Ser man ett nät, eller rester av ett, lönar det sig att följa någon av de mer högt belägna stödtrådarna (ramverket) så har man ganska goda chanser att fynda något tjusigt.
Den här marmorspindeln - Araneus marmoreus - är ju verkligen en fantastiskt vacker representant för sin art. Tja... marmorspindlar är väl kanske alltid vackra hur de än ser ut. Men den här är allt lite extra... eller så är alla marmorspindlar lite extra... eller så... äh. Snygg är den i alla fall. Skulle man vara lite religiöst lagd så kunde man tänka sig att någon skapare inspirerats av 50-talets abstrakta expressionism - eller kanske snarare närbesläktade varianter av informalismen.
Jag tillbringade aningen mycket tid åt att söka andra kryp än spindlar. Men egentligen borde... ja detta eviga "borde"... jag ju faktiskt ha varit mera aktiv i jakt på just korsspindlar (förra inlägget) och marmorspindlar. Det vore ju nämligen intressant att ta reda på vilka färgformer man hittar mest av just i Bådaviken.
Speciellt marmorspindel är en rackare på att dyka upp i olika färger. Vad sägs om följande?
Araneus marmoreus var. pyramidatus.
De allra flesta marmorspindlarna jag påträffat är av formen A. marmoreus var. marmoreus (dvs. föregående färgvariant). De dyker upp i allehanda olika färger. De kan väldigt ljusa, bedrägligt korsspindel-liknande eller bjuda på alldeles underbart detaljerad marmorering likt inläggets första exemplar. Allt däremellan ingår förstås också.
Varianten pyramidatus är en egen färgform med egen inbördes variation. Det verkar liksom inte finnas något "mellanting" mellan de två färgformerna. Tidigare trodde man de var två olika arter.
Jag har sett uppgifter om att de sällan återfinns på samma lokal. Det gör att jag verkligen måste tillbaka till Bådaviken för att försöka hitta fler och se vilken av dessa som är "undantaget"... alltså vilken av färgformerna som är vanligare - om nu någon av dem är det.
Fenotypisk plasticitet - dvs. förmåga att justera sin uppenbarelse (oftast färgtoner) beroende på omgivningens beskaffenheter - förekommer bl.a. hos marmorspindel och korsspindel. Mörkare omgivning resulterar inte sällan i generellt mörkare spindlar. Stimulans för bildande av mörka pigment för mörkare grundfärg eller mörkare mönster vara relaterat till spindelns synintryck av omvärlden (1). Spindlarna verkar ha lättare att bilda mörka pigment än att göra sig av med dem vilket innebär att de bli mörka snabbare än vad de kan bli ljusa. Den spindel som hos oss är mest känd för dylika färganpassningar är blomkrabbspindel (Misumena vatia). Men korsspindel och marmorspindel är alltså också två arter som är variabla på det här sättet.
Färgvarianten var. pyramidatus är troligen en annan form av färgvariation än strikt fenotypisk plasticitet. Dels är färgvariationen genetisk och det sker ingen förvandling från en variant till en annan. Däremot kan även var. pyramidatus vara ljusare eller mörkare än den på bilden och har alltså också den sin egen grad av fenotypisk plasticitet. Sedan är det förstås en följdfråga huruvida var. pyramidatus kan tänkas vara ett resultat av tidigare långt gången fenotypisk plasticitet som lett till fortsatt genetisk påverkan. Men då är det hypotetiserande.
Vad som kan tilläggas är att undersökningar (1) pekat på att var. pyramidatus verkar ha större tolerans för sol och värme än var. marmoreus. Troligen har detta med de större ljusa ytorna och deras förmåga att reflektera bort värmeinstrålning.
Medan ämnet "spindlars färg" ändå är på tapeten passar det bra att prata guanin också (2). Man kunde nästan säga "prata skit" eftersom ordet guanin kommer från ordet guano. Det har med vit färg att göra.
Guanin är en kvävebas som bildas när spindlar bryter ner protein. Guaninet är vitt - ibland reflekterande - och lagras hos många spindlar under kutikulan ("huden"). Hos t.ex. Araneus-spindlarna syns detta som vita markeringar vilka bl.a. bildar korset hos korsspindeln.
Även marmorspindeln högst upp i det här inlägget har lagrat guanin under bakkroppens kutikula. Att dess fläckar inte är vita beror på kutikulans egen transparenta färg som alltså ger gula och röda toner åt de ljusa (vita) fläckarna. På spindlar med klart vita markeringar är kutikulan således i stort sett helt transparent.
Referenser:
1.
Die Variabilität von Zeichnungsmuster und Helligkeit des Abdomens bei Araneus diadematus Clerck und Araneus marmoreus Clerck (Arachnida: Araneae)
R. Blanke & F. Merklinger
Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research. 1983
2.
Guanine as a colorant in spiders: development, genetics, phylogenetics and ecology
G. S. Oxford
Department of Biology, University of York
1998. Proceedings of the 17th European Collocuium of Arachnology, Edinburgh 1997
p. 121-131
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar