Vet inte exakt hur jag ska sammanfatta 2021 i detta numera traditionsenliga sista inlägg för året. Jag börjar bara och så ser jag vart det barkar. Tror det blir ett sammelsurium av dittan och dattan presenterat så som det för stunden faller mig in.
Då så...
Om jag kikar på antalet blogginlägg har jag väl hållit de senaste årens normala tempo vad utfärder och aktivitet beträffar. Året har varit hyfsat ordinärt på den punkten. Känner att jag borde ha åkt till Storsand några gånger extra. Söker där en specifik spindel jag hittills inte fått korn på. Bådaviken har jag som brukligt besökt relativt ofta. Det jag inte gjort - men som jag ständigt tänker att jag borde göra - är att åka till nya ställen. Vet faktiskt inte varför jag har så svårt för att då tummen ur ändan när det kommer till en så enkel grej.
Några av årets höjdpunkter nu när jag ser tillbaka är väl följande:
- Alkfågelräkning på Valsörarna. Här länk till sista inlägget som i sin tur innehåller länkar till de övriga i "serien".
- Metoecus paradoxus... kanske inte så ovanlig, men ändå.
Inga champagnekorkspoppande observationer detta år alltså. Men rent upplevelsemässigt har det ändå varit till full belåtenhet. Dagarna på Valsörarna var t.ex. ett suveränt andningshål. Speciellt vistelsen ute på det spegelblanka havet i soluppgången.
En väsentlig skillnad från tidigare år är att jag nu jobbat på Artdatabanken (SLU) vilket innebär att natur och biologi fyllt tillvaron på helt andra sätt än tidigare. Mitt behov av att låta just natur och biologi vara mental avkoppling till jobbet i vardagen har således ändrats en smula. Men eftersom arbetet trots allt är skrivbordsjobb (främst illustration) har utevistelserna självfallet ändå varit av stor vikt. Avtalet med Artdatabanken sträcker sig till sista juli 2022.
Inventering av häckning - främst silltrut - i den lokala skärgården har jag fortsättningsvis varit delaktig i. Året var sisådär när det kommer till flygga ungar och silltrutens (nominatformen Larus fuscus fuscus) situation i Östersjön är fortfarande ett frågetecken. Det verkar som om de goda häckningsåren numera är undantag. Rapporten för 2021 är i skrivande stund ännu inte klar (tror jag).
En predator som återvänt ut till skärgården på senare tid är utter. Det är trevligt i sig att arten återhämtat sig. Den varvar samtidigt sin fiskdiet med fågelungar när den får chans och här ovan är [mobiltelefon]dokumentation av en av dess matplatser där ett antal silltrutsrester ligger utspridda. Dylik predation kan förstås kännas aningen knepigt med tanke på silltrutens generella problem vilka tenderar resultera i att varje flygg unge är av stort värde. Men vad gör man?
På tal om skärgård besökte jag i somras Rönnskären och framförallt då Fäliskär med sin karakteristiska träbåk. Besöket var en ren familjeresa och jag hade inga avsikter att kolla djurlivet där ute. En sommar i början av 80-talet tillbringade jag mycket tid ute vid den då ännu ibrukvarande lotsstationen. Rönnskär har jag inte sett på annat än avstånd sedan 1983. Det var fantastiskt att åter igen beträda holmen och få väcka gamla minnen. Samtidigt var det också en smula ledsamt med tanke på lotsstationens bedrövliga skick och att den mänskliga "närvaron" i ytterskärgården numera helt bytt karaktär. Men det är en annan historia.
Alla som följt bloggen tidigare vet att jag brukar börja lyfta fram lite statistik när det drar ihop sig till sammanfattningar.
Som sista statistikförbättrande bloggnykomling för året plockar jag härmed fram Macrothylacia rubi, gräsulv, som dokumenterades med mobiltelefon då jag var ute och gick med jycken 8.9. Hade glömt bort dessa bilder fram tills nu. Den blir därmed 75:e nya arten på bloggen detta år. Totalt innehåller bloggen nu 972 arter.
Jag samlar förstås artkryss rent allmänt också, men trädgården är fortsättningsvis en "ruta" jag håller lite extra koll på. Antalet artkryss i trädgården är nu uppe i 690 vilket betyder att jag lagt 45 nya arter till listan 2021. Inte jättemånga, men som jag tidigare nämnt har jag heller inte riktigt ansträngt mig. Ökningen från tidigare år beror dock på en specifik "ansträngning"... nämligen att numera dokumentera levande insekter jag släpper ut ur trädgårdens växthus. Sedan är det förstås så att jag har en växande hög insamlade (från växthusen) döda insekter i lådorna också. Artbestämningen av dessa går långsamt och jag har kvar ogenomgånget material från 2020. En del av årets siffror är alltså artbestämningar av sådant som samlades in 2020.
Här följer statistiken som sådan:
Antal artkryss för trädgården:
2013: 142 st.
2014: + 33 = 175 st.
2015: + 213 = 388 st. (en hel hög äldre obestämda observationer som adderades)
2016: + 43 = 431 st.
2017: + 85 = 516 st.
2018: + 60 = 576 st.
2019: + 37 = 613 st.
2020: + 32 = 645 st.
2021: + 45 = 690 st.
Antal olika arter på denna blogg:
2013 -> 2015: 467 st.
2016: + 52 = 519 st.
2017: + 116 = 635 st.
2018: + 82 = 717 st.
2019: + 75 = 792 st.
2020: + 87 = 897 st.
2021: + 75 = 972 st.
Det ska dock sägas att jag de senaste dagarna sorterat mitt insamlade material lite mer systematiskt och att allt inte längre är så etikettlöst som det hittills varit.
Jag har en hel drös saker jag tänkt göra och skriva om men som jag aldrig kommit till skott med:
- Kontinuerligt plocka ut någon ekologiskt, biologiskt, miljömässigt eller klimatologiskt intressant nyhet ur peer review-pressen. Prenumerationerna på Science och Nature bjuder varje vecka på något man kunde orda en smula om. Men jag kommer mig bara inte för. Man kanske inte måste skriva så mycket... bara nämna och länka?
- Skriva en längre text angående pågående planer på bro över Kvarken. Den texten är primärt dock inte ett blogginlägg.
- Utföra vettiga tester på min makroutrustning och även nämna lite om utrustningen och resultaten på bloggen. Jag har liksom lovat att göra det i flera inlägg under årens lopp. Det verkar vara helt omöjligt att genomföra... uppenbarligen. Det är roligare att kasta en stekel framför kameran i makrostudion än att krångla med regelrätta tester av optik.
- Skriva inlägg om en hoper naturrelaterade böcker som rimligen kunde intressera läsarkretsen.
- Åka ut till nya platser och andra biotoper än de jag vanemässigt besöker. Hur svårt är det egentligen på en skala?
- Börja räkna in svamparna i statistiken över artkryss. Varför i hela fridens namn gör jag inte det? Jag har dem trots allt någorlunda registrerade. Växterna har jag heller inte berört det minsta.
- Vara lite mer systematisk när jag söker av en viss biotop. Kolla det undersökta materialet (typ förna) noggrannare efter de riktigt små krypen.
- Etikettera arterna (de artbestämda) i samlingen. Det verkar dock vara på gång om jag uppfattat mig själv korrekt.
Ger inga nyårslöften.
Som en klen kompensation för första punkten bland "saker jag borde göra" här ovan, kan jag i alla fall lyfta fram en artikel som kan symbolisera stora delar av vår kunskap om ekologiska förhållanden. Det handlar om en undersökning kring valarnas krillkonsumtion och krillens population. Studien lyfter fram att valarna konsumerar mycket större mängd krill än man tidigare beräknat. Samtidigt finns ett slags paradoxalt förhållande mellan valpopulationerna och krillförekomsten. Flera valar resulterar i mera krill och när valfångsten decimerade antalet valar in till absurdum sjönk även mängden krill i haven.
Orsakerna står att finna i omsättningen av näringsämnen. Valarnas rikliga krillkonsumtion och likaledes rikliga bajsande håller näringen i ett konstant kretslopp som krillen i slutandan gynnas av. När valarna försvann förlorades även närinsämnesomsättningen i ytvattnet (ämnena sjönk ner) varpå de gick förlorade även för krillen. Exempelvis järn är en bristvara i havet och just det är valarna bra på frigöra och hålla i ytvattenlagren där det är livsviktigt för drösvis av organismer i ekosystemet.
Att valarna - en del av dem i alla fall - delvis återhämtat sig innebär inte att krillen återhämtar sig hur raskt som helst. Ett numera näringsfattigare ytvatten i världshaven har helt enkelt inte kapacitet att livnära samma mängder organismer som förr och återhämtningen är oerhört långsam.
Studien tjänar som ett gott exempel på ytterligare ett konstaterande att vår mänskliga logik inte alltid drar rätt slutsatser när det kommer till ekosystemens mekanismer och kaskadeffekter. Färre krillslukande valar innebär alltså inte att krillpopulationerna blir större. Tvärtom.
Motsvarande skeenden finns på många håll och i många ekosystem. När vi petar i en organism påverkar vi alla andra organismer i näringskedjan. Dagligen ser man i nyheter, notiser och sociala media självsäkra uttalanden från människor som har alldeles för lätt att se svartvitt på ekosystemen i vår närhet. Individuell slutledningsförmågan borde inte övertrumfa vetenskapliga observationer.
Jag hyser en ganska mörk syn på om och hur mänskligheten ska lyckas krångla sig ur det svåra grepp vi på något sätt har på oss själva. Båda skuldrorna är obehagligt nära mattan. COP24 var väl delvis aningen mer positivt än jag hade vågat tro. Samtidigt var det ändå allt annat än tillräckligt. Nu återstår att se om allt var enbart "blah, blah, blah" (för att citera en känd klimataktivist) eller om det faktiskt är verkstad bakom orden. 2022 är året då vi måste märka att ett tydligt skifte äger rum.
Samtidigt hörs stora protester kring bränslepriser och skatter förknippade med klimat och miljö. Risken är överhängande att kommande val enbart ger politiskt mandat till klimatförnekande kortsiktiga populister som bromsar all form av rörelse i rätt riktning. Dessa krafter är fortfarande på tok för starka i allt för många länder.
Samtidigt måste mänskligheten hejda biodiversitetskrisen, den fortlöpande utarmningen och fragmenteringen av olika habitat. Tycker mig se ytterst få strävanden i den riktningen. Varje politiskt beslut osm tas i varje liten kommun måste från och med nu ha såväl klimat som biodiversitetsaspekten med i beaktande. Vi kan inte längre ta beslut som på minsta sätt ignorerar dessa aspekter. Det finns inte längre någon kompromissmån.
Individen kan bara göra si och så mycket för att minska sitt eget klimatavtryck och nu är det upp till modiga politiker och företag att statuera exempel. Vi andra måste rösta fram de modiga beslutsfattarna och vi måste ge dem vårt stöd så att även obekväma beslut kan tas. Men allt är förstås inte "obekvämt". Klimatmål kan nås med bekväma beslut också. Dessutom är slutresultatet mycket mera bekvämt än om vi inte fattar rätt beslut nu... helst i går.
Jahapp...
Kan man önska gott nytt år efter de sista raderna?
Jovisst kan man det. Vi måste våga tro på ett systemskifte samtidigt som vi själva agerar för det på de sätt vi kan.
alltså...
Ett riktigt gott nytt år till alla!
(men först ska tungmetaller och andra miljögifter traditionsenligt spridas medelst fyrverkerier)
