Jo... det var ju de där grankottarna som nämndes i förra inlägget. Här kommer en liten förklaring om hur man kan gå tillväga ifall man vill sabotera för sig själv.
Först knackar man ur kottarna och ser vilka småkryp som landar på underlaget - i detta fall ett lock från en stor glassförpackning. Jag spanade noggrant med stereomikroskopet och hade ju flera olika kvalster framför korpgluggarna. Alla såg ut att tillhöra underordningen Oribatida (hornkvalster), men samtidigt vara representanter för olika familjer.
När jag hade fotograferat kvalstret i föregående inlägg tog jag mig an det som syns här. Först ett par exponeringar via stereomikroskopet. Den som läst tidigare inlägg vet att det inte är någon fotografisk höjdare. Det här kvalstret är i storleksordningen 0,3 mm.
Nu är ju jag av den där lite jättegravt tokblödiga typen och bemödar mig t.o.m. att släppa ut även dylika kvalster efter fullföljd dokumentation - om de lever vill säga. Det här kvalstret var vid liv.
Kort därefter fyndade jag ytterligare två kvalster av den här modellen. Båda var avlidna och därmed högvilt för min samling. Jag applicerade en droppe lim ute på spetsen av en liten triangulär kartongbit av den traditionella modell som används vid nålning av insekter. Med en liten mjuk pensel kunde jag (med ett par penselhår) lyfta kvalstren på limdroppen. Det ena kvalstret placerades med buksidan mot limmet och det andra med ryggen mot limmet. På så sätt skulle jag kunna se både ovan och undersidan av arten i fråga. Proceduren krävde koncentration men resultatet var tillfredsställande. Med detta arrangemang skulle jag kunna flytta över kvalstren för fotografering med mikroskopobjektivet på kamerabälgen. Det ger mycket bättre resultat än bilder genom stereomikroskopet.
Men innan det gjordes kollade jag ett antal hornkvalster ur en annan familj och gick genom materialet så att jag var säker på att ha sett alla exemplar. Därefter tog jag glassburkslocket och gick ut med alla levande kvalster som som jag sedan spred ut i förnan under en buske. När jag kom in slog det mig att jag även "spridit ut" kartongbiten med de två fastlimmade exemplaren. Den gick givetvis inte att hitta.
Jag får i nuläget hålla till godo med de här två bilderna. Lägger också upp dem här på bloggen för att påminna mig själv om hur lätt det är att sabba ett gott förarbete.
Jag får helt enkelt hitta likadana kvalster igen. Göra om och göra rätt.
Jämfört med övriga hornkvalster upplagda tidigare här på bloggen har det här förhållandevis platt kroppskonstitution. Möjligen är det en nymf, men det vågar jag inte säga med säkerhet. Ovansidan av "bakkroppen" - Notogaster - har en utstående platt "kant" nästan varvet runt. Långa hår (setae) finns över hela ryggsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar