Skit... så hopplös kortvinge!

Bajs är ju alltid roligt. 

Fördelen med bajs är att det gör sig så himla väl i både humor och småkrypssammanhang. 

Här håller vi oss till det sist nämnda.

I söndags var bloggredaktionen ute på insamling av just bajs. Det rörde sig om brunnen dynga som skulle transporteras hem som näring för allehanda växter i trädgården. 

Väl framme vid dyngupplagringsplatsen fick man gotta sig i ett eldorado av spännande liv och rörelse. Givetvis var tvåvingarna (diverse flugor) av påtaglig numerär. Jag koncentrerade mig inte nämnvärt på dem, men kunde notera en del svängflugor tack vare deras karakteristiska vingvevande.

Kortvingar av den hopplösa modellen "svart och snabb" syntes också överallt. Med ordet hopplös tänker jag på att det finns miljarders miljoner arter som är svåra att skilja från varandra.

En större och betydligt mer lättigenkännlig art var också aktiv i och på dyngan. En sådan samlade jag in för fotografering hemmavid. 

Creophilus maxillosus kan bli uppemot 25 mm lång och liknar med sin svartvita teckning ingen annan kortvinge i våra trakter. Den är ett rovdjur som dras till as och dynga. I kadaver äter den både av kadavret och de fluglarver som där finns. I dyngan är det förstås bara själva fluglarverna som är på menyn.

Helt galet omöjlig att fotografera. Det insamlade kräket lyckades flyga iväg och enda bilden jag hann prestera var eländet högst upp i det här inlägget. Dessutom är den här insekten lite för stor för det där MPE65-objektivet.

Dyngan på släpvagnen innehöll dock fler exemplar och ytterligare en förpassades ner i ett insamlingsrör. Den här gången fick kortvingen åka en vända in i kylskåpet.

Det hjälpte föga. 

Efter fem timmar i +4°C var den lille j****n hur kvick som helst och smet iväg på nolltid.

Fler exemplar har observerats i trädgården och om tillfälle ges måste jag förstås försöka igen i hopp om någorlunda vettiga bilder.