stekelhotellen har de observerats i stjälkbitar från jätteslide (Fallopia sachalinensis). Jätteslide är numera utrotat från trädgården och rören som samlades var heller aldrig särskilt väl besökta. Vass-rör och andra små stjälkbitar är mera lockande för flertalet steklar.

Bocellerna ligger på rad eller i gnagda sidokamrar när märgfyllda stjälkars diameter så tillåter. R. clavipes bosätter sig även i flyghål av vedlevande skalbaggar.

Byten sägs vara små tvåvingar i familjerna Mycetophilidae (svampmyggor), Chironomidae (fjädermyggor), och Culicidae (stickmyggor). Arter bland Homoptera (växtsugare som stritar, dvärgstritar och bladlöss), Psocoptera (stövsländor) och Psyllidae (rundbladloppor) kan också bli larvmat. Det är med andra ord en ganska flexibel och opportunistisk liten rovstekel.

Det bör dock tilläggas att den finländska populationen av R. clavipes verkar vara närmast helt inriktad på storstövsländor (fam. Psocidae) (Merisuo, 1943). Den här typen av regional bytesspecialisering tycks vara relativt vanlig hos en del rovsteklar (se ref.).

Rhopalum clavipes är rapporterad från nästan hela landet (glesare i norr).

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd