Skrollar man sig ner bland inläggen under etiketten Fåglar - Silltrut hittas "rapporter" från gömslespaningar ända från 2016 och framåt (undantaget 2021).
23.7 var det åter dags att spana efter stora ungar för att få någorlunda bekräftelse över hur ungproduktionen i de berörda kolonierna slutligen gick.
Jag får konstatera att gömslespaningen ändrat karaktär. De första åren jag medverkade skedde det från totalt fyra utkiksplatser men på senare tid har det stannat vid spaning från två. Förr kunde man ha flera silltrutar ganska nära inpå gömslet och numera tenderar de hålla sig på stort avstånd. Delorsak till den utvecklingen handlar kanske delvis om att häckningen tenderat vara sämre vilket kan göra att färre vuxna fåglar känner sig bundna till sin boplats och således gärna sitter på stenar utanför kolonierna. Men en annan - och kanske mer avgörande - orsak är att färre gömslepositioner nu nyttjas.
Det ska poängteras att spaningen inte handlar om att ta fotografier, utan helt om att med tubkikare räkna silltrutungar. Det kan man göra med fåglarna på avstånd också. Ungarnas läsningar försöker man förstås kunna se. Det blir förstås svårare om eller när distansen ökar.
I år förväntade vi oss magert resultat. Alla tidigare inventeringsrundor pekade med besvärande tydlighet att så skulle bli fallet. Från mitt gömsle kunde jag inte få syn på en enda unge.
Från det andra gömslet observerades två ungar - om jag minns rätt. Rapporten är inte klar än.
När jag nu plitar ihop det här inlägget påminns jag om att den ringförsedda vuxna silltruten ovan inte rapporterats. Det måste jag åtgärda.
Rent allmänt var det ganska lugnt och inget anmärkningsvärt att förmedla.
Traditionsenligt får några gråtrutar komma med på bild också.
Även gråtrutarna räknades. Det är en art som fortfarande har framgångsrik ungproduktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar