Bådaviken 6.4

Förra söndagen var isen blå och nu är det blått pga. vatten.

Veckan har varit varm. I torsdags (3.4) visade termometern 15°C.

På lördagen (5.4) kom kall vind norrifrån och drog med sig ett litet och kortvarigt snöoväder. I dag har det åter varit soligt (som synes) men temperaturen stannade på några enstaka plusgrader.

Även inne i viken har isen delvis fått ge vika. Några flyttfåglar av den kategori som drar nytta av den vattenspegeln sågs inte än (men en knipa såg jag i ett dike i Pensala för en vecka sedan).

En blåmes stannade kort upp i en av småbjörkarna framför fågeltornet och, medelst sång, markerade revir.

När man fotograferar "ut i fjärran" med 800 mm blir luftdallret påtagligt.

Bådaviken nådde jag först på eftermiddagen. Morgonen inleddes med moln på himlen och jag drog ut på cykelträning. När jag kom hem sken solen och då tyckte jag det skulle passa bra med ett kort besök i viken för att se hur veckans väder förändrat tillvaron där ute. När man befinner sig i fågeltornet på vikens östra sida blir det motljus på fåglarna som flyger förbi. 

Som vanligt traskade jag även genom den lövträdsdominerade strandskogen och hoppades på turen att få kvistfri sikt mot någon av de många småfåglar som där rusar från träd till träd. Den här gången hade jag lyckan att få trädkrypare i ett sådant "kvisthål" några sekunder.

Ofta är småfåglarna förstås högt uppe på stammarna och därmed sitter de vanligen lite frånvända i bildmaterialet. Större brännvidd ger dock chansen att få flackare vinkel eftersom man kan få fåglarna på längre avstånd. Men samtidigt ökar givetvis då också problematiken med skymmande växtlighet.

Ett litet gäng stjärtmesar drog också förbi. Endast detta fotografi blev resultatet av deras närvaro. 

Som vanligt satt de inte stilla mer än några sekunder innan de flyttade till en ny kvist som förstås oftast var skymd bakom flertalet andra kvistar. 

Det är onekligen en slags sport det där att jaga småfåglar med kameran bland virrvarret av stammar, grenar och kvistar. Om tid finns är bästa sättet att bara sätta sig ner på strategiskt bra ställe och vänta tills fåglarna befinner sig på rätt ställe. Det går förstås att "mata fram dem" men det är inget jag engagerat mig med i Bådaviken... och jag skulle nog behöva be om lov av Forststyrelsen då också.

Fnöskticka, Fomes fomentarius finns nu i mängd och massor på de björkar som fälldes av en serie stormar hösten 2020. Björkarna ligger mellan Djupstensvägen och fågeltornet.

Eftersom jag inte har fnöskticka dokumenterad eller medhavd på bloggen tidigare tyckte jag det var dags att göra slag i saken. Bilderna tagna med teleobjektivet.

Jag kunde ju ha som princip att inte komma hem utan att ha dokumenterat någon art som inte tidigare finns i bloggen. Sådana arter finns det ju trots allt gott om och väldans många av dem är riktigt vanliga. Växter har jag ju t.ex. inte ens "samlat" på än men för tillfället är det fräs svampar och lavar som jag sporadiskt "kryssar" utöver djur.

Men sådana principer (regler) är jag ruggigt bra på att känna stress över och därför tar jag det lite lattjo och så får det bli som det blir.

 

Bådaviken 30.3. Några lavbilder

Svart kantlav, Tephromela atrata.

Det blev enstaka nya bilder på några lavar. Alla på mer solbelysta stenar utanför albården.

Optiken var än en gång telegluggen (Canon RF 200-800) och det beror på att jag hittills inte varit så intresserad av att släpa på jättemånga kameraprylar. Det har bara handlat om simpel dokumentation medan jag varit ute för att byta skrivbordsmiljön mot en stund i intressant utomhusomgivning.

Svart kantlav är dokumenterad tidigare.

Kaklav, Xanthoparmelia conspersa, men utan apothecier, är vad jag också tror mig ha fotograferat tidigare (samma inlägg som i länken ovan). Apothecierna är de bruna blafforna mitt i det gröna. Den gula laven torde vara kuddägglav, Candelariella coralliza. Kuddägglav är ny art för bloggen. 

Nya arter för bloggen är också färglav, Parmelia saxatilis och blocklav, Porpidia macrocarpa.

Blocklavarna, släktet Porpidia, ska man väl i och för sig vara lite försiktig med när det kommer till artbestämning utan mer ingående undersökning. Jag kvarhåller ett visst frågetecken för säkerhets skull.

Färglavens släkting skrynkellav, Parmelia sulcata växer på gårdseken hemmavid.

Bådaviken 30.3. Fåglar och snabblöpare

Nej!

Det är inte längre en fråga om fantasilöshet eller lathet.

Det är en nödvändig rutin som inbegriper medveten uppföljning av tingens tillstånd.

Jag hänvisar till det faktum att söndagens (30.3) utevistelse i spenaten än en gång förlades till Bådaviken.

Och nej!

Dokumentationen av vårens första trana vinner inte nödvändigtvis något finare naturfotopris. Men på den här bloggen platsar bilden ändå. Vårens första trana är alltid vårens första trana.

Nu har det hänt saker på isfronten. Jämför med föregående söndag en vecka tidigare.

En stor del av den is på vilken jag då traskade var borta nu. I de djupare delarna av viken fanns den ändå kvar.

Vass slogs senaste höst men tyvärr användes maskineri som, till synes, resulterade i spår och det hela avbröts. Därav utseendet på marken i bilden ovan.

Ute på fjärden ser det ut att vara öppet vatten. 

Men det är det inte. Det är bara blå is. Ett par fiskare var ute och vittjade näten. Kanske var det dags att ta hem dem också. Torsöfjärden borta i fjärran var i alla fall isfri igen.

Oskärpan beror på luftdaller.

En stor mängd kråkor höll till i viken denna dag. Kring 20 stycken höll sig någorlunda tillsammans. Ofta var de nere på marken för att riva och slita i både ett och annat. 

Två sångsvanar var också inne i viken. De drog så småningom iväg.

Temperaturen var väl ungefär tio grader (plus) och jag såg skäl att spana en smula efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus.

Mycket riktigt var de - åtminstone en del av dem - nu framme i solen. Jag kan inte säga att jag sökte så värst ingående men några snabba ögonkast på potentiellt lämpliga alstammar renderade i alla fall i tre fynd. En hona och två hanar. 

Någon makroutrustning var inte medhavd och det blev bara dylika enkla dokumentationer med telegluggen. Den här bloggen är ju full med närbilder på den halvrara arten i fråga så det är bara att gå in här och skrolla så länge skinnet på skrollarfingret är intakt.

Ringduvor har funnits i trakten ett par veckor och nu flög rätt många av dem omkring i Bådaviken också.

Jag "jagade" även en del småfåglar i strandskogen, precis som under tidigare besök under året, men fick inget tillfälle att fotografera något. Nötskrika hördes åter och det är, som jag nämnde i föregående inlägg, inte en art jag påträffat särskilt ofta i området. 

Granne med Bådaviken är en större åker och vägen ut till Fågeltornet, från vilket jag ofta utgår, löper runt den åkern. På väg hem hörde jag svartmesar i träden intill vägen och stannade upp för att försöka få till en bild eller två. Det medgavs inte. En sångsvan kretsade ett varv över åkern så det blev bild på den i stället.

Bådaviken 23.3

Ny helg, nya möjligheter. 

Förre veckan nämnde jag att det vore idé att någon annan plats för omväxlings skull.

Det blev samma gamla vanliga Bådavikenvisa.

Flera, typ 5-7, plusgrader och soligt. Vinden svag från sydväst. Isläget ungefär samma som föregående helg. 

På Torsöfjärden finns den indrivna isen kvar.

En flock på kanske 10-12 tofsvipor kom "bakifrån" över fågeltornet och var aldrig i vettig fotograferingsvinkel. Men det var mina första tofsvipor för året och då får de också komma med i det här inlägget.

En av orsakerna till att jag återvände till Bådaviken var tofsmes och svartmes vilka hördes för en vecka sedan. Jag ville helt enkelt få visuell kontakt med dem samt eventuellt möjlighet att få dem dokumenterade. Inga sådana fåglar var på plats samtidigt som jag.

Blåmesar mättade magen högt uppe i trädkronorna.

Det gjorde även grönsiskor men dem hann jag aldrig få bild på. 

Vid ett tillfälle landade en grönsiska i en liten gran bara 1,5 meter från mig. Men den drog förstås omedelbart vidare när den noterade sitt misstag.

Trädkrypare, denna relativt orädda men försynta art, kom inom någorlunda bra skotthåll ett par gånger men resultatet blev eländigt på grund av hur de positionerade sig och på grund av framförvarande kvistar.

Öronen fångade kungsfågel men ögonen gjorde det inte. 

Bofink sjöng men satt inte på fotograferingsvänlig plats.

Typiska erfarenheter inne i strandskogen.

Några snabbt tagna bilder av lavar fotograferade med teleobjektiv = inte den mest lämpliga optiken.

Här ovan ragglav, Umbilicaria hirsuta, på sten i den lövdominerade strandskogen.

Svart kantlav, Tephromela atra, om jag inte misstar mig. Osäkerheten är påtaglig.

Det här skulle kunna tänkas vara gråstenslav, Aspicilia cinerea, men, än så länge, utan apothecier (fruktkroppar). Riktigt stor osäkerhet.

Slutligen vad som borde vara kaklav, Xanthoparmelia conspersa (utan apothecier).

Väldigt sällan hör eller ser man nötskrika i Bådaviken. Jag kan räkna observationerna på en halv hand tror jag.

Nu fick jag till och med en nötskrika dokumenterad. Men det blev knepigt. Tvingades ta till manuell fokus eftersom den satt på förtvivlat långt avstånd och med många lager framförvarande kvistar i vägen.

Vild talgoxe. Det vill säga en sådan man möter ute i skogen och inte hemma i trädgården.

Blåmes som först undersökte fågeltornet...

... och därefter solcellsanläggningen som förser stängslet med elektricitet när Highland-korna är på plats.

Bådaviken 16.3

Jag börjar bli obehagligt förutsägbar. 

Det blir helg, jag passar på att åka ut för att få avbrott i det myckna skrivbordsarbetet och vart vinglar jag iväg? 

Jo Bådaviken förstås! 

Borde jag skärpa mig och ta del av andra vyer ens en gång per månad?

Så här såg det ut mitt på dagen. 

Någon enstaka grad på minussidan och nordlig vind

Vinden har fört in is i Torsöfjärden. Jämför med motsvarande bild tagen en vecka tidigare (sista bilden i inlägget).

Ute i den öppna delen av viken var det ingen större vits att spana. Där finns i nuläget inget som rör sig mitt på dagarna annat än vassvipporna i blåsten (se tilläg längre ner). Men inne i strandskogen försökte jag traditionsenligt få korn på småfåglarna.

Första fågeln jag såg var denna talltita i färd med att undersöka alla skrymslen på en björk.

Flera andra fåglar hördes.

Alla mesarna utom stjärtmes - som egentligen inte heller är en egentlig mes - kvittrade här och var på distans.

Talgoxe, blåmes, svartmes och tofsmes. Tyvärr kunde jag inte se någon av dem på närmare håll och de båda sistnämnda såg jag inte alls. Hade gärna velat ha dem på sensorn då det är länge sedan sist. Svartmes har jag dessutom inga vettiga bilder på alls.

Ja alltså det där med stjärtmes... 

Stjärtmesar (fam. Aegithalidae) är numera placerade i en lite annan taxonomisk gren än de egentliga mesarna (fam. Paridae).

Samma kunde sägas om skäggmes som inte heller den är en egentlig mes. 

Skäggmes är potentiellt kryss i Bådaviken och det finns äldre observation av den på platsen. Jag har dock aldrig påträffat arten i området. Annars är ju onekligen det en art som skulle kunna vara det där "något som rör sig ute i viken" just nu. 

En vacker dag kanske den återkommer. Jag brukar med jämna mellanrum ta några rundor i vassen för att kontrollera läget.

Andra som hördes men inte visade sig denna dag var trädkrypare och kungsfågel.

Det soliga och fina vädret tynade bort. Med nordanvinden drog en molnfront fram över himlen. Vindstyrkan ökade, temperaturen gick ner och jag började känna mig kall pga. slarvigt planerad klädsel.

Med telegluggen (Canon RF 200-800) som enda medhavd optik tog jag spontant några bilder av dessa lavar. 

Tänkte att jag i alla fall kunde komma hem med något nytt kryss vad artdokumentation beträffar. Det är ju rätt enkelt med tanke på att jag inte dokumenterat exempelvis lavar i någon nämnvärd utsträckning än.

Några ovanligheter handlar det inte om.

Trädet glömde jag artbestämma. Men ett "ordinärt" lövträd i den skyddade strandskogen är det i alla fall. 

Bilden ovan visar vad som troligen är mjölig trattlav, Cladonia coniocraea.

På samma stam fanns dessa bägarlavar vilka har lite annan karaktär än de i föregående bild. Det här skulle med sitt lite annorlunda utseende eventuellt kunna vara den närbesläktade arten skuggbägarlav, C. ochrochlora. Arterna är dock svåra att skilja från varandra och inte ens helt och hållet separerade enligt gjorda DNA-analyser. Med andra ord lite tveksamt om det här är representanter för båda "arterna" eller endast den ena.

Frågan är om de kan förekomma så nära varandra eller om det bara handlar om den enskilda artens utseendevariation. Jag avvaktar, har frågan uppe i en lav-grupp och återkommer om svar erhålles av expertisen.

När jag cyklade hem blev det närmast "snöstorm". Den passerade ändå snabbt och bara en kort stund efter hemkomsten lyste solen åter. Den kalla nordanvinden bestod och temperaturen föll ytterligare några grader.