söndag 30 maj 2021

Åkersnigel

Här är ännu ett inlägg knutet till min strävan att bättra mig angående andelen blötdjur på den här hittills torrdjuriga bloggen.

Snigeln är funnen under en barkbit som lossnat från en i trädgården liggande pilstam och som låg på marken bredvid stammen, På sedvanligt sätt drog snigeln först ihop sig men var ändå relativt snabb med att försöka avlägsna sig från sin plötsligt exponerade position.


En bra början när man artbestämmer sniglar är först att kolla kontrollera andningsporens läge plats på manteln. På denna är andningsporen i bakre delen av manteln. Sedan kan man t.ex. kika på mantelåsarnas utseende. Om "ringarnas" centrum är mitt uppe på manteln går artbestämningen vidare i en rikting och om centrum är beläget vid andningsporen går det i en annan riktning.

Här är alltså mantelåsarna centrerade nära andningsporen. Det betyder att man styrs in på släktet Deroceras.

Snigeln är förhållandevis mörk, men man kan notera ett karakteristiskt nätmönster runt tuberklerna ("upphöjningarna" på kroppen bakom manteln) och då landar vi i Deroceras reticulatum. Artnamnet reticulatum har just med nätmönstret att göra. På svenska heter den åkersnigel.

Arten är troligen införd i Norden och förmodas ha kommit hit redan i ett tidigt skede samtidigt som jordbruket kom hit. Den är känd som aningen besvärlig i odlingar av allehanda slag - alltså såväl köksträdgårdsväxter som blomrabater.

I motsats till många andra av våra sniglar hittas stora (vuxna) exemplar redan tidigt på våren. I Finland är fynden (rapporteringarna) primärt gjorda i södra halvan av landet. En del av observationerna är dock tveksamma pga. potentiell felbestämning.


 
Referenser:

von Proschwitz, T. 2018
Artfakta land- och sötvattensmollusker.

Anne Koivunen, Pekka Malinen, Hannu Ormio, Juhani Terhivuo, Ilmari Valovirta
Suomen kotilot ja etanat
Tibiale 2014
ISBN 978-952-67544-6-8


tisdag 25 maj 2021

Sammetsfest

Sammetskvalstren (Trombidium sp.) vaknade nästan en månad tidigare än normalt i bloggredaktionens trädgård. Rimligen orsakades det av den rejäla värmeböljan som vällde in över landet i början av maj.

Jag har de facto aldrig tidigare noterat så många aktiva sammetskvalster samtidigt. Vissa fläckar av trädgården var uppenbarligen populära samlingsplatser. Sådent beteende beskrivs dock också av litteraturen (se referens).



Bilderna ovan togs 9.5.
Alla bilderna nedan togs 20.5. Det var en riktigt kvalsterintensiv dag.

Jag kunde notera en avsevärd storleksskillnad individer emellan. Medel- eller kanske median-storleken var ungefär 2-2,5 mm (kroppslängd). Det stämmer bra med hanarnas medelstorlek (ref.) och det är också hanarna som blir aktiva först. 

Kvalstret nedan var dock enbart ca 1 mm. Det är mindre än de minsta hanarna i referensens undersökningsmaterial och stämmer bättre med deutonymferna. Huruvida deutonymfer överhuvudtaget är aktiva just nu vet jag inte. Deutonymfer har för övrigt samma utseende som de vuxna.

Resterande bilder (nedan) visar en individ som är kring 4 mm och klart större än övriga. Det är större än de ca 3 mm som hanarna verkar bli som störst. Dessvärre fortsätter jag min ovana med att inte samla in och dessa dokumenterade jag inte ens magen på. Därför kan jag säga varken bu eller bä angående deras könsfördelning. Ganska lamt agerande får jag konstatera. Samma gäller insamling så att jag kunde avgöra art. Det gör man inte på basis av dylika fältfotografier.

I det här inlägget från 2019 ordade jag en smula om deras liv och leverne. Man får konstatera att sammetskvalster har ganska märkvärdigt och tidvis smått obegripligt sätt att existera. När, vad och var de äter verkar vara ett frågetecken. 

En annan detalj jag får konstatera är att de är trixiga att få riktigt vettiga bilder på. Det är som om den röda "sammetsytan" reflekterar ljus på svårbemästrat sätt och blir lätt "sönderbränd". 
I efterbearbetningen blir man tvungen att dämpa rödheten för att deras form ska synas. Samtidigt vill man bibehålla lystern... och sedan är det förstås så att olika skärmar visar bildmaterial med olika färgintensitet vilket gör att de på min arbetsdator kanske är OK, men när jag ser på det här inlägget via någon annan dator så är de ändå alldeles för röda... eller för färglösa.

Angående färgen borde jag väl göra ett specifikt inlägg kring det där med deras röda färg. Ämnet nämndes kort i kommentarsfältet under det här inlägget, men skulle absolut förtjäna mer plats. Det är för övrigt enormt mycket kring kvalster som skulle förtjäna mer synlighet.




Referens:

Joanna Makol and Andreas Wohltmann
A redescription of Trombidium holosericeum (Linnaeus, 1758) (Acari: Actinotrichida: Trombidioidea) with characteristics of all active instars and notes on taxonomy and biology
Annales Zoologici (Warszawa), 2000, 50(1): 67-91



 

fredag 21 maj 2021

Skäggsnäcka

Med tanke på föregående inlägg passar det väl fint att fortsätta med en snäcka jag dokumenterade under gårdagskvällens lilla fotosafari ute i trädgården. Ska hädanefter försöka notera dessa, av mig tidigare förbisedda, varelser när jag vänder på stenar där ute i den där naturen.

Här är en snäcka som uppvisar diverse glesa hår på skalet. Det finns flera håriga snäckor, men här i Österbotten är det rimligen bara skäggsnäcka, Trochulus hispidus, som uppvisar dylika hår. Den dokumenterade snäckan har skavt av en hel del av sina strån.

Kontroll av skalets proportiner och form bekräftar att det rör sig om nämnda art. Visserligen är arten variabel och skalet kan vara mer eller mindre koniskt, men det oaktat råder inga frågetecken.

Skäggsnäcka anses främst vara spridd av oss människor - speciellt hit norrut. Det är dock inte någon knepig eller invasiv art på något sätt. De hittas primärt i olika kulturlandskap. Skalbredden kan bli uppemot 12 mm. Snäckan på bilderna är kring 8 mm.



lördag 15 maj 2021

Trubbdisksnäcka

Lite skamset får jag konstatera att snäckor och sniglar blivit närmast helt ignorerade på den här bloggen. 
Ja, inte bara på bloggen, utan även i mitt observerande av diverse kryp ute i spenaten rent generellt.

Varför?
Jag vet inte!
Har inget vettigt svar och ingen som helst relevant argumentation.
Är jag ointresserad av dem?
Näee... det skulle jag inte säga.

Typ 35 arter borde vara möjliga att hitta i Österbotten - kanske ytterligare någon förbisedd art om man har tur. En del av snäckorna är förtvivlat små och har garanterat passerat under mången radar.

Innan det här inlägget kom till förekom enbart två arter på bloggen. Flera av inläggen var dessutom med fokus på en parasit. Inte ens de ofta påträffade sniglarna har fått plats i mer än ett enda halvhjärtat inlägg.

Ska försöka bättra mig och oftare låta dem ta plats på kamerans sensor och minneskort. Man träffar ju trots allt på dem nästan jämt och ständigt.

Här är en hyfsat vanlig snäcka som kan hittas i hela landet. Trubbdisksnäcka - Discus ruderatus - blir uppemot 7 mm bred och kännetecknas främst av de tydliga tvärgående/radiala åsarna/ribborna (radiärstriering). 

Förväxling kan ske med släktingen fläckdisksnäcka (D. rotundatus) som dock är mer sydlig i sin utbredning och troligen inte hittas på dessa breddgrader - utom möjligen i växthus.

Trubbdisksnäcka är främst skogsbunden och hittas ofta i stubbar och under förmultnande trä. Snäckorna (tre dokumenterade individer) på bilden fanns under ett antal tjocka bräder intill trädgårdens damm.



Referens:

Anne Koivunen, Pekka Malinen, Hannu Ormio, Juhani Terhivuo, Ilmari Valovirta
Suomen kotilot ja etanat
Tibiale 2014
ISBN 978-952-67544-6-8

von Proschwitz, T. 2018
Artfakta land- och sötvattensmollusker.



 

onsdag 12 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 11 - Vanlig fästing

Bådaviken är teoretiskt hemvist för kopiösa mängder fästingar. 

Däggdjur av alla storlekar - dvs. från små gnagare och insektätare till älgar - både syns och ger sig till känna genom ljud, spår eller spillning

Alla dessa djur måste vara bärare av fästingar. Jag lägger tyngdpunkt på måste. Det bara måste vara så.
Bådaviken torde dessutom teoretiskt erbjuda perfekt mikroklimat för fästingars överlevnad i väntan på nästa mål mat.


Jag har rört mig i Bådaviken under alla årtstider. Besöken har varit många under årens lopp och på högsommaren letar man sig ofta fram genom högt gräs och annan markväxtlighet.

Självfallet kontrollerar jag mig själv efter varje besök, men inte en enda gång har jag påträffat någon fästing. Det är ett sant mysterium. 
Finns fästingarna faktiskt inte i Bådaviken? 
Eller är jag inget åtråvärt byte?

 Jag vet inte.

Småkrypssafarin 1.5 bjöd - som synes - äntligen på en fästing.

Men den hittade inte mig.
Jag hittade den.

När jag min vana trogen sållade lövförna ute i albården traskade plötsligt denna hona omkring på uppsamlingsytan.

Ska erkänna att jag för en kort stund kontemplerade över det faktum att fyndet genererade lyckokänslor... att det var roligt att se en fästing komma traskande bredvid Erythaeus-kvalster, jordlöpare, myror, täckvävarspindlar och diverse hoppstjärtar. Då var den plötsligt ett djur och inget hullingförankrat, sjukdomsspridande äckel.

Jag samlar ju sällan småkryp. Men den här fick komma med hem och när detta skrivs är hon ännu i frysen. Tror inte det tar henne av daga eftersom hon sannolikt har kvar sitt antifrysskydd efter vintern. Vi får se. Om kylan inte gör jobbet lär spriten fixa biffen.

Medan fästingen vandrade omkring på uppsamlingsytan ville den enbart söka skydd. Det fanns inget som drev henne mot mig. När jag petade på henne drog hon ihop benen och såg "död" ut så som många spindeldjur gör när de anar oråd. Hon var alltså inte alls intresserad av att kroka tag i mig. 

Slutligen ska det väl tilläggas att det rör sig om vanlig fästing - Ixodes ricinus. Om inte annat syns det på bilden av undersidan där könsöppningens placering och längden på första benparets coxataggar avslöjar arttillhörigheten.

Fästingar!
Fascinerande varelser!



Bådaviken 1.5. Del 10 - Troligen skogsbjörn

Björnspindlarna (släktet Trochosa) återfinns allt som oftast i Bådaviken. Det här unga exemplaret ser ut som skogsbjörnspindel (T. terricola).



måndag 10 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 9 - Blek kärrlöpare

Matar på med jordlöpare (fam. Carabidae) hittade i albårdens lövförna ute vid Bådaviken. Här är det blek kärrlöpare - Agonum piceum - som får finna sig i att kuta omkring en stund i lilla fotograferingslådan. Slarvigt dokumenterad med tanke på den dåligt postitionerade skärpan.



Bådaviken 1.5. Del 8 - Skogssvartlöpare

Skogssvartlöpare - Pterostichus oblongopunctatus - Brukar vara ett standardfynd i trädgården på vårarna. Lövförnan i Bådavikens strandskog är också hemvist för denna eleganta jordlöpare (fam. Carabidae).


Bådaviken 1.5. Del 7 - Vasskärrlöpare

Jordlöparna - familjen Carabidae - bjuder på närmare 300 arter i Finland. Av skalbaggarna är det också jordlöpare som tenderar förekomma oftast på den här bloggen, men det beror garanterat delvis på att jag tenderar leta småkryp på ställen där jordlöparna är talrika. Dessutom är jordlöpare ganska lätta att upptäcka eftersom de är aktiva, rörliga och kvicka.

Vasskärrlöpare - Agonum thoreyi - är ny för bloggen. Denna vaskades precis som många övriga i denna lilla inläggsserie fram ur förnan i Bådavikens strandskog.

Tack till Håkan Ljungberg för bekräftelse.


söndag 9 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 6 - Ljus förnalöpare

Lövförnan i Bådavikens albård innehåller ljus förnalöpare - Dicheirotrichus placidus.

Det är inte så värst förvånande med tanke på att det är en vanlig löpare i precis den typen av miljö. Av någon märklig anledning har jag ändå inte hittat den i Bådaviken tidigare. Men mina förnasållningar har å andra sidan varit synnerligen sporadiska och bristfälliga under tidigare år.

Första maj hade jag flera individer på uppsamlingsytan.

Tidigare i våras dokumenterade jag en ljus förnalöpare med parasiterande svamp. Mer om den här.



Bådaviken 1.5. Del 5 - Hårig smalmyra

Jag kan inte begripa varför jag tog så fruktansvärt få och dåliga bilder på smalmyrorna som plötsligt dök upp när jag sållade förna vid roten av en liten al. I synnerhet av drottningen blev bildmaterialet pinsamt skralt.

Myrorna var tröga och uppenbarligen ännu inte särskilt bekväma i den något mediokra temperaturen för dagen.

Artbestämning kan trots allt göras och det rör sig om hårig smalmyra - Leptothorax acervorum. Detta kan konstateras eftersom det går att skönja utstående hår på arbetsmyrans bakben. Alternativet är tallsmalmyra (L. muscorum) som dock saknar dessa hår.

Drottningen (de två första bilderna) skulle i teorin kunna vara snyltsmalmyra (L. kutteri) vilket är en art som... hör och häpna... snyltar... på hårig smalmyra och som således inte har egna arbetare. Jag upplever dock att längsåsarna på huvudet stämmer bättre överens med beksrivningen för hårig smalmyra.

Snyltsmalmyra sägs också vara vanligare i mer talldominerade biotoper.

Hårig smalmyra antas vara den vanligaste och mest spridda myran i Norden. De anlägger gärna bon i förmultnande stubbar och återfinns i flera olika biotoper. Kolonierna är ganska små (några tiotals till hundratals myror) men kan vara många på liten yta när förhållandena är de rätta.

Stora är de inte. Arbetarhonan är väl 3 mm och drottningen kanske 3,5 mm.


Referens:

Douwes, P. et al., 2012.
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.


Bådaviken 1.5. Del 4 - Björkspetsvivel

Här är två millimetrar vivel på vandring över uppsamlingsytan där småkryp landar när jag sållar förna.

Viveln är en björkspetsvivel - Betulapion simile.

Tack till Håkan Ljungberg för artbestämning,

 

lördag 8 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 3 - Erythraeus sp. (och fri spekulation)

Receptet för ökad läsekrets och fler bloggföljare inbegriper antagligen inte större andel kvalster i ämnesfloran. Det verkar som om just kvalster är extremt lågt på popularitetsskalan om man kikar på besökarstatistiken. Vad det eventellt beror på kan jag inte begripa och rationell argumentation misslyckas jag krångla fram. Någon som eventuellt - av misstag? - råkar se detta har kanske en förklaring.

Sålunda börjar jag misstänka att fler kvalsterinlägg kanske inte alls är rätt strategi för att vinna något finlandssvenskt bloggpris - vilket givetvis alltid varit min självklara strävan.

Innan jag byter till hälsa, träning, inredningstrender, solresor och katter ska jag ändå kasta in det här kvalstret.

"Jaha, men det här inlägget känns ju oerhört meningsfullt!" kanske du tänker med lätt syrlig ironi.
"Så oooooerhört länge sedan du hade ett lika bildrikt inlägg med precis likadant kvalster liksom!"

Fast å andra sidan är det kanske inte en enda läsare som tänker ovan nämnda tankar eftersom det vore en statistisk högoddsare och alltså helt beroende av att samma läsare faktiskt sett och läst hela två av dessa sällan besökta kvalsterinlägg. 

Eller tre kvalsterinlägg med väldans likadana kvalster... om jag ska vara ärlig. 

Varför detta nu då?

Jo, om man kikar lite närmare på det här kvalstret (släktet är förstås Erythraeus) noterar man snabbt att vissa proportioner inte är samma som hos kvalstren i första länken ovan. Här har vi ett kvalster med längre och glesare behåring över kroppen. Benen är också klenare. Små detaljer vid "munregionen" (ovanför palperna) är olika.

Kvalstret är funnet på samma lokal (Bådaviken) och i samma biotop som exemplaret i andra länken. Det här vaskades fram ur lövförna och det vuxna kvalstret i nämnda länk kröp på en liggande alstam nere på marken.

Det som skiljer dem åt (proportioner och behåring) indikerar eventuellt åldersskillnad. Det här kvalstret skulle således främst kunna tolkas som en deutonymf - även om jag hyser viss osäkerhet pga. avsaknad av erfarenhet och tydliga referenser gällande utseende hos deutonymfer i släktet Erythraeus

Misstanken att det rör sig om en deutonymf stärks dock av espertiskommentarer i en kvalstergrupp på fb.

Är det samma art som det vuxna exemplaret jag hittade på samma plats två veckor tidigare?

Det kan omöjligt avgöras utan mikroskopering av båda samt bra referensmaterial för såväl vuxna som deutonymfer.

Rent logiskt skulle det förstås mycket väl kunna vara samma art. Plats, biotop och generellt utseende kan tyckas tyda på det. En tänkbar indikation på att det ändå kanske inte är samma art är tidpunkten. 

Med det menas att de är funna under samma tidpunkt på året men samtidigt i olika ålderskategori.

Erythraeus-arterna verkar ha olika anpassningar till årstiderna (se referens) och övervintringen (diapausen) sker således i olika utvecklingsstadier. 

Exempelvis ser det ut som om E. regalis övervintrar som deutonymf medan E. cinereus gör det som vuxen. Om detta är regel eller om undantag finns vågar väl ingen svara på (?).

De båda Erythraeus-kvalstren jag nu dokumenterat ute vid Bådaviken är rimligen i samma ålderskategori som de övervintrat. Mitt köksbordshypotetiserande resulterar i den misstanken eftersom dokumentationstillfällena var kort efter snön och isen släppt markvegetationen i albården där de hittades. Även om det är två veckor mellan fyndtillfällena inbegrep den tiden också ett bakslag för våren. Minusgrader och snö slog till. 

Om dessa kvalster är samma art och alltid - regelmässigt - övervintrar i ett och samma åldersstadium, så måste den tidigare funna ha hunnit byta från övervintrande deutonymf till vuxen, medan den andra (den här) inte gjort det. Den hypotesen känns kanske inte helt trolig med tanke på att de är funna inom en radie på ca 20 meter och därmed genomgått närmast identiska temperaturväxlingar och förutsättningar. Alternativet (om de är samma art) är att de kan övervintra i olika stadier.

Exakt vad som krävs för omvandlingen från deutonymf - via vilande/inaktiv tritonymf - till vuxen och hur länge det tar i en given temperatur vet jag inte. Allt blir bara öppet, vilt och ganska irrelevant - men roligt (och farligt?) - spekulerande. 

Slutligen bör jag också poängtera att det här inte alls behöver vara ett kvalster som tillhör någondera nämnd art. De användes enbart som exempel på observationer gällande övervintring. Därför kan man heller inte dra långt gångna slutsatser gällande den specifika (funna) artens (eller arternas) övervintringsstrategi.

Ett annat övervintringsexempel i nedanstående undersökning (ref.) är E. phalangoides som verkar övervintra som ägg. Det i sin tur indikerar att de Erythraeus-kvalster jag påträffar i trädgården faktiskt kan vara arten i fråga eftersom de är vuxna mot slutet av sommaren. E. phalangoides verkar för övrigt vara en art som eventuellt är relativt ensam om sina färgkombinationer... eventuellt alltså... och därmed kanke kan artbestämmas på basis av utseende. Det ska väl inte spikas förrän tillräckligt många mikroskoperats och verkligen artbestämts av acarologerna.

Hur som helst. 
Hela det här inlägget är alltså främst ett enda långt spekulerande helt utan slutsatser eller ens misstankar om att det förhåller sig på ett eller annat sätt. Det enda jag kan konstatera är att en vuxen individ hittades 17.4 och att en förmodad deutonymf i samma släkte hittades två veckor senare på samma plats. 
Hur kan det inte vara ett angeläget bloggämne?

Noterat det foretiska(?) kvalstret på höger framben? 
Det påminner om kvalstren på lavsnabblöparna.

Förresten är det fullt möjligt att jag fortsätter med kvalsterinlägg trots deras oförmåga att höja besöksantalet. Jag kan liksom ändå inte låta bli att vara en gnutta intresserad av krypen i fråga.


Edit: Som bonus ifall du orkat ta dig ända hit kommer ännu en bild av ytterligare ett exemplar som vaskades fram i samma Bådaviken-safari (hade glömt denna när jag skrev ovanstående). Samma deutonymf-look som föregående.





Referens:

Jeanette Stålstedt et al. 
Towards resolving the double classification in Erythraeus (Actinotrichida: Erythraeidae): matching larvae with adults using 28S sequence data and experimental rearing


volume