Klang och jubelfest!
Varje år sedan jag 2018 hittade hanar av Xiphydria picta har jag sökt honor. Fram till nu har eftersökningarna av någon anledning varit resultatlösa och under de två senaste åren har jag knappt ens letat. Både hanar av X. picta och framförallt den vanligare arten kamelstekel X. camelus verkar nämligen ha minskat i antal under de sista fem åren.
Jag hade liksom gett upp hoppet om att få syn på en X. picta-hona.
Varför jag inte hittat någon trots närvaron av hanar har varit ett mysterium med tanke på hur mycket jag spanat efter dem både medan hanarna varit talrika och kort efteråt. Hanar kläcks ju vanligen ett antal dygn före honorna.
Nämnda minskning av halssteklar i Bådaviken är inte bekräftad. Bara upplevd på basis av antalet observationer - vilket i sig inte kan ses som ett bevis eftersom det inte inbegriper någon förd och granskningsbar statistik eller konsekvent metodik.
Om minskningen stämmer är min gissning att det beror på allt färre "fräscha" stående döda alar. Den absoluta merparten av kvarvarande döda alar i området har stjälpt eller - om de fortfarande står - nått långt i sin förmultningsprocess att de duger allt sämre för svamparna i släktet Daldinia stekellarverna lever av.
Självfallet tenderar kameran få jobba lite extra när man hittar trevliga motiv.
Två honor hittades. Honan nedan är alltså inte samma som den i ovanför-varande fotografier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar